Ett samlat grepp behövs anser jägare som nu ska kalla till möte
De båda jägarna Jarl Karlsson och Jan Teichert menar att man måste få till en älgförvaltning som är hållbar över tid och som gäller för alla.
VALDEMARSVIK (JB)
Ett samlat grepp för att se över viltförvaltningen och då främst med inriktning på älgen, efterlyser de båda jägarna Jarl Karlsson och Jan Teichert i Valdemarsvik. Deras planer är att i februari/ mars kalla samman till ett diskussionsmöte där expertis från myndigheter och olika intresseområden är närvarande.
– Vi vill ha en älgförvaltning som är hållbar över tid och med regler som gäller för alla, antingen det är älgskötselområden eller licensområden, säger Jarl Karlsson. Han framhåller att det är ohållbart med olika regler som tillämpas idag. Vidare att jakt – tiden på vuxna djur är alldeles för lång. Jakten i januari, februari var ursprungligen tänkt som en tid för skydds – jakt, där detta ansågs nödvändigt, men det har istället blivit allmän jakttid.
– Med tanke på att vi behöver en tillväxt av stammen, menar jag att det är läge att freda ko med en kalv under hela jaktsäsongen, hävdar Karlsson. – Vi ska kalla samman till ett möte i februari/mars där allt ska ventileras. Inga frågor är dumma frågor, utan allt ska upp på bordet, framhåller Jan Teichert. De är bekymrade över älg – stammens utveckling och menar att det är viktigt att ta med hela betestrycket från övrigt klövvilt. Inte minst är det ju så att dovhjortsstammen har ökat markant de senaste åren.
Sen finns det ju även rådjur och inom vissa områden kronhjort som betar. Problemet är ju detta att dov och rådjur betar det som växer på en lägre nivå och på detta sätt tvingar de upp älgen att beta tall i högre utsträckning än tidigare. Det är ju ändå så att tallen inte står högst upp på menyn för älgen. Tall är en form av nödfoder. Älgen får oftast skulden för betesskadorna, men det är nödvändigt att se helheten och agera utifrån denna.
Odling av höstraps medför inte sällan att älgen även under hösten går på tallen. Helt enkelt beroende på att den behöver komplettera kålfödan. Det är ju så naturen fungerar. – Vi har länet indelat i älgförvaltningsområden och för det första är de för stora, så att den lokala kunskapen inte finns. Sen är det skogsbruket som helt och hållet styr vad som bestäms, säger Karlsson. Han menar att när det finns älgskötselområden som väl känner till sina områden, men som sedan blir överkörda av älgförvaltningsgrupperna.
Då är det ju närmast meningslöst att jobba med älgskötselområden. – Det måste till en dialog, för vi har ju ett uppdrag från samhället att bevara livskraftiga viltstammar. Vi vill ha med skogsstyrelsen, länsstyrelsen och representanter för älgförvaltningsgrupperna, samt representanter för skogsbruket, markägarna, jägarorganisationerna och de enskilda jägarna i denna, fastslår Teichert.
Detta gäller även hur man bedriver skogsbruket idag. Nu har det i viss mån kommit tillbaka till att ha lövinslag i föryngringarna. Annars tvingar man ju viltet att äta tall. Sen är det ju så att det under en lång följd av år planterats gran på marker lämpliga för tall, med hänvisning till betesskadorna. Detta har lett till problem. Dels är det så att tillväxten för gran på ståndorter som är för magra, ser bra ut till en början, men sedan avtar denna.
Många gånger på ett katastrofalt sätt för ekonomin i skogsbruket. Dels medför den mindre arealen av tall – ungskog med automatik att trycket för betning på dessa ökar. Självföryngring med hjälp av frötallar eller frösådd är också exempel på alternativa sätt att sköta skogen för att få till en så optimal situation som möjligt för olika intressen.
Text och bild: HANS ANDERSSON
