Så hände det igen. Världen – läs media och proffstyckarna- blev helt överrumplade med vilken jordskredsseger Trump åter valdes att axla ett av världens mäktigaste ämbeten. Inte jag heller var så säker på att han skulle ta det och än mindre med sådan kraft så att han skulle plocka svängstater där Demokraterna historiskt varit starka. Bara för tydlighetens skull – jag är inte Trumpsupporter! Hade jag varit bonde i amerikanska mellanvästern hade jag nog varit det för till skillnad från Centerledaren Murre som ”såg en tydlig centerpartist” på scenen när han såg Kamala Harris, så ser jag en blandning av en vänstersosse och kommunist. Murre har uppenbarligen inte sett en del av Harris förslag som berör bland annat upphovsrätt och skatter som får sossarna att framstå som högerprogressiva. Men icke desto mindre tror jag att inte minst vår del av världen skulle få det lite lugnare om Harris vunnit och kanske framförallt skulle världen varit något mera förutsägbar, än vad det kommer bli med Trump. Förutsägbarhet och stabilitet ska inte underskattas i den oroliga samtid vi lever i!
Men hur kunde Trump avgå med en sådan seger – igen? Min lekmannabedömning, som inte är bättre än någon annans, är att Harris gjort samma fel som en hel del liberala och ”vettiga” krafter gjort i Västeuropa. Man har trott att bara framstå som sansad med den viktigaste programpunkten i sin politik att vara emot de högerextrema ska bära till seger. Översätter vi det till svensk kontext så ser vi hur Centern klamrar sig fast vid en tanke att blockpolitiken är död samtidigt som just Centern är kanske den största låsningen för att riva upp blockpolitiken. Genom att låta motståndet mot SD vara den enda riktigt gemensamma nämnaren för de rödgröna inklusive Centern, så får vi en tydlig uppdelning i två falanger där just mot eller att hantera SD fortfarande blir låsningen i svensk politik.
En stor mängd ”vanliga” människor i den breda arbetande massan oavsett om det är på golvet på sjukhus, industrier eller som egenföretagare inom lantbruk och bygg- o anläggningssektorn, har alla fått se kraftiga kostnadsökningar senaste åren och effekterna av att den såkallade gröna omställningen faktiskt tvingar den breda massan göra omprioriteringar. Vi kanske inte både kan ha en produktion som sker med minsta möjliga påverkan på klimat och miljö och ha en konsumtion som till stor del baseras på billiga produkter eller råvaror från andra sidan jordklotet som gör att vi både har råd att unna oss hög materiell konsumtion OCH samtidigt komma iväg på semestrar till jordens alla hörn. Många kan sympatisera med miljörörelsens och de gröna partiernas visioner, men betydligt färre är beredda att ställa om sitt liv till att cykla hemomkring och stoppa strumpor åt varandra. Precis som Trump kapitaliserat på denna insikt har även europeiska populistpartier nyttjat denna insikt hos en bredare massa. Att då bygga en politik på att motståndaren är hemsk istället för att verkligen försöka lösa de problem som människor ser i vardagen gynnar bara den populistiske motståndaren.
Det finns så klart andra viktiga kraftfält som bakomliggande förklaringar också, som urbaniseringen och akademiseringen i samhället, till exempel.
Om skärningen förr gick mellan höger och vänster så kan den i dag snarare gå mellan stad och landsbygd/mindre orter och mellan högutbildade och de med lägre utbildning. De senare är oftast just de som utför de mest praktiska arbetena oavsett vilken sektor eller bransch vi tittar på och de högutbildade är inte sällan de som från våra större orter antingen via myndigheter eller olika ”certifieringsorgan” med lagar eller andra ramverk styr de många människornas vardag utan alltid till synes ha ramverk som är förankrade i vardagen. Kryddar vi det med känsla av att individens frihet både inom arbete och fritid i allt högre grad avskärs är klyftan och grogrunden förståelig.
Grunden för att minska möjligheter för tokdårar som Trump att styra fria demokratier är alltså mindre byråkrati, mera tillit, bättre konsekvensanalyser för helheten och mera ödmjukhet inför den landsbygd som inte sällan ger staden dess råvaror och grundförutsättningar!
Må så gott i en urban och knasig värld önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
