Förnyelsebar energiråvara som ger värme inomhus
Bo Nyman visar sitt buffertlager av ved som räcker i 14 dagar.
ÅTVIDABERG (JB)
Bor man på landsbygden eller i mindre samhällen kan man snabbt bli drabbad av strömavbrott vilket i dagarna har inträffat för tusentals abonnenter i Roslagen efter den elaka stormen Alfrida. Likadant var det efter stormarna Gudrun 2005 och Per 2007. Vid strömavbrott märks det att det mesta i vår vardag behöver elektricitet. Oväder blir allt vanligare som ett tecken på den accelererande klimatförändringen vi kommer att få leva med.
Värme är ett fundamentalt behov som vi alla behöver framförallt under årets kalla delar och utan el ingen värme. Kan man elda med ved som vi gjort sedan stenåldern, får vi värme. Det är en god försäkring att ha en eldstad i sin bostad. Ved behövs kontinuerligt och den finns i våra skogar och är dessutom evigt förnyelsebar så länge vår jord består.
Sedan urminnes tider har vi utnyttjat ved att värma oss med i bostaden eller en gång i tiden ute i det fria. Denna värmekälla var den helt dominanta ända fram till mitten av 1950-talet. Många äldre och även de yngre, som kan tänkas känna till gångna förhållanden, vet att det gjordes stora ansträngningar för att under andra världskriget få fram tillräckligt med bränsleved till alla städer och kanske allra mest till huvudstaden.
Till råga på allt, så hade vi de så kallade krigsvintrarna med temperaturer ner mot minus 40 grader under långa perioder och då gick det åt mycket ved. Från mitten av 1950-talet kom så uppvärmningen att förändras radikalt genom att vi fick eldningsolja att förbränna i våra pannor. Då var oljan billig och det var en smidig, enkel och arbetsbesparande resurs som kom att dominera all uppvärmning fram till oljekrisen i mitten av 1970-talet för sedan trappades priset på eldningsoljan upp stadigt och till slut blev den för dyr att använda. Priset per kubikmeter hade gått från 200 kr till cirka 3000 kr. Något nytt måste komma till för att ersätta oljan och det var heller inte läge att gå tillbaka till ved igen, det skulle inte gå i praktiken, husen är inte byggda för det längre.
Då kom den genialiska värmepumpen och många husägare lät borra på sina tomter för att installera bergvärme eller att installera luftvärmepumpar om man inte hade ett vattenburet system i bostaden. I skarven mellan oljeeldning och värmepumpar fanns många bostäder som enbart hade uppvärmning med elradiatorer och till en början fungerade det om man hade ström men det systemet blev också för dyrt eftersom elbolagen höjde priserna på el och nätanvändningen. Därför gäller i dagsläget värmepump och ska man sia i framtiden så kommer säkert solenergi att kunna bli nästa system bara vi får teknik att lagra energi för att kunna ta fram när den behövs.
För villaägaren finns fortfarande veden som ett alternativ eller komplement med sin unika funktion att fungera utan el, tro det eller ej. Många bostäder i städer och samhällen får värme och varmvatten från en fjärrvärmeanläggning och de flesta av dessa eldar med biobränsle i form av flis. Länstidningen väljer att göra ett besök i en villa på Adelswärdsgatan i Åtvidaberg där Bo och Lizzie Nyman bor och har vedeldning som enda värmekälla. De har det gynnsamma förhållandet att greppa hela kedjan i tillredningen av veden från de växande träden i skogen och fram till att Bo fyller på vedklabbe i pannan.
Bo och Lizzie är som vedeldare uppe med tuppen eftersom Bo tänder i pannan på morgonen och denna morgon var det minus åtta grader och en fin vit rök steg upp från skorstenen när undertecknad anlände. Bo får berätta väsentligheterna om sin vedeldning. – Vi, jag och Lizzie, tillsammans med vår dotter Camilla och hennes man Magnus fick möjligheten att förvärva Hulta, en mindre jordbruksfastighet i Ukna socken, efter Magnus farmor Märta vars två systrar, Gerda och Valborg, var de som senast var permanent boende i Hulta. Eftersom jag och Lizzie är pensionärer så bor vi hela sommarhalvåret ute i Hulta som ligger cirka två mil från Åtvidaberg. Magnus och Camilla arbetar heltid och är glada för att Bo och Lizzie bor därute och sköter om allt på gården, skogen, inägorna och husen.
När ingen bor i huset i Åtvidaberg under hela sommaren så har Bo och hans goda granne, Per Wärn, kommit på en genial lösning när det gäller gräsklippning som behöver göras minst en gång i veckan. Man investerade i robotklippare som sköter sig själv och öppnade dessutom upp ett hål i staketet där robotklipparen smiter in till grannen och vice versa, alltså de äger en robotklippare ihop och den sköter klippningen av deras båda gräsmattor. Det är grannsamverkan på hög nivå. Men nu var det veden det ska handla om.
– Bo inflikar att även dotter och måg eldar med ved från Hulta i sitt hus i Åtvidaberg och Bo påpekar att han naturligtvis också får hjälp av Camilla, Magnus och barnbarnet Emma med pojkvän i arbetet med veden. Bo kom ihåg ett minne med anknytning till vedeldning i Hulta när Gerda och Valborg bodde där. När det var kallare än minus tio grader gick någon av systrarna upp vid två tretiden på natten och satt där i köket och eldade i köksspisen till fram mot morgonen, det var tider det. Samma järnspis användes fortfarande flitigt under sommaren då vi bor där, inflikar Bo.
Bo ägnar en stor del av sin tid i Hulta åt skogen och i samband med den sysslan så kommer vedtillredningen in. – Framemot sensommar gör jag en del rensningshuggning som att ta vara på vindfällen och kanske några granbarkborredöda granar och jag även gallrar där det behövs och då tillreds virket för veden i tremeterslängder som jag sedan kör hem från skogen, berättar Bo.
Veden ska först kapas i antingen 45 centimeter eller 28 centimeter längder avsett för panna respektive köksspis modell äldre, och till kapningen har Bo byggt en tvåmeters bänk som underlättar arbetet. – Därifrån plockar jag kubbarna direkt till klyven som vanligtvis delar kubben i fyra vedträn. Därefter hamnar veden på ett sju meter långt transportband in i vedboden som står öppen men med tak som ger god luftcirkulation och veden är klar att användas strax efter midsommar. Bo och Lizzie eldar inget i bostadshuset i Åtvidaberg under hela sommarvistelsen i Hulta men däremot dotter och måg eldar hela året i sitt hus för de vill naturligtvis ha varmvatten.
Bo har varit flitig och för att ha tillgång till prima ved har han byggt upp ett ansenligt lager i Hulta på 45 kubikmeter färdig ved inomhus och 20 kubikmeter utomhus, täckt för eventuell nederbörd. När Bo rensningshugger så kan en och annan timmerstock falla ut och det passar utmärkt att lasta på en vagn och fara ner till bysågen i Mosshult och såga upp till plank och bräder. Bo lagrar bräderna torrt för kommande behov av reparationsarbeten. Bo är medlem i föreningen för bysågen och är dessutom hjälpsågare vid sågbänken. När Bo och Lizzie flyttar in till bostaden på Adelswärdsgatan framemot höstkanten så fyller han på sitt mellanlager med ved i källaren för det är dags att börja elda dagligen även om det inte är så kallt till en början vill man ändå ha varmvatten varje dag. I källaren finns en nu tio år gammal miljöpanna som har finessen underförbränning och viss ytterligare konstruktion som tar tillvara den alstrade värmen riktigt väl så temperaturen blir inte så hög i murstocken som med äldre pannor. Bo märkte också mycket påtagligt att vedåtgången med den då nya pannan förbrukade 30 procent mindre ved.
Bo och Lizzie Nyman är uråtvidabergare och kommer så att förbli, så länge de kan kommer de att bo kvar i sin villa på Adelswärdsgatan och värma upp villan med prima pannved från deras paradis, Hulta. Råvara till pannved kommer alltid att finnas till deras och dotterns och mågens hus och innan dess finns ett rejält lager att tulla på om det skulle behövas, det kan fortfarande bli vargavintrar.
Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM
