Lantbrukaren Stig Eriksson bredvid det som tidigare var hans ladugård.
S:T ANNA (JB)
Natten till den nionde november 2016 kommer Stig och Margita Eriksson på gården Sänkvik i S:t Anna för alltid att minnas. Då brann nämligen deras ladugård ner, byggd 1942. 26 ungdjur i köttdjurskvalitet blev lågornas rov. Dikorna, ett 10-tal, i en nära angränsande byggnad klarade sig då de kunde släppas ut.
Branden sammanföll med presidentvalet i USA, en olycka kommer sällan ensam. Eriksson hann sälja nio ungdjur innan branden.
– Jag vaknade vid 01.30-tiden av att det knastrade, visste inte riktigt vad det var förrän jag tittade ut genom sovrumsfönstret. Trodde först att det haglade på plåttaket här ute, berättar Stig Eriksson inledningsvis.
Byggnaden där dikorna fanns klarade sig hyfsat, med undantag av hörnet som var närmast ladugården och lite av taket.
– Men annars så stod byggnaden upp, säger Eriksson. Skadorna har vi fixat till nu.
Turligt nog var det lugnt, ingen blåst. Ett antal ensilagebalar fattade eld i plasten på grund av hettan.
Tre brandkårer från Valdemarsvik, Bottna och Söderköping deltog i släckningsarbetet, där den förstnämnda var på plats efter 45 minuter. Även polis och ambulans kom med automatik vid larmet.
Räddningstjänsten kom även dagen efter för att eftersläcka halmbalar som återantändes. Polis med hund, med specialutbildning på brandfarliga vätskor, noterade ingenting utom bensin i en snö – skoter och diesel i en traktor som stod utanför.
– De kan inte säga något om brandorsaken, det är väl troligt att det var ett elfel, tror Sänkviksbonden. Tror inte att branden är anlagd.
Det var inte enbart djur som gick till spillo utan även en del materiel. Alla vallmaskiner, en traktor och en såmaskin.
– De var inte nya, men fullt användbara, säger Eriksson. Tre bilar med släp med saneringsskrot har skickats iväg.
Den eldhärjade byggnaden mätte 56 gånger 12 meter och hade byggts till i omgångar under årens lopp. I branden försvann exempelvis hästgrejer som Stigs far sparat och fört med sig vid byggnationen. Även annat som hade sparats av nostalgiska skäl.
Lyckligtvis täcker försäkringen det mesta av det som förstördes. Stig Eriksson tänker dock positivt inför framtiden.
– Det är tänkt att det ska bli en ny ungdjursladugård med tillhörande foderutrymmen och maskinhall. För att få ut maximalt av försäkringspengarna måste man göra någonting, tar man bara pengar blir det bara 30 procent, menar Stig Eriksson.
Tanken är att den kvadratmetermässigt ska bli lika stor som den förra och med byggstart förhoppningsvis före midsommar så att anläggningen kan användas nästa vinter. Försäkringsbolaget styr vilken byggfirma som ska anlitas med tanke på ekonomin. De har ju bra kontakter vad det gäller den biten.
Den färska överenskommelsen vad gäller landets livsmedelsförsörjning mellan regeringen och Alliansen är ett steg i rätt riktning.
– Det finns ju utrymme för det vad gäller areal. Vad gäller svenskt kött så har det stigit i pris, vi har fått ganska bra ersättning nu, tycker Stig Eriksson. Mjölken har också vänt, det har varit några riktigt dåliga år, men nu går det åt rätt håll igen.
Kanske det ljusnar för den svenske bonden ur flera aspekter, det får framtiden utvisa. I varje fall är det positivt att Stig Eriksson har bestämt sig för att bygga en ny ladugård för sina ungdjur av köttdjursras. Flera dikor såg ut att bära på nya liv vilka kan hysas in i den nya ladugården så småningom.
Text och bild: OWE BERGGREN
