Henrik, Susanne och Kay ser fram emot när Gamlebyn är uppbyggd och livet ska återgå till det normala.
VÅNGA (LT)
Den 5 december 2015 är ett datum som Kay och Susanne Andersson på gården Gamlebyn i Vånga utanför Skärblacka aldrig kommer att glömma. Finklädda stod de i beredskap att resa bort när Kay fick se ett märkligt ljussken genom ett gavelfönster på en av ekonomibyggnaderna. Strax därefter stod hela familjen Andersson mitt i ett inferno av lågor som ödelade hela deras gård.
– Dagen innan gick stormen Helga in över den här delen av landet. Det blåste kraftigt men vindbyarna ställde inte till med någon större skada. Morgonen därpå hade stormen bedarrat men tog fart igen fram på eftermiddagen med upp till 18 sekundmeter. Trots det ansåg vi inte att det var någon större fara utan beslöt oss för att åka till Askersund, minns Kay.
Någon resa blev aldrig av. Kay kände hur det luktade brandrök och sprang tillbaka in i huset och ropade till Susanne att ringa brandkåren.
– Trots att jag inte såg någon brand visste jag att om det brann gällde det att agera snabbt med tanke på blåsten. I mina finkläder rusade jag in i ladugården och öppnade upp lösdriften för att börja släppa ut djur. Tack och lov var nästan alla våra vuxna barn hemma och kunde hjälpa till. De har stor djurvana och visste hur djuren skulle hanteras, säger Kay.
Händelseförloppet gick oerhört snabbt från det att Kay sett ljusskenet till det att lågorna slog igenom gavlarna på ladugården.
– Vi var fyra vuxna som hjälptes åt med att ta loss uppbundna djur och vi lyckades med att rädda 112 djur av besättningen som bestod av 140 djur. När vår dotter Johanna var i färd med att få ut spädkalvarna brann det i ströbädden där hon stod så det var bara att lämna allt och springa ut, berättar Kay.
Susanne i sin tur såg till att flytta så många bilar som möjligt som stod ute på ladugårdsplanen samt sätta alla småbarn i säkerhet i ett till mangårdsbyggnaden angränsande hus.
– Det var så fruktansvärt varmt eftersom det brann precis över allt. Men i det läget förstod jag inte att vårt bostadshus skulle börja brinna trots att jag såg hur taket fattat eld, säger Susanne.
Paret Andersson vill ge sina grannar en stor eloge över deras rådiga ingripande med att hålla alla djur på avstånd från den brinnande ladugården.
– Det kom folk springande från alla håll för att hjälpa till med vad de kunde, det var en fantastisk uppslutning. Inte bara då utan även senare. Folk kom med erbjudande om husrum, mat, kläder, förnödenheter som tandborstar och andra hygienartiklar och samlade till och med in pengar så vi skulle klara oss den första tiden, berömmer Kay och Susanne.
På några timmar hade elden ödelagt hela gården och familjen stod plötsligt utan sitt hem och sitt företag. Endast ett enda hus hade klarat sig undan från att bli slukat av lågorna samt det under sommaren nyinköpta växthuset. När elden var släckt hade sammanlagt sex byggnader brunnit ner till grunden.
Elden hade inte skonat något, allt var borta och än idag har Susanne svårt att ta till sig vad som egentligen har hänt. Både hon och Kay är enade om att det som känns värst är att hela deras liv baserat på det som fanns i bostadhuset är borta för alltid.
– Det är som om vi pratar om någon annans öde och att det inte gäller oss. Vi är dock oerhört tacksamma över att ingen av vår stora familj kom till skada, säger Susanne.
Ett år efter branden återstår nu det mödosamma arbetet med att återuppbygga gården Gamlebyn. Av branden finns inte längre några synliga spår. Idag står en helt ny verkstadsdel och en ekonomibyggnad för foderhantering klart samt grunden för två nya bostadshus är färdiggjutna.
Anderssons har tagit beslut om att inte återgå till mjölkproduktion utan tänker istället satsa på en ny ladugård för ungdjur.
– Vi har våra försäkringar både privat och företaget hos Länsförsäkringar och det har gått fantastiskt smidigt. Vi är i högsta grad involverade i återuppbyggnadsarbetet och är med på alla byggmöten samt kommer med egna åsikter. Många beslut har tagits och vi har lärt oss genom olyckan att inte bygga så som det tidigare var uppbyggt. Då var samtliga ekonomibyggnader nästan sammanbyggda och så tänker vi inte göra nu.
Visserligen har allt tagit mycket lång tid men under den här tiden har vi kunnat ta viktiga beslut om hur vi vill ha det. Året har varit jobbigt med all ovisshet men nu ser vi ljust på framtiden och hur gården sakta men säkert håller på at byggas upp. Nu längtar vi efter att få flytta hem till Gamlebyn, starta upp vår verksamhet och komma in i vardagen igen, avslutar Kay och Susanne.
Text och bild: CARINA LARSSON
