Sven-Axel Bergstrand välkomnar nystartad distansutbildning
SVERIGE (JB)
Dagens samhälle med generationsskiften har lett till komplikationer och tvister. Avtalen och avtalsvillkoren tolkas olika mellan förekommande kontrakt. Enkelheten vid tidigare affärsuppgörelser har försvunnit. Till och med Inmätning och leveransvillkor tolkas olika. ”En fortbildning av skogsägare och deras avtalsparter skulle kunna ge ännu bättre affärer.”
I branschtidningar har dessa frågor numera förts på tal. Men något standardavtal, ett Riksavtal, har inte ännu sett dagens ljus. Ett standardavtal för sågade trävaror har dock funnits sedan 1960-talet och uppdateras och moderniseras fortlöpande. I tidskriften Tendens utgiven av SHB framfördes för flera år sedan av jägmästaren Forsén en verklighetsanknuten beskrivning av köp- och säljprocessen i skogliga affärer. Vikten av att enskilda skogsägare ser till att de får med rätt paragrafer betonades och att avtalsutbildning beträffande skogliga avtal utvecklas.
I avtal om virkesaffärer är det inte bara väsentligt att vara överens, Parterna måste fullt förstå innebörden av de olika villkor, som förekommer i virkesaffärer.
1) En anledning till oklarheter kan vara att det förekommer så kallade hemsnickrade kontrakt. Dessa är inte heltäckande och ofta har de fokuserats på att kontraktet ska vara ett varumärke för inköparens företag.
2) En annan anledning till oklarheter vid avverkningskontrakt kan vara att villkoren skrivna på framsidan av kontraktet är motsägelsefulla, mot vad som står bland det tryckta, finstilta villkoren på baksidan av samma kontrakt.
3) En tredje anledning till oklarheter kan leda till onödiga tvister med den flora av kontrakt som förekommer på marknaden. Det ena kont – raktet är inte det andra likt – inte ens i layouten.
4) En fjärde anledning kan vara en osäkerhet hos skogsägaren, men även hos representanten för virkesköparen: Vad innebär detta egentligen virkesjuridiskt i praktiken? Detta kan avse inmätningsfrågor och volym, som för en yngre generation av skogsägare kan vara svår att inse. En så kallad skördarmätning kan avvika från en inmätning vid industrin. Först senare visar sig skillnaderna i utfall av mätt volym.
5) Att ändra i ett förlagt kontakt är heller inte lätt. Det förekommer att man hör någon nämna: ”Detta är vårt företags policy, så det kan vi inte ändra på”. Andra varianter kan vara: Det här behöver vi inte skriva in i avtalet, Du kan lita på mig, liksom Det finstilta på baksidan, det behöver Du inte bry dig om, det är bara för formens skull;
6) Det förekommer även att bemötandet vid förhandlingen bestäms av vem som har ”störst muskler. Ett dominerande beteende eller att kunskap är makt, om olika affärsvillkor ger tydligt ett övertag – i en förhandling. Det är härvidlag inte ovanligt att ena parten inte vill visa att de är osäkra. Man avstår från att ifrågasätta eller helt enkelt fråga om innebörden av ett villkor. Då kan ena parten – undvika diskussion genom att säga: ”Ja, det ser väl OK ut”. Detta – utan att ha läst igenom eller haft möjlighet att överväga vad som står i de villkor, som presenterats. Detta gäller särskilt de finstilta villkoren på baksidan av ett kontrakt. Många utgår felaktigt från att dessa så kallade Allmänna bestämmelser är nära nog likalydande från kontrakt till kontrakt. Man utgår från att de är tydliga i sin tryckta skrivning och i vart fall skäliga. Så är dock inte fallet, varför osäkerhet kan uppstå.
Under mina år i kontakt med kontraktstvister och i samband med undervisning kring virkesaffärer, både rundvirke och sågat, har dessa situationer ej sällan skapat onödiga motsättningar mellan parter. Det har till och med uppstått rättstvister om tolkningen av avtalets innebörd, både i allmän domstol och i skiljedom. Det är viktigt, att vid behov få en sakkunnig bedömning av ett avtal. Detta gäller även vid en bedömning, så att en tvist kan undvikas. Sakkunniga och rättvisa avgöranden eftersträvas, vilka är vägledande för hur rättsläget kan tolkas och tillämpas framgent. Det var inte så länge sedan som parterna i en virkesaffär, stor eller liten, genom att de kände varandra gjorde upp avtalet muntligen, till och med på telefon eller genom handslag – utan ytterligare formaliteter. Erfarenhet gav trygghet i avtalen.
I dagens datasamhälle går allting fortare. Generationsskiften och ny personal utan lång erfarenhet, gör att avtalen som träffas, kan bli svårlästa och komplicerade. Det blir inte idag den enkla skrivning eller mening, som äldre generationer kunde nöja sig med att formulera vid en affärsöverenskommelse. Därför borde dagens skogliga affärer standardiseras för enkelhetens skull. Gången i en köp- och säljprocess, vad gäller en skog, ett skogsparti eller en hel skogsgård, borde kontrolleras och läsas av sakkunniga personer. Utbildningen vid till exempel SLU i Umeå och skogsskolorna i Sverige ger en rättvisande bild av hur skogliga avtalsvillkor kan tolkas – för att vara skäliga. En distansutbildning har föredömligt startat från STTF, Svenskt Trätekniskt Forum i Umeå.
Det är angeläget att skingra osäkerheten, att få fram tydligare, enhetliga kontrakt utan tolkningssvårigheter. Några kontrakt verkar till och med ha förbisett JB, Jordabalkskravet på äkta make/maka-samtycke för försäljning av skog på rot. Rotposter är fortfarande är så kallade. Tillbehör till fast egendom. Här gäller formkravet i JB, samt kravet på skriftligt samtycke (ÄktB 7:5). Det borde vara tid för nya branschgemensamma skogliga avtal – från avverkningsuppdraget, rotpostköpet, den tidsbegränsade avverkningsrätten – till leveransvirke, utkört till väg.
Artiklar och utbildningar med tema ”Sälj skogen rätt..” och seminarier med samma tema ger erfarenhet och utrymme för eftertanke. Fortbildning för nya skogsägare och deras avtalsparter kan ge bättre avtalsrelationer, ännu bättre affärer. Det behövs nytänkande inom detta område. Distansutbildningen från Umeå är en bra början.
