Den svenska ullen är en resurs som väntar på att tas tillvara
Matilda Andersson med ett av gårdens höstlamm. Rödjefåren är en korsning mellan köttras och finullsras.
YDRE (JB)
Den svenska ullen är av fin kvalitet, trots det slängs eller bränns det mesta. Intresset för kläder tillverkade av svensk ull växer dock både hos klädskapare och konsument.
– De svenska fåren ger 1 200 ton ull varje år. Fårägarna skulle behöva få 30-35 kronor kilot för att det ska löna sig att kvalitetssortera och så måste det finnas avsättning inom rimligt avstånd, säger Matilda Andersson, konsult.
Vi träffas hemma i Matilda Anderssons föräldrahem i Rödje i Ydre. Här märks att det är får för hela slanten. I vardagsrumsfåtöljerna ligger små vita lammskinn. Och Matilda är en levande reklampelare för svensk ull.
– Ullen till min tröja kommer från våra lamm och lämnades till ett lokalt spinneri i Östergötland. Sen har jag stickat den.
Namnet Matilda Andersson klingar säkert bekant för många. Hon är en duktig fårklippare och har tävlat i svenska mästerskap flera gånger och det har resulterat i både guld och silver. Numera är hon också ordförande i Svenska fårklipparförbundet.
Det senaste året har hon varit anlitad som konsult i ett projekt finansierat av Vinnova. Medverkande parter är Svenska fåravelsförbundet, Smart Textiles, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), samt klädtillverkarna Röjk och Filippa K.
Vinnova finansierar bland annat projekt som syftar till cirkulär ekonomi. Den svenska ullen är en resurs som än så länge går upp i rök eller plöjs ner i marken. Den har haft rykte som oanvändbar – går inte att använda eftersom de flesta fåren är köttrasfår och inte finullsfår i de svenska besättningarna. Det finns ingen efterfrågan från modeskapare eller annan textil bransch. Det finns ingen att sälja ullen till.
– De svenska spinnerierna försvann från Sverige samtidigt som tekoindustrin lämnade landet. De små spinnerier som ändå finns har inte kapacitet att ta emot stora mängder ull och de är spinnerier för att spinna garn, inte spinnerier för att spinna fin tråd som går att väva tyg av. Sådana spinnerier finns det i södra Europa.
Det finns inte heller tvätterier som kan tvätta ullen i Sverige. Sådana finns bland annat i Storbritannien. Det är en gigantisk uppförsbacke att bestiga, men det finns positiva delar också. Både klädproducenter och konsumenter har börjat få upp ögonen för de negativa konsekvenserna av att tillverka kläder av fossilt material. Mikroplaster som sprids. Materialet kan inte återbrukas till skillnad från ull som kan användas flera gånger. Både textiltillverkare och allmänhet börjar också förstå att det som tillverkats nära är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv än det som har tillverkats långt borta.
– Om vi tillsammans kan bygga upp en tillverkning som rör sig inom Europa är det mycket bättre än att importera garn och tyg väldigt långtifrån, framhåller Matilda.
Den svenska ullen är en resurs som bara väntar på att tas tillvara. I projektet har man inventerat hur mycket det handlar om. Det är cirka 1 200 ton årligen.
I Sverige finns över 9 000 besättningar med sammanlagt nära 600 000 får av en mängd olika raser. Fåren håller landskapet öppet. Den svenska djurvälfärden håller mycket hög nivå och då håller produkterna som kött, skinn och ull också hög kvalitet.
– Om vi ska använda ullen, måste den kvalitetssorteras. Det blir ett extra moment i klippningsarbetet. Vi har räknat på detta och fårägarna skulle behöva få ungefär 30- 35 kronor kilot för att det ska löna sig att sortera den.
Det finns alltså en potentiell råvara på 1 200 ton årligen. En råvara som dessutom finns i naturliga färgsättningar från vitt över brunt och grått till svart. Importen till Sverige av kardad ull och garn uppgår till ungefär samma mängd värderat till nära 250 miljoner kronor. Tänk om detta kunde ändras så att mycket av den svenska ullen förädlas i Sverige istället för att slängas eller brännas!
Det finns ett växande intresse. Forskning och utveckling sker via Smart Textiles som är en del av Högskolan i Borås. Fjällräven använder redan idag svensk ull i en del av sin produktion bland annat som stoppning i jackor. Filippa K har tagit fram och kommer att fortsätta att ta fram plagg tillverkade av svensk ull.
– Den tröjan som kom ut i affärerna i höstas tog slut snabbt, berättar Matilda.
I november förra året gick svenska klädföretag samman för att arbeta fram en standard för svensk ull. Tidigare nämnda Fjällräven och Filippa K ingår tillsammans med andra stora företag som Röjk, Tierra, Houdini, Åhléns, Tiger of Sweden och Acne.
– Man kan säga att arbetet med att hitta sätt att ta tillvara den svenska ullen ligger rätt i tiden. Vi behöver utveckla samarbetet, få ut mer kunskap om ull och få till en logistik så att producenterna kan få avsättning för sin ull. Vi vet att det finns ett växande intresse från industri och konsument, sammanfattar Matilda Andersson.
Text och bild: ANN SOFIE FREDRIKSSON
