På senaste insynsrådet på länsstyrelsen (en sorts rådgivande organ till länsledningen) fick vi en dragning om den ökande hotbilden och otryggheten för kontrollanter i allmänhet och djurskyddsinspektörer i synnerhet. I dagens polariserade samhälle är det enkelt för vem som helst utan speciellt mycket tangentmässig fingerfärdighet att leta upp en enskild tjänstemans hemadress, vilka bilar hen äger och i vissa fall även barnens mobilnummer. Kombinerar man det med dagens faktum att en stor del av samhällsdebatten och opinionsbildning sker på sociala medier där det är lätt att bli för engagerad och mot en anonym skärm bli för hård i tonen – inser man att den samlade hotbilden mot enskilda inspektörer ökat.
När man får beskrivet i vilken arbetsmiljö djurskyddsinspektörer verkar i sin vardag blir man mörkrädd. Hot och hat, känslomässiga påtryckningar med anspelningar på familjen, masmailbombningar som de som myndighetsföreträdare är skyldiga att bemöta konkreta frågor i, tar tid och energi från det vi egentligen vill att det ska jobba med. Förebyggande kontroller i fungerande djurhållning i konstruktiv anda. Det ska tydliggöras att lejonparten av dessa avarter står inte lantbruket för, utan de anmälningsärenden på sällskapsdjursidan som myndigheterna är skyldiga att prioritera. Det är här man möter psykisk ohälsa, missbruk och ibland även stark misstanke om organiserad brottslighet. Lantbrukets djurhållning är till störst delen väl fungerande och innebär oftast en konstruktiv dialog med djurhållaren, framförallt i det professionella produktionslantbruket där det inte sällan är flera människor involverade. De fall i lantbruket där det ”spårar ur” har inte sällan komponenter av väldig dålig ekonomi, sjukdom, familjeproblematik, eller rent av psykisk ohälsa och missbruk.
Just djurskyddskontrollanter har att hantera två potenta kraftfält. Dels djurägare som i olika grad för opinion för sitt perspektiv att de blivit felaktigt behandlade och ibland företrädda eller själva agerande som rättshaverister med egen tolkning av lagar och regler och lägger mycket tid på att övertyga alla som vill lyssna om det perspektivet – och även de som inte vill lyssna. Det andra kraftfältet är djurrättsaktivister och jaktmotståndare som använder alla tänkbara och otänkbara metoder för att förflytta och påverka myndigheter i sin riktning
I ett demokratiskt samhälle måste vi kunna lita på de kontrollfunktioner och myndighetshantering som föregår myndighetsbeslut. Tyvärr ser vi också en tendens att hos vissa myndigheter och myndighetsfunktioner attraherar i högre grad människor som med starkt engagemang vill ”förändra världen” och som använder sin yrkesroll och kunskap att tolka och tillämpa lagar och regler i sin önskvärda riktning. Det är en flytande och hårfin gråzon över från den som jobbar med en viss funktion på länsstyrelse eller nationell myndighet och sedan på fritiden som privatperson engagerar sig starkt i opinionsbildning i samma fråga i exempelvis sociala medier eller i en ideell organisation, till ren och skär myndighetaktivism med extremister. Som ett svar på att möta detta och skapa tillit kommer alltmer en politisk diskussion att återinföra det tjänstemannaansvar som Olof Palme tog bort -75 för att skydda enskilda tjänstemän när folkhemmet skulle byggas. I den politiska falang som med stor sannolikhet kommer styra Sverige närmaste åren, finns återinfört tjänstemannasvar på agendan. Jag tillhör dom som bejakat den diskussionen, men inser samtidigt att detta inte kan införas med mindre än att samhället också måste vara beredda att förändra en del lagar och regler vad gäller exempelvis sekretess med mera för att skydda utsatta tjänstemannagrupper. Detta så att de vågar ta beslut i den riktning vi demokratiskt bestämt, i en allt mera polariserad och stigmatiserad digital värld, där varje kränkt och missuppfattad individ har tillgång till en egen kommunikationsbyrå och datacentral.
Det är verkligen ingen enkel avvägning och alla vi som tillhör den sansade stora massan har ett stort ansvar att bete oss civiliserat och i konstruktiv anda ifrågasätta de beslut och hantering vi inte är nöjda med. Annars är det bara extremister som i framtiden vill bli kontrollanter!
Må så gott i ett allt hårdare Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
