Tillbaka efter sommaren är det kanske läge för min syn på mjölkens allvarliga läge. Vi har en internationell mjölkkris på grund av att det finns för mycket mjölk i världen. Att de 
svängande världsmarknadspriserna blir så tydliga även för svenska bönder beror helt enkelt på att Sveriges och EU:s politiker i 25 år jobbat för att avreglera jordbruket. Låt oss därför aldrig glömma att det är hit politiken strävat i 25 år!
Arla får ta mycket kritik och ibland hör man diskussioner om att bojkotta Arla i hyllan. Inget kunde vara mera förkastligt för Sveriges 3300 Arlabönder och de 500 Skånemejerileverantörer som har sitt pris kopplat till Arla.
Alla dessa mjölkbönder är beroende av att Arlas försäljning går så bra som möjligt! Svenska bondens dilemma är att endast 25 procent blir dryckesmjölk och det är där betalningsviljan finns. Ost, smör och yoghurt är till 50 procent importerat, där är vi som konsumenter mest goda kålsupare som vill ha kor på bete, GMO-fritt med mera, men sedan köper importerat!
Vidare görs det mer pulver än dryckesmjölk av Arlas svenska invägning i Sverige. Om den mjölken skulle konkurrera med annan svensk mjölk i kyldisken skulle prispressen från handeln bli ännu större. Detta är således en positiv effekt av att Arla är ett internationellt företag med export- och förädlingsmuskler. Sådant som kostar pengar på ett sätt som de andra småmejerierna inte behöver befatta sig med. Som dessutom i högre grad kan välja vilka och hur många leverantörer man behöver. EMV-produkternas inträde i hyllan har gett handeln ett bra verktyg att ställa svenska bönder mot varandra genom att råvaran blir anonym.
För handeln innebär detta högre marginaler och för konsumenten svenskt och till och med ekologisk till rimlig nivå. Här skulle producentföreningen Glada bonden kunna göra nytta genom att samla mjölk från olika mejerier som inte kan ställas mot varandra som idag.
Med allt detta sagt, finns det också utmaningar kopplade till Arla. Som marknadsledare har företaget med sin prissättning och affärsstrategi stort ansvar för hela branschen. Arlas pris som idag bygger på all intjäning i alla länder ska slås ut på Arlas leverantörer i sju länder, med fyra olika valutor och med olika lagar och regler att producera mjölk, inte minst via företagets egna regler Arlagården. Att mjölkpriset får en följsamhet till kostnadsmassan i de olika länderna blir en omöjlighet. Detta innebär som jag ser det att vi ser en förflyttning på sikt av mjölkproduktion inom Arlas leverantörsländer, dit produktionskostnaden är lägst.
Vi har flera utredningar som visar att Sverige inte hör till vinnarna med dagens konkurrenskraftläge. Med tanke på att vi gör så mycket pulver i Sverige kan vi således tappa mycket mjölk, utan att tappa råvara till den viktiga färskvarumarknaden. Därmed behöver en kraftig minskning av mjölk i Sverige inte alls påverka Arla negativt. Att denna diskussion är svår att föra och komplicerad, har jag all respekt för men det är samtidigt oroande att så många i Arlakretsar inte gärna ens vill ta denna diskussion.
25 års strävan att avreglera utan att minska regelbördan parat med Rysslands embargo ger politiken ett stort ansvar för rådande situation. Därför måste politiken ta sitt ansvar för de kostnader som vi ensidigt har i Sverige. Antingen via sänkta lagkrav som ger oss möjlighet att på marknaden ta ut det rätta mervärdet för exempelvis betesgående djur, alternativt via statliga ersättningar. Att skapa konkurrenskraft på riktigt är således det viktigaste för politikens vidkommande NU!
Må så gott i emv-produkternas anonyma Sverige önskar Peter PETER BORRING peter.borring@telia.com
Peter Borring är regionordförande för LRF Östergötland
