Tekniken och lantbrukets lönsamhet

Referat från Hushållningssällskapets konferens den 23 oktober 2019

VRETA KLOSTER (JB)

Den 23 oktober 2019 arrangerade Hushållningssällskapet Östergötland konferensen ”Leder ny teknik i lantbruket alltid till lönsamhet och hållbarhet?”.

I inbjudan skrevs: ”Med en snabb teknisk utveckling i en hett debatterad bransch behöver vi reflektion. Vi bjuder in dig till ett panelsamtal med kända profiler inom lantbruksvärlden och livsmedelsbranschen. Dessa ger sin syn på lantbruk idag och i framtiden, både inom och utanför branschen, med ledordet lönsamhet.”

Bland de medverkande fanns Bo Stark, delägare Väderstad, Stefan Malmström, regionchef Landshypotek och Lennart Johansson, handlare, Maxi Ica Stormarknad i Norrköping. Moderator var Jimmy Larsson, affärsutvecklare på Hushållningssällskapen i Sverige med lång erfarenhet av företagande inom lantbruket.

Föredrag av Bo Stark: Bo Stark, Väderstad, inledde med tankar kring teknik och lönsamhet. Han tog exemplet sektionsavstängning och berättade om den nya ISOBUS Task Controller (TC) som är en del av E-Control.

Sektionsavstängningen reagerar blixtsnabbt, till exempel endast på 300 millisekunder. Med stängning avses att olika delar av såmaskinen kan stängas av. Så sker på maskinen Rapid men när det gäller precisionsmaskinen Tempo så kan man stänga av varje enskild rad. Förutom att minska överlappet mellan redan sådda rader (”overlap control”) kan tekniken användas för att hålla rätt avstånd mot fältkanter eller kanter på åkeröar m.m. (boundary control). Genom Logmaster (från Dataväxt) kan man se hur körningarna varit på ett fält (då man inte använt sektionskontroll) och det är ofta många överlappande överfarter. Genom att med sektionskontroll minimera dubbelsådd kan lantbrukaren sänka såväl utsädes- som gödningsbehovet med upp till tio procent.

Man kan använda Task Controller också för att genom kartor variera sådant som utsädesmängd eller gödningsmängd (”variable rate”). Men Bo Stark lyfte ett varningens finger: En del stirrar sig blinda på variabel utsädesmängd men glömmer något som kan vara ännu viktigare: Sådjupet.

Videor som visar funktionen finns att hitta på www.vaderstad. com/

Man kan också analysera körhastigheten vid sådd. I ett test noterades cirka 25 procent av tiden rätt såddhastighet och 75 procent fel hastighet.

Begreppet ISOBUS står för en standard så att olika traktorer kan kopplas ihop med olika redskap oavsett märke. Idag sker ett kontinuerligt arbete för att förbättra denna standard inom den internationella industriorganisationen, AEF (Agricultural Industry Electronics Association), som grundades i oktober 2008, i Frankfurt av Agco, Claas, CNH, Grimme, John Deere, Kverneland Group och Pöttinger. Arbete sker också inom branschorganisationerna AEM (Association of Equipment Manufacturers) och VDMA (German Engineering Federation).

Bo Stark talade också om en del andra saker som har koppling till Task Control. Vad gäller packning från stora maskiner ansåg Stark att storleken inte var problemet utan snarare dels däckutrustningen, dels antal överfarter.

Också eldrift diskuterades. Det kommenterade Bo Stark så här: ”Det tror jag inte på”, med hänvisning till hur mycket energi det går åt i lantbruksmaskinerna.

Stark kommenterade också fröräknaren SeedEye: ”Den tekniken höjer kanske inte skörden men den sparar in utsäde.” Han hänvisade till försök med bland annat vetesorten Informer.

Föredrag av Stefan Malmström: Stefan Malmström, Landshypotek, diskuterade lönsamhet och inledde med att vinst är inte samma sak som nytta. Med Malmströms ord: ” Lantbruksföretagaren drivs inte i alla lägen av att maximera vinsten utan istället att maximera nyttan. Nyttan innefattar rent privata inslag (ej företagsekonomiska) såsom fåfänga, stolthet eller annan typ av mänskliga tillfredsställelser vilket skiljer sig från den monetära vinsten. Således kan ny teknik möta även nyttan men inte i alla lägen vinsten.”

Att relatera vinst till hållbarhet är viktigt men svårt. Men vi måste diskutera detta för att hantera beslutsprocesser. Han diskuterade också direkt och indirekt lönsamhet.

Lantbrukare, menade han, skiljer sig från många andra branscher genom att inte kräva stor avkastning på investerat kapital, alltså kräva bra lönsamhet. Medan andra brukar ha minst tio procent lönsamhetskrav på insatt kapital brukar lantbrukare nöja sig med täckningsbidrag i bemärkelsen att kalkylen inte blir negativ. Han beskrev en typisk beslutsprocess och kommenterade sedan att besluten inte fattas rationellt: ”Vi styrs av känslan att äga en Väderstadmaskin”. Han diskuterade vidare indirekt lönsamhet. Exempelvis kan bättre arbetsmiljö (lyxigare traktorhytt) göra att man kommer hem utvilad snarare än trött och det får konsekvenser på det man gör efter harvningen.

Vad gäller olika former av lönsamhet pekade han på:
• Verklig lönsamhet (vinst på insatt kapital)
• Ökat förädlingsvärde genom differentiering
• Villkorad lönsamhet (att man måste ha viss kvalitet för att överhuvudtaget få agera i ett visst marknadssegment)
• Läglighetseffekt
• Reinvestering som möjliggör fortsatt verksamhet
• Tillfredsställelse utifrån mänsklig glädje och stolthet (inklusive fåfänga)
Teknik, menade han, kan minska risken i bemärkelsen svängningar och variationer. Exempel som framfördes var att minska eller hantera liggsäd.

Själv ställde jag frågan om varför produktiviteten ökat så enormt inom lantbruket men utan att lönsamheten ökat i samma takt. Som reflektion kring detta ämne kommenterade Stefan Malmström:
” Din fråga kring jordbrukets ökade effektivitet som inte inneburit förbättrad lönsamhet är synnerligen intressant och torde kunna utvecklas mer och varför det är så. Det finns säkert många delar i svaret men en är att konkurrensen kräver ständiga effektivitetsförbättringar för att bibehålla lönsamheten vid produktion av en råvara där tillgången är större än efterfrågan. Ett ständigt kostnadsrace är en naturlig överlevnadsstrategi i en sådan bransch där förädlingsgraden och differentieringen är ringa – det handlar om bulkproduktion. Då finns två vägar för att långsiktigt bibehålla lönsamheten – 1. Ständiga effektivitetsförbättringar 2. Differentiering och nischad produktion dvs öka förädlingsvärdet eller produktion av specialsortiment (och därigenom inte konkurrera med bulken). Tekniken är den bärande delen i 1. Således hade du som enskild producent av varan inte kunnat överleva om du inte hade investerat i ny teknik som inneburit höjd produktivitet. Svaret på frågan om tekniken lett till förbättrad lönsamhet är således sannolikt nej men hade du inte nyttjat den nya tekniken hade lönsamheten relativt utgångsläget blivit sämre. Långsiktigt är således den ständigt förnyade tekniken en överlevnadsfråga förutsatt att alla har tillgång till den (vilket de har ur ett nationellt perspektiv men nödvändigtvis inte globalt på grund av kapitalbrist).”

Han fortsatte:
”Att vi sedan upplever att lönsamheten inte främjas nämnvärt beror också på att lönsamhetsförbättringen genom ny teknik kapitaliseras i fast egendom (mark) och inventarier (en Rapid idag kostar 600 000 kr jämfört med 285 000 (i dagens penningvärde) år 2000) – och därigenom så är nyckeltalet avkastningen på aktuellt kapital sannolikt relativt konstant eller lika med avkastningskravet ägaren ställer. Beräknar vi avkastningen på ursprungligt kapital som bands i den fasta egendomen från dag 0 så torde svaret på lönsamhetsfrågan vara Ja.”

Föredrag av Lennart Johansson: Lennart Johansson, Ica Maxi i Norrköping, diskuterade mattrender. Under 1980-talet var det prisfokus i butikerna. Under 90-talet kom tv-kockarnas era och nu blev sortimentet viktigt. Idag har sortimentfokus expanderat. Han tog exemplet oilvoljor. De fanns inte knappt förr och nu är det en hel hylla i butikerna. Trender, menade han, kan komma och gå snabbt. Ägg har fördubblat omsättningen under kort tid. Under 2018 och 2019 har vegetariskt exploderat. Man minskar köttätandet. Eko har minskat till förmån för närproducerat. Kvarg steg upp till skyarna från ingenting. Ryktet spred sig att alla som tränar ska äta kvarg. En del butiker hänger inte med i sådana trender. Vidare pekade han på hälsosamma drycker som en uppseglande produkt. Det kommer att öka massor. Vidare kommer med raska steg ett krav på att redogöra för koldioxidavtrycken för olika produkter. ”Det kommer nu med blixtens hastighet”.

I hans butik arbetar de med flera lokala leverantörer. Lelles Odling AB är sedan starten 1972 kända för sina morötter. Affärsidén är odling av rotfrukter och potatis, som de även packar och levererar direkt till butiker och grossister. Lida Trädgård AB, etablerat 1973, är kanske mest kända för sina jordgubbar men odlar alla möjliga sorters bär och grönsaker som de levererar till handlare i Östergötland och Sörmland. Bland produkterna kan nämnas färskpotatis, lök, morot, rödbeta, dill, gurka och majs. Johansson nämnde också Visätter Kalkon och Vikbolandsstruts ute på Vikbolandet mellan Slätbaken och Bråviken. Det är viktigt för dessa leverantörer, menade han, att kunna leverera direkt i butik. Långt ifrån alla som vill in i butiksvärlden med sina produkter klarar det.

Johansson diskuterade också produkten Wellnox som ett intressant exempel. Den skapades av Tomas Sjölander, entreprenör och tidigare näringslivschef i Norrköping, som efter en hjärtinfarkt 2013 började leta efter produkter som kunde minska risken för just hjärtinfarkt. I den jakten på information fann han medicine doktor Olle Haglund och professor Karl E. Arfors. Av dessa fick han rådet att äta råsaft från rödbetor. Han och entreprenören Mats Tärnäng bestämde sig för att skapa en produkt och tog kontakt med Brunneby musteri. Idag säljer Ica Maxi produkten för 600 000 kr per år. Tyvärr, menade Johansson, köper de rödbetorna från Polen. Skälet är att det bara finns en press i Sverige och den är nere i Kivik.

Brinks Gurka nämndes också som exempel på lokal leverantör. De säljer för 1,5 miljoner per år. Han sa att en del valt att flytta till Östergötland för den goda gurkans skull. Brostorps gård i Ydre togs som ett lysande exempel. Istället för att sälja mjölken till globala företag gör de ostkaka av den och säljer den direkt till butiker. Det var våren 1998 som de började bygga ett ostkaksbageri. Så här skriver Anita Ydrestrand om företagets historia:
”Lantbruket och skogen är grunden till alltihop, sedan har vi utvecklat lite olika ben att stå på. Jag, Anita, och min man Bo tog över gården 1975 från Bos föräldrar. Vi startade mjölkproduktion och en hallonodling några år senare. Försäljningen av hallon på sommaren skulle till stor del skötas av våra tre flickor, Camilla, Annika och Elionora. Nu kom kunder och tyckte att nu när vi har mjölk och bär så fattades ostkakan, en tanke började ta form. En levande landsbygd har alltid varit viktig för oss, därför kanske förädling av gårdens mjölk var något att prova.

Vi smygstartade en ostkaks – tillverkning och receptet var gammelmor Astrids. Detta försök slutade med att vi trodde på idén och 1998 byggde vi ostkaksbageri på gården. Nu började livet ta en annan väg, helt nytt för oss var att marknadsföra och sälja. Inte lika tryggt som att gå i ladugården och småprata med korna, men mycket stimulerande och så roligt vi hade när vi var i butiker och på mässor runtom i Sverige. Hemma i Brostorp sköttes ruljansen av Annika och hennes man Thomas. Sedan 2001 driver de lantbruket.

Hur skulle vi nu gå vidare? Ostkakstillverkningen rullade på och jag började få nya idéer om att tillverka ost, alltså förädla mera av gårdens mjölk. Familjesamrådet kom fram till att satsa på ny ladugård med robotmjölkning. Med små justeringar i gårdsmejeriet kunde vi börja tillverka ost. Vi har också utvecklat till sommarcafé och gårdsbutik. Nu sjuder det av liv och rörelse på Brostorp och vi stortrivs.”

I diskussionen efter föredraget diskuterades frågan om vem som vågar ta risken att köpa specialmaskiner för att börja odla olika nischgrödor. Kanske finns efterfrågan en tid medan den upphör snabbt efter ett tag (alternativt att efterfrågan finns men att handlarna väljer importprodukter). Samma sak gäller efterskördsmaskiner såsom en rödbetepressmaskin från slovenska företaget Niko. Sådant kostar stora pengar.

Under lunchen diskuterades alla möjliga ämnen. Vid vårt bord diskuterades kålrötter. Familjen Carl-Erik Frithiof odlade länge kålrot på Haverlands gård utanför Linköping, cirka 60 hektar, och var kanske Sveriges största odlare av kålrötter. Men de finns inte kvar idag. En aktiv gård idag är dock Prästtorps gård. Vi diskuterade också kända kockars betydelse såsom Mattias Dahlgren, Matbaren, som för övrigt är kålrotsfrälst. Lennart Johansson sammanfattade diskussionen så här: ”Kålroten är en mycket intressant produkt att vidareförädla!”

Refererat av PER FRANKELIUS