En åhörarbild med Osten Jonsson och Nisse Karlsson närmast kameran, båda hemmahörande i Östra Ryd.
SÖDERKÖPING (JB)
Vid den andra träffen med LRF-föreningarna Söderköping Västra och Östra Ryd som arrangörer stod vildsvin på föredragsmenyn. Plats var Vänneberga gård strax utanför Söderköping.
Efter att Magnus Berge och gårdsägaren Annika Altnäs hälsat välkommen tog Magnus Nyman, naturfotograf från Linköping, över. Han är även jägare och författare till boken Vildsvin som han skrev för tio år sedan på uppdrag av Svenska Jägareförbundet.
Inledningsvis visade Nyman bilder på en sugga med kultingar, galten visar sig endast vid brunst, men är annars en enstöring. Även åkermark där vildsvin gjort märkbara avtryck förevisades, inget trevligt för markägaren. Kvällens auditorium innehöll både jägare och markägare.
Vid ett forskningsprojekt vid Björkvik i Katrineholmstrakten fångades kultingar i en låda med enbart en ingång. Vid midnatt återkom man till fällan för att se vad som hade hänt.
– När suggan träffades av billyset travade hon in i skogen, i lådan fanns sju kultingar och en ilsken grävling som satt i ett hörn och fräste åt det otrevliga sällskapet, berättade Magnus Nyman.
Efter öronmärkning, vägning och andra uppgifter till ett öronbedövande skrik släpptes en efter en ut. Kultingarna hittade tillbaka till sin mamma i skogen. På mer än 1 500 märkningar hände det aldrig att suggan blev aggresiv.
– Man kunde efter något år se hur långt ifrån märkningsplatsen de befann sig och av vilken anledning. Den allra största faran var jägaren. Ungefär 96 procent av de märkta blev skjutna inom ett år. Ett par procent dog i trafikolyckor och ett par procent genom drunkning. Oftast hittades de i dammar där de flutit med vattnet och fastnat i galler, informerade Nyman.
Vildsvin är mycket duktiga simmare, men inte lika duktiga som älgar att ta sig upp på isen om de hamnat i vattnet. Vildsvinssuggan är dräktig i tre månader, tre veckor och tre dagar och föder vanligen drygt fyra kultingar per gång och år (en kull). Det kan vara annorlunda i södra Sverige. Kultingarna föds oftast under perioden januari-mars och är gulbrunrandiga under de första fyra till sex månaderna. De får därefter en rödbrun päls som de har till cirka ett års ålder då den blir gråsvart som hos vuxna individer.
– De har ett fantastiskt luktsinne, känner mat och fara på långt håll och har jättebra hörsel. Innan de går ut på ett fält stannar de och lyssnar, hör de något går de undan, sade Nyman.
Vildsvin är allätare. Jägaren bör skjuta kultingar i första hand, inte suggan som känns igen med spenar under kroppen, galten har en pensel. Magnus Nyman gör en summering.
– Vintertid jagar vi med hundar i skogen och på våra åkrar, på sommaren låter vi åteln vara ifred i skogen, i stället jagar vi på fältet så att vi gör dem otrygga. Lägg inte sådant som vildsvinen kan äta nära fälten, då drabbas markägaren.
Anna Åman från LRF:s regionkontor i Vreta Kloster var nästa talare. Hon har ett brett ansvarsområde som verksamhetsutvecklare där skog och vilt ingår. Även Södermanlands och Örebro län ingår i hennes arbetssfär.
– Vi har konstaterat att viltet har stora värden för våra medlemmar liksom för allmänheten och samhället. Men de här stora viltstammarna som ständigt ökar ställer till en hel del bekymmer för oss, konstaterade Anna Åman. Viltet är ett av våra största hot för jordbruksnäringen.
SCB gjorde en undersökning under 2014 där det blev klarlagt att vildsvin är det djur som orsakar störst skördeskador. Totalt förstördes 42 700 ton spannmål av vildsvin. 8-19 procent av spannmålsarealen var viltskadad. Av lantbrukare med växtodling hade 37,5 procent viltskador i en eller flera grödor.
Antalet viltolyckor med vildsvin inblandat är högt i länet. 2015 var det 286 medan det året innan var 198 stycken. År 2010 var det 157 stycken registrerade. (Till förra årets statistik bidrog LT:s utsände med en dyrbar kollision med en sugga mellan Valdemarsvik och Gusum. Suggan överlevde, eftersöksskyttens hund tappade spåret efter två kilometer).
LRF:s vildsvinspolicy; Vildsvin ska inte hållas i högre tätheter än den naturliga fodertillgången, Vildsvinen ska inte försämra lönsamhet och utveckling inom jord-och skogsbruk, samt vildsvinsstammen ska hållas på en sådan nivå att lantbrukarens val av gröda och produktion inte påverkas. Policyn är från december 2013.
– Länsstyrelsens förvaltningsplan säger i princip samma sak där är landshövding Elisabeth Nilsson aktiv. Vår , länsstyrelse är jordbruks-och skogsbruksvänlig, menar Anna Åman. Vi menar också att vi borde reglera utfodringen. Åtling med fodersnurra bör vi ha för att vara effektiva vid jakten.
Gösta Windolf representerade Söderköpingsdelen av Norra Yxningens älgskötselområde som omfattar 19 000 hektar.
– Det är ungefär 90 procent av all mark inom detta område som vi har älgjakt på.
Han informerade om att från 2008 har det gjorts enkla enkäter och lite mer än hälften av totalt 25 jaktlag har konstaterat att det finns gott om vildsvin, men vildsvinsexplosionen har inte varit så stor enligt jägarna. Jägare är ju inte alltid markägare.
Jan Teichert, ordförande i Söderköping/Valdemarsviks avdelning av Svenska jägareförbundet var i princip överens med föregående talare i flera frågor. Han skulle gärna se ett mera konkret samarbete mellan LRF och sitt förbund i viltfrågor. Han kom också in på etik-och moralfrågor.
– Det ska vara bra skott, man ska veta vad man skjuter på, slog Teichert fast. Vi ska också kunna använda åtlar för att få en riktig och bra avskjutning.
Krister Andersson, Jägarnas Riksförbund, tyckte bland annat att fördelen med att engagera ungdomar var en bra idé. De flesta tycker det är roligt med jakt.
I den avslutande diskussionen hade Christian Ankarstrand, Östra Rydsbo, vice ordförande i LRF:s regionstyrelse, sin bild klar angående utfodring av vildsvin.
– Det finns alltför många utfodringsplatser, expertisen är helt överens med Naturvårdsverket och Viltskadecenter, att vildsvinen aldrig behöver utfodras.
Text och bild: OWE BERGGREN
