Torprenovering i Björke
BJÖRKE
Renoveringen av 1700-talstorpet i Björke, mellan Ulrika och Boxholm, har kommit ett stycke längre. Den har visat sig kräva större åtgärder än beräknat, men samtidigt har torpet avslöjat några intressanta hemligheter.
Länstidningen kunde i höstas berätta om det torp som Weine Franzén och hans sambo Birgitta Gustavsson börjat renovera i Björkhagen i byn Björke mellan Ulrika och Boxholm.
Mycket har hänt sedan i höstas. Dels har paret upptäckt att stockarna som husets stomme består av har fler och större skador än det såg ut från början. Till exempel fanns en lagning eller lappning av panelen med en spånskiva på ena gaveln. När den togs borts syntes det att stockarna var väldigt illa medfarna. Sådant får man räkna med om man ska renovera en så pass gammal byggnad.
Vad som är mer oväntat än det extra arbetet är de fynd som hittills gjorts under arbetet. Några är vittnesbörd om livet förr, andra antyder att det finns mer man gärna skulle vilja veta om torpet och om dem som levde där. Till tätning mellan stockarna har olika material använts. Det finns mossa kvar och ibland hittas tygstycken. En mycket lappad ärm från en jacka och vad som ser ut att vara ett lika lappat byxben har hittats i väggen.
Återbruk i torpet. Det förefaller kanske som överord att kalla det låga utrymmet mellan rum och tak i det lilla torpet för vind, men ändå har det uppenbart använts som förråd. En öppning i taket ovanför skafferiet kan ha varit uppgången till vinden där man fått krypa fram. Vinden har visat sig vara en överraskande inoch liknande låg där. Var det som isolering eller för något annat syfte?
Bland mossa och ris har Weine och Birgitta hittat trådrullar, rullade papper som man lindat tråd på, en Bibel, en bönbok, en pärm från en anteckningsbok med mera. Torpet finns med på en karta från senare delen av 1700-talet, så det är bevisligen inne på sitt tredje sekel. Den bokpärm, inga andra sidor var kvar i boken, som fanns på vinden nämner drängen Emil Pettersson som av allt att döma arbetat på Kvarnbo.
Med årtalet 1745, som står på insidan av pärmen, börjar det bli extra spännande. Om boken eller pärmen snart därefter kasserats och hamnat på vinden kan torpet vara några decennier äldre än man antagit med ledning av kartan. Sedan kan man ju också ställa frågan hur drängen Emils bok hamnat där. Bodde han där?
En fyrkantig lagning av golvet i rummet visade sig vara en så kallad potatislucka eller en mindre jordkällare. Utanpå den gavel som var sämre än väntat finns en skugga under panelen. Den är väl definierad, som inte eller i alla fall mindre påverkad av sol. Weine och Birgitta har hittills inte hittat några uppgifter eller ledtrådar om vad som varit där. En utbyggnad i någon form tycks vara säkert, men dess funktion och storlek är okänt.
Fantasin rusar. I höstas hade Weine och Birgitta just hittat en bakugn bakom det svårt vittrade bruket vid eldstaden. Murstocken var en mäktig del av det lilla torpet. Antagandet att den stod direkt på stenar på marken och därifrån växte upp genom huset visade sig stämma. På grund av hur svårt medtagen den var har paret nu avlägsnat alltihop för att bygga upp den på nytt, i en något mer behärskad storlek.
Det blev flera ton sten och sand att köra ut. För närvarande är torpet bokstavligen halvt. Presenningar täcker ena sidan. Ett par nya bottenstockar och en stock till taket har monterats. Med ledning av äldre fotografier kan man också se att där det nuvarande garaget står har även ett äldre funnits. En kopparslagare hade verksamhet där. Vad mer kommer fram under den här renoveringen? Vi hoppas få återkomma om detta framöver.
Text och bild: BO BÄCKMAN
