Ett sådant här dass skulle vi vilja ha till hembygdsgården för att kunna visa hur det fungerade förr, berättar Arne.
VÅNGA (JB)
Vånga hembygdsförening utanför Skärblacka står inför ett dilemma. Högst på deras önskelista finns ett torrdass, helst med två fjölar.
– Det verkar helt hopplöst att få tag i ett gammalt genuint avträde. Visserligen har vi fått korn på ett men ägarinnan vägrar hårdnackat att släppa det från sig, suckar hembygdsföreningens kassör Arne Hultqvist.
Nu är det inte så att Vånga hembygdsförening saknar faciliteter och står så att säga nödställda, det avsaknade dasset är enbart ämnat i undervisningssyfte.
– Barn idag vet inte vad ett torrdass var och hur det fungerade. Annat är det med människor i min ålder, vi som är uppväxta med att gå ut till dasset när det blev ett trängande behov, minns Arne.
Själv bodde han fram till 18-årsåldern i Regna och där hade de etthundra meter att gå till sitt dass.
– Sommartid var det inga större bekymmer, värre blev det då den ljusa årstiden vände och det blev kolsvart utanför stugknuten. Det gällde att ge sig iväg innan behovet blev allt för starkt för att springa i mörkret var inte att tänka på. När jag flyttade till Finspång och fick både vattenklosett och badkar hade lyckan inga gränser, skrattar Arne.
Hembygdsföreningens önskan om att få ett dass till sin hembygdsgård skulle berika dagens unga generation med en historisk berättelse hur det gick till på farfars tid. När det varken fanns moderniteter som toalett inomhus eller toalettpapper.
– Jag minns att dagstidningen var mycket bra till att torka sig i baken med. Veckotidningar däremot hade inte lika stor uppsugningsförmåga utan det blev till att gnugga den utrivna sidan omsorgsfullt och länge för att den skulle uppnå önskad effekt, säger Arne som anser att ett riktigt utedass ska pyntas med ett porträtt av medlemmar ur kungafamiljen, helst då den som besitter den kungliga tronen och hans gemål.
Sommartid är det aldrig fel att plocka ängsblommor och sätta i en vas bredvid fjölen som en extra mysfaktor. Förra året gjorde ett försäkringsbolag en enkät för att utröna vad dagens unga semesterfirare saknar vid sommartorpet och som presenterades i SVT Nyheter. Det visade sig att de unga saknade det omoderna. Till och med mycket starkare än saknaden av både diskmaskin och tvättmaskin. Många vill fantisera om tider som stått stilla och där ingår ett torrdass.
Arne ställer sig dock skeptisk till huruvida barn och ungdomar verkligen vill gå på dass när det väl gäller.
– När frugan och jag varit ute till skärgården där det enbart finns torrdass att tillgå har den unga generationen verkat uppriktigt störda över att behöva lätta på locket och behöva se vad andra släppt ifrån sig. De tycker det är äckligt och luktar förfärligt illa, skrattar Arne.
Men nu vill som sagt Vånga hembygdsförening ge barnen i Vånga med omnejd insyn i dassets historia och den viktigaste ingrediensen saknas ännu vilket vållar bekymmer.
– Kanske Jordbrukarens läsare kan vara oss behjälpliga, vädjar Arne.
Drömmen är ett dass med två fjölar men ännu bättre om det finns tre. Två för stora rumpor och ett litet för de minsta.
– Så var det när jag var barn och den lilla fjölen fyllde sin uppgift väl eftersom ingen ville löpa risken att behöva fiska upp någon liten parvel ur det som fanns där nere i mörkret.
Kära läsare, prata med släkt, vänner och bekanta. Håll ögon och öron öppna. Kanske finns det någon som har ett dass som bara står i vägen eller blivit bortglömt då moderna toalettstolar med spolmöjligheter tagit över.
Om dasset skulle ha skavanker eller blivit märkt av väder och vind har det ringa betydelse, garanterar Arne. Allt går att återställa med virke och målarfärg.
Den som önskar kontakta Vånga hembygdsförening med tips gällande utedass kan mejla arnehul@spray.se
Text och bild: CARINA LARSSON
