Frivilliga avsättningar är värdefulla
Många skogsägare vill skydda ett område i sin skog.
SKOG (JB)
Om man som markägare vill skydda ett område av skogen så finns flera sätt att gå tillväga. En del kräver formella avtal och ger ersättning, andra inte.
Att skydda ett område i skogen att upprättandet av ett naturreservat är enda sättet. Vill man skydda ett område i sin skog så finns betydligt fler alternativ, vilka i sig kan ha sina egna alternativ. Inte ens förbudet att i någon form avverka i ett skyddat område är absolut och alltid.
– Det beror på lite olika situationer, svara Thomas Eriksson som är områdesskyddsspecialist på Skogsstyrelsen.
– Om man tänker på skydd av skog är ju det en process. Du har ju olika skyddsformer som är lite olika i sin karaktär och som ger lite olika nivåer på ersättning till fastighetsägaren för de här restriktionerna.
– Förbjudet att avverka är det mer eller mindre generellt i de situationerna. Sedan finns det andra situationer. Jag tänker där man lägger förbud om att avverka utifrån lagstiftning, men där det inte är skyddat som naturreservat eller biotopskydd. Man måste nog hålla isär de här.
Ett exempel kan vara om man på sin mark har ett område med gammal skyddsvärd skog som inte är skyddad och man vill skydda den. Vad händer?
– Om man ska hålla det väldigt enkelt: Vi jobbar ju numera efter den här inriktningen från politiken med frivilligt formellt skydd. Om man ska skydda området så kan man som markägare intresseanmäla sitt område, antingen till Länsstyrelsen eller till Skogsstyrelsen. ”Jag skulle vilja att ni skyddar det här området och att jag får ersättning för det”.
Information om det här och hur man går tillväga finns både på Länsstyrelsens- och Skogsstyrelsens hemsidor. Man brukar prata om tre formella skyddsformer. Markägaren kan välja mellan sådant som naturreservat, vilket är Länsstyrelsens bord, eller att göra ett biotopskyddsområde, vilket Skogsstyrelsen beslutar om.
– De är i sig ganska lika. De är ett starkt skydd för det här området. Man får en ersättning på 125 procent av skogens marknadsvärdesminskning.
Tycker man inte att något av de ovanstående alternativen är lämpligt finns ett tredje:
– Man kan istället säga att man vill ha ett naturvårdsavtal och det kan man teckna både med Länsstyrelsen eller med Skogsstyrelsen.
– Förutsatt att man kommer överens är det ett civilrättsligt avtal mellan myndigheten och privatpersonen som gäller maximalt 50 år, men det kan vara kortare. Där finns också en massa avtalspunkter, till exempel att markägaren till exempel avstår från att avverka för att istället bevara naturvärdena. Då får man inte samma höga ersättning eftersom det är tidsbegränsat och det bygger också på att markägaren kanske har lite mer engagemang i den hr frågan själv. Går man på ett 50-årigt avtal får man 60 procent av värdet på skogen.
Även en mer informell variant av skydd finns för markägare som vill bevara något område och den kallas frivillig avsättning. Omfattningen och betydelsen av de frivilliga avsättningarna är väldigt stor, men det saknas ett register över dessa.
– Man kanske sätter ut i sin skogsbruksplan att det här ska avsättas och att här är fokus att bevara naturvärden. Då får man såklart ingen ersättning, men det är många som gör så.
Får man avverka, kanske gallra, i ett sådant område?
– En frivillig avsättning har ju inte det formella strikta juridiska skyddet. Eftersom det inte finns några juridiska begränsningar kopplat till det skyddet så kan man ändra sig nästa vecka eller nästa år. Det som händer då är att de lagar som gäller generellt, begränsar eller ger möjlighet till skogsbruk, tillämpas. De ska alltid tillämpas och det får man pröva då.
– Jag skulle också säga att både för frivilliga avsättningar och för de formella skydden så kan det många gånger vara viktigt med naturvårdande skötsel. Det kan innebära att man med naturvårdande skötsel eventuellt gör ett uttag av virke.
Det som definierar naturvårdande skötsel är att det drivs av ett höja, bevara och utveckla naturvärdena och inte av ekonomin. Det beror lite på vilken skogstyp det är. Här kan man inte prata generellt.
– Vi vet ju att många skogar, inte minst lövskogar, behöver naturvårdande skötsel så det kan vara aktuellt att vidta åtgärder, säger Thomas Eriksson.
Text och bild: BO BÄCKMAN
