Pia trodde för sju år sedan inte att hon skulle bli så biten av jakt och skytte. Starten till intresset var en omplaceringshund som hon ville sysselsätta.
RINGARUM (JB)
I familjen Lundqvist är det kvinnorna som jagar. Pia tog jägarexamen för sju år sedan och nu är även dottern Caroline redo. Om Pias väg in i jakten kunde man läsa i Länstidningen redan för sju år sedan, men att hon skulle bli så biten av jakt och skytte, kunde hon inte tänka sig då.
Bockjaktspremiären i söndags var även premiär i så motto att det var första gången Caroline satt själv ute på pass i skogen. Intresset för natur, hundar och även jakt har annars gjort att hon varit mycket ute i skog och mark redan innan.
– Jag är en väldig naturmänniska. Tycker om lugnet i skogen. Men också gemenskapen som finns i ett jaktlag, säger Caroline.
Hon tar även upp detta med spänningen och något som hände häromdagen. Hon och mamma gick i ett vetefält och kollade efter gris. De såg ingenting och det var dags att avbryta för att åka hem. Då plötsligt, kommer en stor galt. Spänningpåslaget kom snabbt, precis som det många gånger kan vara vid jakt.
Man kan till exempel sitta på ett älgpass i flera timmar och det händer inte något. Plötsligt står bara älgen där. Lite av tjusningen med jakt, det är verkligen oförutsägbart.
För hon har redan varit med som gästjägare i det jaktlag där mamma Pia är med, fast då har det handlat om uppsiktsjakt, eftersom hon inte hade jägarexamen. Fast inför årets jakt ställdes lite av ett ultimatum.
– Tar du inte jägarexamen får du inte var med i år, sa mamma till mig. Jag pratade även med jaktledaren i hennes jaktlag, som sa samma sak.
Då var det inte så mycket att välja på för Caroline. Hon läste in teorin på egen hand och skrev sedan upp vid provet. Den praktiska delen var inte heller något problem, eftersom hon tillsammans med Pia skjutit mycket på bana redan innan. På så sätt blev själva jägarexamen inte så kostsam.
För att rekapitulera lite så började det hela med att Pia tog hand om en omplaceringshund för tio år sedan, en amerikansk cocker spaniel. För att göra något med hunden så anmälde hon sig till en kurs i viltspår. Det gick ganska bra och eftersom det kunde bli tal om att så att säga spåra vid skarpt läge, kunde det ju vara bra att kunna skjuta. Därför tog hon jägarexamen.
– Då trodde jag absolut inte att jag skulle bli så biten av jakt och skytte, säger Pia.
Något som visar på vad som prioriteras högst är att Pia valde nagellack så det skulle matcha färgen på hennes hörselskydd! Nu finns det tre hundar i familjen, den gamla cocker spanieln finns också kvar, men är något av en pensionär vid det här laget.
– Redan tidigt var jag också intresserad av viltspår och ville därför att mamma skulle skaffa en hund till mig också, säger Carolina.
Hon har även gått ett par skarpa spår när något grannlag behövt göra eftersök och det har fungerat bra.
Att Pia är duktig skytt bevisade hon bland annat med att hon blev distriktsmästare vid den kuljaktstig som nyligen avgjordes. Det stora hundintresset har inneburit att hon varit med på olika kurser och dessutom ska hon gå en kurs på Sommenbygdens folkhögskola för att bli hundinstruktör.
Pia har alltså många järn i elden och aktiv är även dottern Carolina som i tretton år spelat handboll i Ramunders damlag.
Det är alltså kvinnorna som har detta jaktintresse i familjen. Pias man Claes hjälper emellertid till med att bygga jakttorn, släpa ut skjutna vildsvin ur skogen och sådant. Sen lär sonen Eric också vara på gång, för att det ska bli någon jämlikhet i familjen kan tänkas, att ta jägarexamen också han. Han har börjat plugga en del i teoriböckerna och skjuter lite.
Text och bild: HANS ANDERSSON
