Gamla boplatser hittade där E22-förbifarten ska gå fram
26 personer fanns på plats i ett skogsparti vid Högsby, utanför Söderköping för att få information om de pågående arkeologiska utgrävningarna innan arbetet med E22-förbifarten påbörjas om några år.
SÖDERKÖPING (JB)
Det är svårt att föreställa sig att E22-förbifarten ska gå genom ett skogsparti vid Högsby, beläget utmed Östra Rydsvägen, fem minuters bilfärd från utkanten av medeltidsstaden
Söderköping. Projektledaren Jonas Wikborg höll ett intressant informationsmöte för 26 stycken besökare om de boplatser som totalt sju arkeologer från SAU (Societas Archaelogica Upsaliensis) i Uppsala jobbat fram.
Magnus Berge var initiativtagare till fornminnesinformationen som han lät gå vidare till Ola Lönnqvist och S:t Ragnhilds Gille. När man bygger nya vägar kommer arkeologerna in i bilden för att undersöka förekomsten av fornlämningar. – Man gjorde redan för 30 år sedan en så kallad fosfatering, man undersökte fosfathalten i marken. På var 20:e meter tog man över 500 fosfatprover i marken vilka inte gav något utslag någonstans.
Men precis här fick man kraftiga fosfathöjningar på fem punkter och då misstänkte man att där kunde det ha funnits en boplats, informerade Jonas Wikborg inledningsvis. Arbetet låg länge nere, men för ett år sedan gjorde två arkeologer en förundersökning och fick då känningar på konstiga stenpackningar. De lyckades ringa in ett ganska stort gravfält där besökarna befinner sig nu, fornlämning nr 77 i Drothems socken.
Wikborg visade några fynd. Ett var några glaspärlor från ett halsband, men då Sverige inte tillverkade glas år 300 efter Kristi födelse så är det importerat gods, förmodligen från Medelhavsområdet, troligen Romarriket, den romerska järnåldern. Ett annat fynd var små brända människoben, ett senare jobb för en osteolog (benexpert) att tidsbestämma. Den här gravplatsen låg på en 45 meter hög höjd. Boplatserna, förmodade Wikborg, låg 150-200 meter därifrån.
Besökarna fick se en så kallad kokgrop där man använde träkol, daterad till år 900 före Kristus, bronsåldern. Man värmde upp stenar tillsammans med mat, gropen användes troligen flera gånger. – Vi har hittat lite andra saker som inte är så gamla. I botten av en stenpackning hittade vi en hästsko från 13- 1400-talet, medeltid, berättade Jonas Wikborg. Den gick runt för beskådande. Även en del av ett lieblad, ett sent fynd från 1900- talet, liksom en rostig sax gick runt bland besökarna.
Wikborg tror att de här gravfälten varade i en eller två generationer och de är likvärdiga till utseendet. Under åren 536-37 efter Kristus förmörkades himlen efter ett enormt vulkanutbrott. Provtagningar vid Nordpolen bekräftar detta efter att man har funnit sotlager där. I USA har man konstaterat att under åren 536-40 var årsringarna på redwoodträden nästan obefintliga vilket också kan vara ett bevis.
Dessa träd blir mycket gamla, 1000 år är inget ovanligt, och kan bli väldigt höga, ca 100 meter. – Vad finns det att säga om domarringen, undrade Magnus Berge. – Jaa, det är inte jag som har hittat på att den ska heta domarring, replikerade Wikborg. Det är en gammal benämning från 1800-talet eller ännu längre tillbaka, när stora stenar ligger i en ring. Man noterade att det var ett udda antal, man tänkte sig ha haft tingsförhandlingar där och därför hade man en jury med udda antal personer som skulle döma om de var skyldiga eller inte.
Ringarna ligger ju på gravfält så jag skulle gissa att det är en form av begravningsplats också. Arkeologerna har jobbat fram två boplatser, resten är gravar. Oftast var en ensam person begravd, men det kunde hända att det fanns två personer i samma grav. Arbetet omfattar utgrävningar av två boplatser och resten begravningsplatser. Wikborg menade att det stora upplaget av stenar inte kommer att vara ett hinder för E22-förbifarten. Arbetet påbörjades den 1/10 och avslutas i mitten av november.
En rapport från utgrävningarna kommer inom 24 månader till länsstyrelsen i Östergötland där S:t Ragnhilds Gille är intresserade av ett exemplar till sitt arkiv.
Text och bild: OWE BERGGREN
