Exempel från verkligheten på modern teknik i lantbruket
Peter Borring kom med traktorn till det seminarium om robust digitalisering som hölls på Vreta kluster. Han parkerade ett par meter utanför salen. Det ska ju vara jordnära en sådan här dag.
VRETA KLUSTER (JB)
Den tekniska utvecklingen i lantbruket nyanserades under seminariet på Vreta kluster (se sidan 14-15) med exempel från det praktiska. Allt är inte bra eller dåligt.
Under det seminarium om robust digitalisering i lantbruket som hölls på Vreta kluster gav Peter Borring, lantbrukare och ordförande i Agtech 2030 tillsammans med Niclas Malm, lantbrukare och gårdsmästare på Hushållningssällskapet, några exempel från den praktiska verkligheten.
De diskuterade och exemplifierade möjligheter och utmaningar med den moderna tekniken. Det sades mycket under det här föredraget och några delar var:
En bra bild att ha med sig är satellitbilden som visar att ett område på fältet är dåligt. Ändå ger ytan en bra skörd. Niclas Malm förklarade med att det finns jättebra fläckar i de dåliga. Dessa kompenserar, men hur bär man sig då åt för att göra rätt insatser på hela den ”dåliga” ytan.
– Flera av bilderna som Niclas visade handlade om variera insatsmedlen, berättar Peter Borring. De visar variationen och fläckigheten i fält. Det går inte att utifrån satellit och skördekartering styra insatserna med mindre än tolv meter. Inom dessa tolv meter kan det alltså variera mycket.
Malm hade frågeställningen om tekniken kan hantera variationerna i praktiken och om vi i dagsläget har rätt underlag för att ta adekvata beslut.
– Vilka insatser ska vi styra och hur? Sedan kommer året och kan vända upp och ner på det i alla fall.
Något som flera nämnde under seminariet var den extranyckel, plan B, backup eller vad man nu kallar sådant.
– Vi ville ju vara positiva också, vi är ju inte emot modern teknik. Gps-tekniken, automatstyrningen på traktorerna är fantastisk. Den ökar effektiviteten. Gps:en blir aldrig trött, får paltkoma eller sms eller något sådant. Det är helt underbart, men om den går sönder då kan vi fortsätta köra manuellt.
– Vi är så mycket traktorförare att vi kan lösa det. Det var vår huvudpunkt, gärna avancerad teknik, men det måste finnas en backup om det krånglar.
De sårbarheter som den moderna tekniken har är många gånger uppenbara och för en utomstående framstår de som direkt onödiga. När Borring anlitade en entreprenör för att hacka höstrapsen var det en fin vårdag, en fin vecka och perfekt att köra. Entreprenören hade planer för uppdraget, men meddelade att ”just nu ligger vi stilla för vi väntar på en styrsignal från Tyskland”.
– Då har vi traktorn på en och en halv, två miljoner och en hacka för en och en halv miljon som står stilla under bästa förhållanden. Det är sårbart. Hade det funnits en kamera med samma noggrannhet på maskinen hade vi kunnat köra ändå.
För att ytterligare gå in på det reellt praktiska så är maskiner, äldre som moderna, som står stilla, inte används, utsatta för diverse påverkan som den av gnagare. Hur bra kopplingsplintarna än är finns det vanligen en liten sämre skyddad kabel dit, en perfekt gnagbit för en råtta.
Peter Borring har också en fundering kring utvecklingsarbetet av maskiner:
– Lantbruksmaskinstillverkarna lyssnar gärna på slutanvändarna, de har en tät dialog, men de utvecklar sina grejer hos de mest teknikframåtlutade och teknikpositiva. Skulle de i högre grad vara hos de mer tekniknegativa, eller de som tycker det är jobbigt att ge sig in i en dataskärm så skulle man få ännu mer användarvänlig teknik.
Han menar också att det finns en skillnad mellan åld – rarna. Som yngre är man kanske mer entusiastisk, men med stigande ålder prioriterar man funktionalitet och har mindre tålamod att lägga tid på att lära sig saker.
– När man väl tagit sig tid så kanske det inte var så dumt, men man tar sig inte tid att sätta sig in i det nya.
Text och bild: BO BÄCKMAN
