Gunilla Ingemyr (C), kommunalråd, trivs bra i Sunne. I handen har hon klubban hon svingar som Kommunstyrelsens ordförande.
SUNNE (JB)
Gunilla Ingemyr (C), är Kommunstyrelsens ordförande, ordförande i Allmänna utskottet, Lokala rådet för trygghet och Krisledningsnämnden. Gunilla, som hade tänkt bli polis men som var en och en halv centimeter för kort (!) reglerna var sådana på den tiden, blev istället mentalskötare i Kristinehamn.
Första dagen på jobbet som mentalskötare var tuff och Gunilla ringde sin mamma och grät och ville nog sluta, men hennes kloka mamma sa ”du kan ju inte veta efter en halv dag!”.
Gunilla fortsatte och är idag tacksam för de erfarenheter hon har med sig från den tiden. Gunilla växte upp i Frosterud i Rudskoga, som yngst av fyra syskon.
– För oss barn var det självklart att alla hjälptes åt med de sysslor som fanns på ett litet lantbruk. Att känna sig behövd är en viktig känsla. Det känns att jag hade en bra uppväxt, säger Gunilla.
Gunilla jobbade inom psykiatrin i 13 år. Hon är mycket intresserad av mänskliga relationer och tänker ofta på vad människor behöver. Gunilla är en empatisk, glad och varm person, som säger att hon känner sig väldigt vanlig.
– Jag har blivit stark och står stadigt i myllan men jag känner mig också väldigt ödmjuk. Jag har inte jättebra självförtroende för av alla steg jag tagit i livet är det alltid andra som pushat mig. Jag har haft svårt att säga nej, och måste organisera min tid noga för att lära mig göra det.
– För att orka med det här uppdraget måste man ha tålamod, kompromissvilja vara en god lyssnare och vilja samarbeta. Ödmjukhet är inte så dumt heller. Att vara folkvald politiker innebär att jag fått en uppgift där jag måste vara lyhörd. Uppdraget är svårt, jätteroligt, lärorikt, spännande och innebär en stor utmaning.
Gunillas intresse för politik fick hon med modersmjölken då mamman var politiskt aktiv. Gunilla blev ordförande i Centerns Ungdomsförbund i Rudskoga, som hade 100 medlemmar. Sen har hon varit engagerad till och från i politiken.
– Så småningom fick en arbetskompis veta att Landstingets psykiatriska öppenvårdsteam i Norra Värmland sökte en mentalskötare i Sunne. Han tjatade på mig att söka, vilket jag gjorde och fick tjänsten. Det var svårt för det fanns ingen arbetsbeskrivning. Distriktssköterskor och familjeomsorg i kommunen hade höga förväntningar. Jag jobbade helt ensam utan mobil! Jag gjorde hembesök vilket kunde vara tufft, men jag var aldrig rädd, berättar Gunilla.
2006 fick Gunilla frågan av Ola Persson, blivande kommunalråd (C), om hon skulle vilja bli socialnämndens ordförande. Det var 20 år efter att Gunilla flyttat till Västra Ämtervik och skaffat familj, maken Matts och fyra barn.
– Jag tackade nej! Men Ola gav sig inte och till slut tackade jag ja. Jag satt i åtta år och det har lärt mig oerhört mycket. Det är svåra beslut när det gäller barn, men min grundinställning är att man ska stötta föräldrar så att de kan klara sin situation i stället för att skilja dem från barnen.
I höstas blev Gunilla nominerad till uppdraget som kommunalråd, något som hon aldrig tänkt sig. Hon frågade sig själv, vågar jag? Klarar jag av det? Man får ett stort samhällsansvar med mera. Frågorna snurrade runt i huvudet och hon behövde god tid att tänka efter. Men familjen var stöttande så hon lät sig nomineras och blev vald. Hon är inte prestigefull utan ringer gärna och frågar kollegor eller andra om råd. Gunilla har visioner.
– Mina stora visioner inför 2017 och framåt är för det första att bostadsbyggandet ska komma igång. Vi måste också få en magnet på torget vid grillkiosken, för att dra folk genom Sunne till andra änden av Kvarngatan. Där ska det bli bostäder och affärer.
– Min andra riktigt stora vision såg jag direkt framför mig när jag var uppe på Tossebergsklätten vid ett tillfälle. Detta är Värmlands vackraste utsikt! Här finns en restaurang och några andra byggnader som nu är i behov av upprustning. Här skulle jag vilja att det byggs ett torn av glas som sakta, sakta rör sig runt. Här finns en stjärnhimmel som är fantastisk därför att landskapet runt omkring är mörkt. Här ska finnas trappor, hiss, restaurang, övernattningsmöjligheter. Det ska inte drivas av kommunen, som tidigare med arrendator, utan av någon annan intressent. Jag har faktiskt redan fått färdiga ritningar av en privatperson.
– Turismen har minskat ett tag men nu är det uppåt igen. Och Tossebergsklätten är något som jag tror skulle dra turister, för här kan man klättra, vandra, cykla, studera stjärnhimmeln eller bara njuta. Turister idag söker färdigpaketerade upplevelser. Det är klart att en del tycker att detta förslag är konstigt, men det är faktiskt så att utveckling innebär också förändring, säger Gunilla.
Gunilla berättar att målet med politiken är att hitta kompromisslösningar. Hon försöker alltid att se människan oavsett parti. Dynamiken tillsammans kan göra underverk och det är viktigt med ett bra samarbetsklimat.
– Det är svårt att koppla av arbetsrelaterade frågor när man kommer hem på kvällen. Jag försöker genom att ta långpromenader, med någon dokumentär i öronen att lyssna på, men jag tvingar mig också ibland till tystnad, berättar Gunilla.
Detta är ett kommunalråd som har livserfarenhet, dels från psykiatrin, men även som kontaktperson, städerska, byggstäderska, extra nattpersonal inom hemtjänsten, som nämndeman under fyra år och extra inom begravningsbranschen i Sunne. Det märks också när man sitter ner med Gunilla Ingemyr, en helgjuten människa, som sätter etik och moral mycket högt.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
