Viltskador ska begränsas till fyra procent per gård
LRFs analys visar att ett jordbruksföretag som mest kan klara av fyra procent viltskador på gårdsnivå. Bild: PIXABAY
SVERIGE (JB)
Viltskador är ett stort problem för det svenska jordbruket och innebär varje år stora kostnader. LRFs analys visar att ett jordbruksföretag som mest kan klara av fyra procent viltskador… på gårdsnivå, och har därför beslutat om detta som övre gräns.
Hälften av alla gårdar drabbas av viltskador. Kostnader som uppstår på grund av viltskador kan vara dels direkta, exempelvis förstörd skörd, dels indirekta, exempelvis förorenat foder eller stenskador på maskiner.
Nu har LRF beslutat om två toleransnivåer i jordbruket, en på gårdsnivå (fyra procent) och en på nationell nivå (två procent). Med den nivån av skador minskar företagets lönsamhet med mellan fem-tio procent vilket innebär en genomsnittlig årlig kostnad på mellan 28 500 till 45 000 kronor per år beroende på produktionsinriktning.
– Vi behöver en enad front mot viltskadorna för de tär på både produktionen och på lönsamheten. Markägare, läns styrelser, arrendatorer, Naturvårdsverket och andra parter i viltförvaltningen behöver ställa sig bakom de toleransnivåer som vi föreslår, så att vi kan minska skadorna och öka livsmedelsproduktionen, säger Mikaela Johnsson, ledamot i riksförbundsstyrelsen.
Det årliga skördebortfallet på grund av viltskador var år 2020 värt 733 miljoner kronor. De negativa effekterna av viltskador är produktionsbortfall, lönsamhetstapp, sämre investeringskraft i fossilfrihet och andra hållbara lösningar, och sämre försörjningstrygghet.
Förlusten i kronor skulle nästan kunna halveras och Sveriges samlade produktion öka med 200 000 ton per år genom en övre gräns för viltskador, en så kallad tolerans – nivå. På nationell nivå ska toleransnivån vara max två procent och på gårdsnivå ska den vara max fyra procent av den förväntade skörden.
Ett lantbruk med färre viltskador får utöver en ökad livsmedelsproduktion och en robustare försörjningstrygghet, mer pengar över att investera i fossilfria och hållbara lösningar för lantbruket.
– Vi är medvetna om att viltskadorna aldrig kommer att bli noll men bondens kostnader för förlorad skörd och sönderkörda maskiner måste minska. Med den toleransnivå som LRF föreslår kommer bonden i runda tal att behöva avstå en rejäl månadslön per år för att bekosta viltskadorna. Mer än så är inte möjligt, säger Mikaela Johnsson.
Beslutet är också i linje med det beslut riksdagen tog 2017 om en nationell livsmedelsstrategi med det övergripande målet att livsmedelsproduktionen ska öka. Den här typen av mål finns redan inom skogsbruket och där är både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket med. Syftet med den nationella toleransnivån är att synliggöra viltskadornas betydelse för till exempel möjligheten att uppnå målet i livsmedelsstrategin om en ökad livsmedelsproduktion. Förhoppningen är att den kan bli vägledande för myndigheter i viltförvaltningen.
Toleransnivån på gårdsnivå ska hjälpa lantbrukare i deras samtal om viltskador med jägare, grannar och markägare om de arrenderar mark. För att toleransnivåerna ska få effekt behövs även en systematisk mätning av viltskador och även bättre system för inventering av skadegörande vilt för att bidra till effektiv förvaltning så att viltet anpassas till produktion och inte tvärt om.
Text: TOBIAS PETTERSSON
