Kontrollerad skogsbränning gynnar många arter
Boxholms skogar genomför en bränning av Björnudden. GENREBILD: PEXELS Lilla bilden: David Ek, ekolog på Boxholms skogar. BILD: ÅSA SCHARFF
BOXHOLM (JB)
Ett varierat skogsbruk skapar bättre förutsättningar för funktionella landskap. Arterna måste kunna sprida sig väl och skogen måste innehålla träd av olika åldrar. Detta är något som… David Ek, ekologiledare på Boxholms skogar, arbetar med.
– Om ni undrar varför det luktar brandrök i dag så är det vårt fel. Vi håller på och naturvårdsbränner en udde i Sommen, säger David Ek glatt.
Vi, det är Boxholms skogar som har 36 350 hektar skog och 16 000 hektar vatten, främst i Sommen.
David Ek är ekologiledare för företaget där han arbetar med biologisk mångfald.
Han säger att i dagens skogsbruk är miljö, samhälle och ekonomi tre nyckelord. Miljö handlar om ekosystem, samhälle om människors sätt att nyttja skogen och ekonomi om att tjäna pengar på den.
– Vi är ganska ensamma om att arbeta så här bland andra skogsägare i vår storlek. Större skogsbolag har ofta ekologer anställda.
När David Ek vill synliggöra skogens miljövärden gör han det utifrån tre arter: tallticka, laxticka och lunglav.
Talltickan är rödlistad, alltså hotad, och den trivs på tallar som är minst 120 år gamla.
Gammal skog definieras som 140 år i norra Sverige och 120 år i södra Sverige. Trots att statistik visar att gammal skog ökar så är den största delen av skogen ung.
Bara 20 procent av det svenska skogsbeståndet är 120 år eller äldre. Störst andel finns i nordvästra Sverige. Det ska jämföras med att det i naturliga landskap i genomsnitt bara finns 20 procent som är över 150 år.
Certifierade bolag får inte sälja virke från gammal skog som är skyddsvärd. Det innebär att man inte får hugga ner träd som är över 150 år. De har högt naturvärde och ska sparas.
– Det finns inte tillräckligt med gamla träd och därför måste vi spara de som finns, säger David Ek.
Laxtickan lever på död ved. I en skog behövs 20–30 kubikmeter per hektar för att alla arter ska trivas. I naturliga landskap låg siffran förr på 50–100 kubik per hektar, berättar David Ek, i dag ligger siffran på tio.
Silverfuror är tall som dött och fått stå kvar i skogen och torka. De är eftertraktade till exempelvis timmerhus.
– Ställer vi om skogsbruket så att vi producerar fler silverfuror så kan vi göra ett uttag också, säger David Ek.
Lunglav lever på gamla lövträd i halvöppen skog. Antalet lövträd har ökat långsamt de senaste decennierna, även om barrträden fortfarande dominerar.
David Ek visar hur landskapet i södra Östergötland såg ut förr, 1860 ungefär, och hur det ser ut nu, genom att lägga en ny karta på en gammal. Det är tydligt att lövskogen minskat mycket.
Tittar man på leveransen av ekosystemtjänster ser man att tillgången på betesdjur och bete, samt dricksvatten inte är bra medan det finns gott om skogsprodukter och vilt. Fisk från skogssjöar, habitat, och resiliens, motståndskraft mot förändringar finns det inte heller tillräckligt av.
När det kommer till aspekten ekonomi står naturvård och produktion mot varandra i dag.
– Ska man spetsa till det är det naturreservat och kalhyggen och inte så mycket däremellan, skojar David Ek med allvarlig underton.
– Vi har funderat mycket på detta i Boxholms skogar och ska inte använda orden produktion och naturvård utan i stället använda gårdsskötsel.
Det har bolaget definierat som mark- och vattenförvaltning som ger förutsättningar att producera försörjande ekosystemtjänster anpassade till marknaden över tid.
Bränder var vanligare i våra skogar förr. När Boxholms skogar nu genomför en bränning av Björnudden gör företaget det för att gynna den biologiska mångfalden och de arter som trivs i de brända områdena. Av dessa arter är många hotade.
Historiskt sett fanns det skogar där det aldrig brann och de som brann ofta eller ibland.
Ska man efterlikna den naturliga störningen i skogar som aldrig brann är blädning eller luckhuggning att föredra. Blädning är en gallringsform där man behåller träd i alla storleksklasser i alla delar av skogen. En sådan skog har ett jämnt virkesförråd över tid som är jämnt fördelat över ytan utan luckor. Det förutsätter sekundära träslag som gran.
Luckhuggning är när man avverkar mindre områden i en skog som får föryngras. Under en längre tid, 15–40 år, avverkar man hela beståndet i etapper på detta sätt. Dessa skogar gynnade åldrande träd, svampar och insekter.
I områden där det ofta brann blev det lågintensiva bränder. Där fanns inte mycket undervegetation som kunde brinna. Det fanns också skogar där det brann sällan eller ibland och där blev det hårda bränder på grund av mycket undervegetation, berättar Daniel Ek. Effekten efteråt liknar ett nutida kalhygge, men hade generellt mer död ved och levande träd än dagens hyggen.
– När man kalhugger eller det brinner trivs inte samma arter som fanns i den skog som stod där tidigare, säger han.
Vissa arter försvinner medan andra arter kommer till. Hallonriset som sprider sig på kalhyggen är ett tydligt exempel, påpekar han, och när skogen återigen tar över försvinner hallonen.
– Blåbär har minskat för att våra skogar är väldigt täta och det innebär att blåbär kan bli rödlistad så småningom.
Han funderar över om luckhuggning kanske gör att blåbärsriset trivs där.
– I skogsdebatten pratar man inte mycket om gallring och röjning utan man pratar om slutavverkning och glömmer helheten, säger David Ek.
– Vi känner oss ganska ensamma i det.
Text: ÅSA SCHARFF
