Jag tillhörde de som den där söndagen 1994 röstade ja till att Sverige skulle bli en del av en samverkande handelsunion, där varor, människor och pengar kan röra sig fritt i Europa och samverkan skapar fred och stabilitet.

Jag har sagt det förr. Sverige och svenskarna är en skyddad verkstad. En fredsskadad tillvaro som skämt bort oss med 200 år av fred, möjligheten att bygga vårt folkhem ostört och ta all produktion för given. Med detta har också kommit en alltför självklar uppfattning att vi inte behöver försvaret.

I skrivande stund, några dagar in i Rysslands invasion av Ukraina, sitter chocken kvar. Få omvärldshändelser känns så obehagligt som detta. Dels för att Ukraina känns så nära. Jag har sålt minst två tröskor dit…

Ja, rubriken låter lite drastisk men faktum är att det vi ser nu med springande energipriser kommer utkräva politisk handling i någon form. Ett valår som detta är jag inte det minsta orolig att det inte lär komma politiska åtgärder utan snarare vilka åtgärder.

Det har gått otroligt fort med utvecklingen av storskaliga solceller på åkermark. Andra halvåret -21 smällde det till och många av oss lantbrukare har fått olika förslag i brevlådan eller blivit direktuppvaktade.

Så tycker man ju som bonde varje nyårsskifte. Kommer detta bli rekordåret med rekordskördar och rekordpriser? Men detta året måste på många sätt bli ett väldigt spännande år.

… blir världen allt bra konstig. Jag brukar när jag föreläser om mat och klimat lägga upp World value surveys bild på hur kulturella, religiösa och monetära aspekter kokar ned till olika värdegrunder i olika delar av världen.

Jag som producerar både konventionellt och ekologiskt sedan ett antal år har kunnat följa utvecklingen på nära håll i båda segmenten. I takt med att eko ökat när det var bra efterfrågan och priser ställde allt fler om, utan att alltid ha ”rätt förutsättningar”.