Erfarenhet och kunskap ger bästa skadeskyddet

ÅTVIDABERG (JB)

Betesskador på ungskog och snytbaggegnag på plantor en verklighet att bemästra! Flera olika komponenter kan påverka det ekonomiska utfallet på såväl kort som lång sikt för det svenska skogsbruket och dess ägare. Det kan vara konjunktursvängningar som innebär sämre priser på virkessortimenten, valutaförändringar eller politiska beslut men det kan också vara väder som ställer till det med stora nederbördsmängder eller stormar som Gudrun och Per.

Därutöver har skogsbruket problemet med betesskadorna förorsakade av klövviltet, företrädesvis älg, som kostar stora pengar i minskad virkesproduktion och kvalitetsförsämringar. Hur drabbad man är i sitt skogsbruk kan variera och hur man tar sig an problemen uppvisar också stor variation och engagemang.

Problemen finns inom det egna skogsbruket ingen utomstående kan initiera problemen och ägare och brukare får med skaffad kunskap och erfarenhet driva sitt skogsbruk med målet att minimera skadorna.

Det största bekymret är betesskadorna som främst drabbar yngre tallskog och det är älgen som till helt dominerande del förorsakar skadorna. I och med att älgen är det viktigaste jaktbara viltet så måste jägarna och deras organisationer involveras i arbetet för att man ska nå resultat med en balanserad älgstam och acceptabla produktionsbestånd av tall.

Skadeinsekter är ett annat skadeområde som under vissa betingelser kan förorsaka stora bekymmer. Det man har i åtanke när det gäller skadeinsekter är främst angrepp på nyplanterade skogsplantor av snytbaggen och därefter kommer granbarkborren som kan utgöra ett bekymmer om vissa negativa faktorer sammanfaller. Därutöver finns flera skadeinsekter som kan förorsaka bekymmer men det inträffar mer sällan.

Granbarkborren har historiskt sett förorsakat stora förluster för det svenska skogsbruket och orsaken kunde till viss del anses vara självförvållat genom felaktig hantering av avverkat virke under olämplig tid på året. Detta kan exemplifieras av granbarkborrens härjningar i Värmland under 1970-talet då virke lades upp i anslutning till Klarälven för att flottas till industrierna och detta kom att bli yngelhärdar av insekterna som senare angrep växande bestånd.

Risk fanns också för motsvarande härjningar efter stormarna Gudrun och Per men då hade skogsbruket lärt sig läxan och man lyckades hantera riskerna på ett bra sätt. Därför kan man nog konstatera att risken är förhållandevis minimal att vi ska bli drabbade som under 1970-talet för virkeshygienen är mycket bättre och stringentare i dagens skogsbruk. Skogsstyrelsen följer upp läget kontinuerligt för att inte bli överraskade.

Snytbaggen är en insekt som under många decennier varit en envis gynnare som förorsakat skogsbruket stort bekymmer. Skadeeffekten är lätt att beskriva för de som inte känner till den. När det blivit tillräckligt varmt på försommaren så kommer snytbaggen fram och ska då göra sitt näringsgnag som ingår i dess förökningsprocess och det gör den med förkärlek på små barrplantor och speciellt eftersökta är nyplanterade skogsplantor.

Den är försedd med ett ”snyte” som är ett utmärkt redskap att gnaga på plantans bark med och gnager den då runt om stammen så dör plantan efter ett tag och då kan hela planteringen vara spolierad. När traktskogsbruket blev mer och mer dominerande från 1950/60-talet med slutavverkningar som skulle planteras så blev problemet uppenbart. Lösningen då var enkel och den stavades DDT som var användbart inom vitt skilda områden så även för att döda snytbaggar.

Medlet hade avsedd effekt men det hade också en stor negativ inverkan i näringskedjan som kom att synbarligen drabba fåglar men även andra organismer och dessutom var det en farlig hantering för personal som kom i kontakt med preparatet i samband med behandling av plantorna och i själva planteringsarbetet. DDT kom att användas under lång tid fram till slutet av 1970-talet och fick användas ytterligare ett antal år på dispens under vilken skogsbruket förband sig att hitta ersättning för ämnet. Under dispensen och fram till för några få år sedan har många skiftande lösningar sett dagens ljus och även försvunnit men idag kan man konstatera att det finns gångbara alternativ till DDT och för att få den senaste informationen i ämnet kontaktade Länstidningen företaget Skogstjänsten i Åtvidaberg AB för att träffa Björn Fröberg som är väl insatt i ämnet.

Björn Fröberg är den rätta personen att fråga om snytbaggebekämpning eftersom han är den som sysslar med plantor och dess behandling under året, snytbaggeprevention under våren och viltprevention under hösten.

– När det gäller planthantering och distribution till plantkonsumenter så är vårt företag entreprenörer åt Svenska skogsplantor och sköter hanteringen vid två plantterminaler, en i Åtvidaberg som ägs av Baroniet Adelswärd AB och terminalen vid Sya strax utanför Mjölby. Vi hanterar årligen mellan tre till fyra miljoner plantor, berättar Björn.

Flertalet skogsägare idag är certifierade vilket i princip utesluter kemiska produkter. Detta betyder att man har fått hitta andra lösningar och Svenska skogsplantor behandlar sina täckrotsplantor med preparatet Conniflex som enkelt uttryckt innebär att huvudingredienserna består av lim och sand. Detta appliceras på plantans stamdel ovan jord upp till ungefär halva längden. Snytbaggen tycker inte att det är så trevligt att få in Conniflex i sitt snyte så han ger upp och letar efter en annan obehandlad planta som kanske är en självsådd.

Det finns några alternativa preparat som i princip har samma funktion att göra det otrevligt att gnaga på eller gör det svårt att komma åt barken. Dessa beskrivna skydd ska ha en skyddande effekt under de två första vegetationsperioderna och till skillnad mot DDT så dödar inte dagens metod snytbaggarna men ska ha en avhållande effekt. Behandlingen utförs vid plantskolorna i samband med upptagning och innan förpackning och emballering inför distribution till användarna. När det gäller så kallade barrotsplantor så finns de enbart kvar för användning när det gäller gran och dessa är svårare att preparera på samma sätt som täckrotsplantoren genom att de är betydligt större men antalet barrotsplantor är avsevärt mindre i antal än täckrotsplantorna och då används fortfarande kemiska preparat som det finns dispens för. Kommande vår kommer företaget Interagro att marknadsföra en produkt som heter Woodcoat att sprutas på plantorna i växtbädden och kan då vara ett alternativt skydd för större barrotsplantor av gran.

Björn Fröberg konstaterar två betydelsefulla fakta, nämligen att vi idag har mycket bra plantmaterial som kan etablera sig snabbt på hygget och växa förhållandevis fort efter etablering och på så sätt, på ett fåtal år, komma förbi stadiet där älgen kan bita av toppskottet. Det andra konstaterandet är att det är skönt att slippa kemiska preparat.

En stor del av skogsmarken runt Åtvidaberg tillhör Baroniet Adelswärd AB. Markerna är också viltrika framförallt finns gott om dovhjort, normal mängd av rådjur och måttligt av älg. Baroniet bedriver ett modernt certifierat skogsbruk med betydande inslag av hänsyn till miljö och naturvård.

Skogschefen Tony Andreasson kan berätta om sina erfarenheter, han har under lång tid varit ansvarig för skogsbruket på Baroniet Adelswärd AB. Resultatet av hans gedigna kunskaper och erfarenheter kan ses i det goda skogstillståndet som råder på Baroniets marker trots den rika förekomsten av klövvilt i skogarna. Ska man lyckas hitta balansen i det svenska skogsbruket med ett effektivt skogsbruk och önskad förekomst av våra viltstammar så måste ett gott samarbete med jägarkåren finnas. Baroniet har en anställd Viltmästare, Stefan Rehnholm, här finns och utnyttjas möjligheten till enkla och smidiga kontakter för det gemensamt bästa hanterandet i situationer som annars skulle kunna vara konfliktdrivande.

Skogschefen Tony Andreasson berättar inledningsvis att han njuter som allra mest i sitt yrkesliv dels under våren/försommaren när plantorna ska i jorden och dels under tidig höst i september då ungskogsbestånden av tall ska behandlas för att slippa påhälsning av betande älgar.

Boniteten på Baroniets marker är av den godhetsgraden att granen dominerar som växande trädslag och likaså planteras mest gran. Tony betonar att där det ska växa tall så ska också tall planteras trots att det kräver insatser för att minimera viltskador.

Tony Andreasson beskiver sin beståndsanläggningsfilosofi utifrån sin utbildning givetvis men kanske ändå mer utifrån sin erfarenhet från sina cirka 40 år med ansvar för skogsskötseln av Baroniet Adelswärds skogar. Den långa kontinuiteten är en värdefull komponent i att ha lyckats med beståndsanläggningarna genom alla åren.

– I princip alla normala hyggen med undantag för hyggen med extrem sten- och blockförekomst eller alltför blöta marker markbereds innan plantering och vi kräver en noggrann markberedning så att all möjlig del av hygget blir behandlat, betonar Tony och fortsätter; om det ska planteras tall så använder vi täckrotsplantor av plantageprovinienser och som dessutom är långnattsbehandlade, givetvis behandlade för snytbagge. Tallen planteras inte sällan under en lämnad och tillfällig skärm av kvarlämnade tallar med ett inbördes avstånd emellan dem på 12 – 14 meter. Man har under senare år kunna konstatera ett varmare sommarklimat på föryngringsytorna, skärmen ger en avskärmning av allt för heta solstrålar.

Efter första sommaren i september är det dags att behandla plantorna så att älgen inte ger sig på dem. En besprutning av toppskottet utförs som då är väldigt åtråvärt för älgen. Det preparat som användes heter Trico och den ingrediens som fungerar som bortstötande på djuren är fårtalg och däri vissa fettsyror. Det är ett biologiskt nedbrytbart ämne som är helt ofarligt för den som utför behandlingen och har ingen negativ påverkan på plantan. Innan viltbehandlingen kan det vara nödvändigt i vissa fall att göra en mekanisk gräsrensning.

Inför det andra årets växtsäsong görs regelmässigt en manuellt utförd besprutning för att förstärka effekten mot snytbaggeangrepp och till hösten görs en andra viltbehandling. Slutligen efter den tredje sommaren görs den sista viltbehandlingen, sedan får man hoppas att tillväxten skjuter fart och att beståndet passerar den höjd dit inte älgen når.

Tony Andreasson vet att det krävs engagemang och ett adekvat åtgärdsprogram att lyckas lotsa fram en tallkultur till att vara utom fara för viltbetning och han jämför insatserna med dem som seriösa odlare lägger ner på sina trädgårdsland.

När det gäller granplanteringar på Baroniets marker har Tony Andreasson kommit fram till att bara använda så kallade barrotsplantor vilket är granar som kan vara tre eller fyråriga och har till skillnad mot täckrotsplantor framlevt sina första år på friland och bara omskolats vid ett tillfälle. Det innebär att de tagits upp och omplanterats för att få större utrymme att växa i för rotsystemet och den gröna ovanjordsdelen.

Det är jämfört med täckrotsgranen en betydligt robustare, kraftigare och större planta som tål bättre att konkurrera med intillväxande gräs- och örtvegetation, som klarar sig bättre mot ett angrepp av snytbaggen. Granplantorna besväras inte av älgen och inte heller av dovhjorten eftersom den är huvudsakligen en gräsätare. Med tanke på det goda resultat av skogsskötseln som skogschefen, Tony Andreasson, varit starkt bidragande till under sin långa tid på Baroniet Adelswärd AB får vän av förnämligt skogsmannaskap hoppas att Baroniet Adelswärd AB finner en efterträdande med förhoppningsvis samma goda kunskaper till vilken Tony kan överföra sina erfarenheter av produktionsförutsättningarna innan han pensioneras i slutet av detta år.

Text och bild: KLAS-GÖRAN WENNERSTRÖM