Rapport följer upp marker som restaurerades med stöd från landsbygdsprogrammet
Betesängar är viktiga för den biologiska mångfalden. Bild: HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET
SVERIGE (JB)
Jordbruksverket har utvärderat och följt upp hur det gått med de betesmarker och slåtterängar som restaurerades med hjälp av pengar från landsbygdsprogrammet 2000–2013, och det… har visat sig att 72 procent av dem fortfarande sköttes 2020.
Restaurering av betesmarker är viktig för den biologiska mångfalden i Sverige och bidrar till det nationella miljömålet Ett rikt odlingslandskap, som Jordbruksverket ansvarar för. Målet handlar bland annat om att skydda jordbruksmarkens värde för livsmedelsproduktion och att förbättra förutsättningarna för växter och djur.
Under flera perioder av landsbygdsprogrammet har lantbrukare kunnat söka ekonomiskt stöd för att restaurera betesmarker och slåtterängar som har vuxit igen.
Genom att markerna restaureras kan de få tillbaka sin viktiga roll för biologisk mångfald och sitt kulturmiljövärde. Under programperioden 2000–2006 restaurerades 3 550 hektar betesmarker och slåtterängar, och under programperioden 2007–2013 restaurerades 10 000 hektar.
I en uppföljningen har Jordbruksverket undersökt vad som har hänt med betesmarker och slåtterängar som restaurerades med stöd från landsbygdsprogrammet under perioden 2000–2013 och i vilken omfattning resultatet är bestående. Rapporten har tagit reda på om markerna som restaurerades fortfarande sköttes år 2020, genom att undersöka om de fortfarande fanns registrerade i systemet för jordbrukarstöd.
Man har också undersökt om de restaurerade markerna hade höga natur- och kulturmiljövärden år 2020. Den mark som analyserats är jordbruksblock som helt eller delvis har restaurerats, eftersom det var den information som fanns tillgänglig.
– Uppföljningen visar att uppskattningsvis 72 procent av de betesmarker och slåtterängar som restaurerades fanns kvar i systemet för jordbrukarstöd 2020. Det innebär att marken fortfarande var godkänd som jordbruksmark och sköttes, säger Jonas Fjertorp, chef för landsbygdsanalys.
För att en betesmark eller slåtteräng ska bevara sina värden behöver betesmarken betas, och höet på slåtterängen behöver slås. Gammalt gräs försvårar för känsliga arter och ettåriga arter som gror från frö varje år.
Om skötseln, även kallad hävden, upphör växer det till slut upp så mycket träd och buskar att förhållandena på marken ändras. Gräs, örter och organismer som är beroende av dessa förhållanden trivs inte längre, och mängden foder på marken minskar.
Restaureringen går ofta ut på att minska antalet träd, buskar och sly samt frigöra igenväxta element, exempelvis stenmurar i landskapet.
Det mesta av marken som restaurerades under perioden fanns i Götalands skogsbygder och 62 procent hade höga natur- och kulturmiljövärden. Värdena visar att marken är extra viktig för biologisk mångfald, till exempel eftersom vissa arter förekommer. Av markerna som restaurerades 2000–2006 hade 58 procent höga natur- och kulturmiljövärden, medan motsvarande siffra för perioden 2007–2013 var 65 procent.
– Även marker som inte har höga värden ger ökat livsutrymme för arter som lever i betesmarker och slåtterängar och bidrar därmed till den biologiska mångfalden, säger Jonas Fjertorp.
Text: TOBIAS PETTERSSON
