… är det nog många som frågar sig i vissa delar av samhället efter valet. I skrivande stund är det oklart vem som får första uppdraget att bilda regering. Men det som är klart är att SD är valets vinnare. Vi som lagt örat mot marken på landsbygden är inte det minsta förvånade men kanske desto mera bekymrade. För har man lyssnat utanför sin egen bubbla så hör man att det finns ett rätt utbrett missnöje mot den form av akademisk elitism som utgår ifrån en urban norm, oavsett om man bor i stan eller i stadsnära landsbygd. En norm som bygger på ett synsätt att landsbygden ska vara en museal semesterkuliss till stadsmänniskor som ska enbart leverera mervärdesprodukter i form av förnybar energi från storskalig vindkraft, metaller till elbilar från gruvor, virke från hyggesfritt skogsbruk och ekologisk mat från små gulliga gårdar. Samma urbana kunskapselit som utifrån just värdegrundsperspektiv så hårdnackat vågat eller velat erkänna att en högre ambition i invandringsfrågan än vad vår arbetsmarknad har förmåga att svälja, kommer leda till stora påfrestningar för samhället. Där är vi nu.
Så vad är det som har hänt? Jo för många på landsbygden och i mindre och mellanstora orter, oavsett om man en gång varit stolt sosse, center eller moderat, så upplevs sakpolitiken som vänstern och fram för allt Miljöpartiet står för som mera problematisk än vad Sveriedemokraternas värdegrund är i praktiken. Eftersom att S, M, Kd och till viss del L först på senare år vågat ifrågasätta rådande syn i bland annat migrationsfrågan som skapar slitningar i samhället, så upplevs SD fortfarande stå för ”originalet”, de har ju faktiskt fått rätt på sätt och vis.
Så just detta att vi pratar förbi varandra där värdegrund ställs mot sakpolitik och för att undvika SDs inflytande skapat just de oheliga allianser som gett väldigt urvattnad sakpolitik – i bästa fall – ser folk. Här är domen.
Vilket lett till att Sd nu alltså är näst största parti. Ett parti på vars valvaka en duktigt överförfriskad tung intern kraft vinglar fram till kameran och råkar försäga sig med hell…g seger. I nynazistiska kretsar är hell seger ett annat uttryck för sieg heil. Min misstänksamhet mot att partiet fortfarande har kvar lite för mycket av sina historiska kopplingar har befogenhet.
Jag kan alltså förstå vad som hänt, vilket inte behöver betyda att man gillar det man ser. För ovanstående utveckling har alltså lett till att det anmärkningsvärda att SD även gått fram i många kommuner och regioner.
I de flesta östgötska kommuner är SD näst största eller tredje största parti. En spill-över effekt då studier visar att två tredjedelar av väljarna väljer samma parti i kommun och region som till riksdagen och en stor andel inte gör så djup analys av sitt kommun- och regionval. För i ärlighetens namn, ute i kommunerna har SD i de flesta fall inte varit något revolutionerande, inte alltid haft de vassaste knivarna i sin låda och i många fall uppfattar man inte heller att väljarna är så missnöjda med de etablerade partierna som på riksnivå att SD är ”enda alternativet”. Hur många sätter sig på allvar in i regionpolitiken och har sett hur lite SD levererat där?
Det är synd att inte fler faktiskt tar möjligheten att både personkryssa och välja olika i de olika valen och att vi faktiskt är så lättköpta som politikerna vet att vi är.
Må så gott i ett politiskt mycket spännande Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
