Allt vilt bör rapporteras via Viltdata – inte bara älgen
Jaktvårdskonsulent Benny Nilsson, längst till vänster, höll i utbildningen i Viltdata för ett gäng administratörer i olika älgskötselområden.
VALDEMARSVIK (JB)
Det satsas på att göra rapporteringen av fällt vilt mer heltäckande. Detta är viktigt ur flera aspekter, inte minst för att få en klar bild av hur det ser ut ute i markerna, beträffande tillgången av olika viltarter. Svenska Jägareförbundet hade bland annat bjudit in till en träff i Valdemarsvik.
Utbildningen som sådan riktade sig i detta fall till dem som är, eller ska bli, administratörer beträffande Viltdata i älgskötselområden. Dessa ska sedan i sin tur utbilda dem som är rapportörer i de olika jaktlagen.
– Rapportering när det gäller avskjutning och observationer via Viltdata, fungerar i många fall riktigt bra och är ett utmärkt hjälpmedel för att registrera hur det ser ut i markerna och göra denna kunskap tillgänglig, säger Benny Nilsson, jaktvårdskonsulent på Svenska Jägareförbundet.
Däremot är det sämre när det gäller rapporteringen beträffande övrigt vilt. Nu är det ju en väsentlig skillnad, älgen är mer reglerad än övrigt vilt. Ändå finns det alla anledning att jägarna blir betydligt bättre även på detta område.
Nu kan det emellertid vara så att man jagar älg tillsammans över ett större område, medan småviltet jagas inom mindre jaktlag. Detta innebär att det bör finnas flera rapportörer. Något som inte är några problem. Administratörerna kan lägga till en hel rad rapportörer. Så detta är inget skäl till att inte rapportera övrigt vilt.
– Myndigheterna och inte minst EU måste ha underlag för sina beslut och då är avskjutningsstatistik ett sådant.
Det kan ju helt enkelt tolkas så att skjuts det inget av ett viltslag, alltså finns det inget underlag i form av rapporter, finns det inte heller anledning att ha jakttid.
Till detta kommer att det nu finns ute ett utkast till förvaltningsplan för klövviltet i bland annat Östergötlands län. Det handlar alltså om en helt annan helhetssyn beträffande viltförvaltningen.
När det gäller älgen har det ju sedan många år tillbaka funnits en förvaltning och den senaste modellen sjösattes 2012. Från skogsbrukets och myndigheternas sida har det funnits ett krav på jägarna att minska älgstammens numerär. Detta har jägarna ställt upp på och upprättade älgskötselplaner som har anpassats för att nå dessa mål.
Syftet har framförallt varit att minska betesskadorna i skogen förorsakade av älg. Men trots att älgstammen har minskats radikalt, ligger betesskadorna kvar på en nivå som inte accepteras av markägarna.
– Vi måste ta med helheten och inte bara titta på älgen som oförskyllt får skulden.
Det är ju ändå så att andra klövviltstammar ökat. Detta gäller framförallt dovvilt och kron. Men även rådjur äter i stor utsträckning samma som älgen, men på en annan nivå. Dessutom har vildsvinen fortsatt att öka i antal.
Just detta att det finns annat klövvilt som äter av växtligheten, tvingar älgen att söka sig högre upp. Det är bara att konstatera att en älg äter lika mycket som två kronvilt, fyra dovvilt eller sju rådjur. Ser man en flock med 40 dov, vilket inte är ovanligt där detta vilt är ordentligt etablerat, är det bara att summera.
Samtidigt bör skogsbruket rannsaka sig själva. Det har skett stora förändringar, vilket skapat problem med fodertillgången för det vilda. Rådgivningen från myndighetshåll har inte sällan missat att ta hänsyn till helheten. För det säger sig självt att planteras gran i högre utsträckning än tall, för att minska skadorna av älgens betning av tall, även på marker som inte passar för tall, är detta ingen långsiktig lösning. Självklart blir betestrycket ännu större på den tall som ändå planterats.
Det har på senare tid skett en förändring beträffande detta. Men det är med skogsbruket som med Rom. Den staden byggdes som bekant inte på en dag.
Det förslag till klövviltsplan som presenterats är ett utmärkt redskap för att ta med helheten i viltförvaltningen. I detta sammanhang är rapportering via Viltdata ett synnerligen viktigt och användbart redskap. Då man skapat sig en bild av verkligheten på detta sätt, är det möjligt att bedriva en förvaltning som alla kan ställa upp bakom.
För att underlätta rapporteringen finns numera en app att ladda ner. Jägaren rapporterar omedelbart sedan ett djur fällts. Administratören för respektive område godkänner det hela, innan det registreras i systemet, så att risken för fel ska minimeras.
Text och bild: HANS ANDERSSON
