Nytt stall ska effektivisera arbetet
Mattias och Patrik Andersson i Solvik utanför Björsäter satsar framåt. I bakgrunden syns det nya stall som bröderna investerat i.
Gården Solvik utanför Björsäter drivs av bröderna Patrik och Mattias Andersson och har satsat på köttkor sedan 1975. Nu har de investerat stort i ett nybyggt stall för att samla alla kalvningar på ett ställe.
Det var pappa Lennart som köpte Solvik 1967 och tills nyligen ägde bröderna gården tillsammans med honom. Men nu är han utlöst för att kunna trappa ner.
Sönerna Mattias och Patrik trappar däremot upp och har gjort en stor investering i ett splitternytt stall.
Idag har de strax över 100 dikor och det ska ökas till 120 när bygget står klart, vilket det borde göra när denna tidning kommer ut.
– Nu är det väldigt nära, men det har vi sagt länge, ha ha. Men spontant skulle jag säga att det bara är en vecka bort, till påsk ska det definitivt vara klart, säger Mattias.
Solvik satsar på konventionell odling och köttproduktion och de raser de har är Hereford, Charolais och Simmental. De stod i valet och kvalet mellan att minska ner sin produktion eller att satsa framåt. Då valde de att investera i stallet som kommer att innebära en effektivisering av arbetet genom att det samlar alla kalvningar på en plats.
Bra nyheter för alla konsumenter som vill ha högkvalitativt kött från lokala gårdar.
Hur gör ni för att få ert kött så bra?
– Det ska vara marmorerat fett och det får vi genom våra Hereford. Första året går kalvarna ute med korna i naturbeteshagarna. De som är tjurkalvar behåller vi inne och när de är 16 månader ungefär går de till slakt, det blir i slutet av juni eller i juli.
Kvigkalvarna går ute en sommar till och betar och går till slakt efterkommande vinter, så de blir nästan två år, säger Patrik.
Hur ser ni på framtiden för svensk köttproduktion?
– Om man nu tänker miljömedvetet och väger in de korta transporterna och att vi inte använder antibiotika och hormoner så måste ju det svenska köttet ha framtiden för sig, känns det som, menar Patrik.
– Svenskarna vill nog ha öppna landskap och beteshagar. Men lönsamheten är för dålig och måste nog upp några snäpp på lång sikt, säger Mattias.
Vilken förändring skulle ni vilja se för att gynna svenskt jordbruk?
– Det har blivit en tråkig debatt angående kor och deras utsläpp. Här pratar vi om djur som går ute och betar och äter vallfoder och foderspannmål som inte går att använda till brödsäd eller annat.
Jag säger som Göran Persson: det är inte svenska kor som orsakat klimatkrisen. Men det är så enkelt att säga att köttkonsumtionen ska minskas istället för att prata om flygindustri, kolkraft och oljeförbränning som snarare ökar.
Vi kan minska köttkonsumtionen men i så fall ska det göras av det som importeras. Jag skulle vilja få en rätsida på den debatten, säger Patrik.
Och det finns faktiskt en del positiva tecken i tiden, bland annat kan man se att andelen svenskt kött ökar försiktigt, men det finns fortfarande mycket kvar att förbättra.
– Det som släpar efter är restaurangerna. Det är inte många matgäster som frågar var köttet kommer ifrån på en restaurang. Det sägs att det jobbas för en märkning, men de gånger jag frågat är det sällan det är något svenskt kött. Så där tror jag det finns en del att göra, säger Patrik.
Vilka andra östgötabönder tycker ni gör bra saker?
– Det finns många. Jag tycker alla gårdar jobbar på och utvecklar sig och tänker på framtiden.
Teknikutvecklingen i vår bransch tar stora kliv, det är väldigt vanligt med självstyrande traktorer och det pratas om förarlösa traktorer framöver.
Det byggs biogasanläggningar och finns bra möjligheter att sätta upp solceller på våra stora tak, så orkar man med investeringarna finns det mycket vi lantbrukare kan göra.
Text och bild: TOBIAS PETTERSSON
