Diskussion i den östgötska regionstyrelsens hörna, med ordförande Peter Borring till vänster.
VRETA KLOSTER (JB)
Det var som vanligt en imponerande uppslutning vid LRF Östergötlands årsstämma. I år deltog bland andra även LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson som talade till medlemmarna.
LRF Östergötlands stämma var liksom förra året förlagd till Vreta Kluster. Utöver sedvanliga stämmopunkter med val, motioner och utdelande av utmärkelser fanns även LRF:s förbundsordförande Helena Jonsson med. Hon höll efter stämmoförhandlingarna ett tal.
Peter Borring, ordförande i LRF Östergötland, inledde med en betraktelse över året som gått. Han nämnde vattenfrågorna, fossilfria bränslen, Brexit som han kallar ”svårbedömd materia” och givetvis Trump. Han passade också på att ta upp ett exempel på styrkan i LRF som kom att bli aktuell under sommaren:
– Här i Östergötland går det inte att prata om sommaren utan att nämna mjältbrand, sa han.
– Det är samtidigt också intressant att se, att det är i de lägena som LRF blir som bäst. När vi verkligen behöver finnas, det är då vi verkligen finns där i de här omständigheterna. Det finns en lokalavdelning nära de drabbade som är där. Det finns en kommungrupp som kan ta kontakt med kommunen och hjälpa till med nätverket där. Det finns riksmedarbetare som mitt i semestern med barn på badstranden sköter telefonkontakten med Jordbruksverket och annat och bara finns där tillhands för de drabbade.
Den regionala livsmedelsstrategin var ännu ett av de positiva exemplen som Peter Borring kunde föra fram som en del av LRF:s arbete. Till stämmoordförande och vice dito valdes närmast traditionsenligt Anders Andersson, Rödje, Torpa, respektive Marita Wolf, Hägerstad, Rimforsa. Föredragande sekreterare blev regionchef Erik Erjeby och till protokollsekreterare valdes Åsa Wolgast Broberg. Det blev ett nyval inom regionstyrelsen och Marit Bolin, Norrköping, kommer därmed att ersätta avgående Viktor Netland.
Såväl motioner som yttranden kunde diskuteras i stationer under kaffepausen. De arton motioner som behandlades berörde många olika frågor. Bland ämnena som motionerna tog upp fanns bland andra undermålig mobiltäckning, Jordbruksverkets bristande betalningsförmåga, Vättern som dricksvattentäkt och bussar på landsbygden. Diskussionerna var få och man gick genomgående på styrelsens svar.
LRF:s riksförbundsordförande Helena Jonsson visade en film om hur LRF vuxit fram, från bildandet av Riksförbundet Landsbygdens Folk, RLF, 1929, en intresseorganisation för bönderna motsvarande arbetarnas fackliga organisationer. Det skulle dock dröja till 1971 innan nuvarande LRF bildades genom en sammanslagning av RLF och Lantbruksförbundet.
– När jag ser den här filmen då fylls jag av beundran för våra företrädare, för de som startade den här rörelsen och alla de som kom efter och också utvecklade den, sa Helena Jonsson. Jag känner tacksamhet. Man kan bara jämföra med de länder i världen som inte har så välorganiserade bönder som vi har och vilka utmaningar de står inför. Jag känner också beslutsamhet över det som ännu inte är gjort och också stor stolthet för det vi åstadkommit tillsammans, vi som är LRF. Vi ska inte bara förvalta, vi ska utveckla, inte bara förändra utan också förbättra.
– Jag avgår nu till stämman. Jag tycker jag gjort mitt skift och andra kan ta över den uppgiften men mitt hjärta kommer alltid att klappa för landsbygden och de gröna näringarna.
– Det är 30 år sedan jag gick på Vretaskolan och sedan tog vi vårt första arrende. Då, 1988, hade skolan 20 mjölkkor, men det var då det. Nu är de enligt Helena Jonsson också väldigt digitaliserade.
– I filmen fanns det ett slagord Låt Sverige förbli fantastiskt, visst är det väl bättre än Trumps? Mycket bättre, tycker jag.
– Vi kan konstatera att framtidstron inom de gröna näringarna är större än på mycket länge. Nästan alla branscher har god lönsamhet och viss tillväxt. Det är jätteroligt.
Hon ser ett nyvaknat och större intresse än på länge från andra delar av samhället när det gäller förbundets frågor. Det gäller naturligtvis livsmedel, mat, konsumenterna efterfrågar svenska livsmedel i väldigt stor utsträckning och väldigt tydligt och är också beredda att betala för den.
– Vi ser också diskussioner kring en fossilfri framtid. Vi ska fasa ut olja och in med förnyelsebart. Det gör att våra frågor blir mycket mer intressanta för allt fler. Även landsbygdsfrågor blir mer intressanta. Det kommer upp allt mer i samhällsdebatten om levnadsvillkor och att kunna bo på andra ställen i landet än i tätorter och i tillväxtområden. Det är faktiskt en väldigt god tid just nu, det kan vi njuta av.
– Den nationella livsmedelsstrategin är som att vända en hand. En del saker kan bli bättre men det här är faktiskt ett skifte i inställning.
– LRF:s uppgift är att hjälpa andra att ta kloka beslut. Vi ska försöka hjälpa alla medlemmar att ta kloka beslut. Vi ska hjälpa konsumenterna att göra kloka val, att de faktiskt väljer våra produkter när de handlar och att de väljer våra produkter när de ställer krav i offentlig upphandling och vi ska hjälpa politiker och myndigheter att ta kloka beslut.
De här stämmorna brukar ha intressanta föredrag och talare. I år upprätthölls den traditionen med råge. Helena Jonsson var den ena. Efter middagen var det dags för kvällens gästtalare Sven Lindgren, Civilförsvarsförbundet, och Karl Ståhl, SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt. Deras föredrag handlade om sårbarhet och beredskap med koppling till de gröna näringarna.
Text och bild: BO BÄCKMAN
