Jan Lindqvist, med enmansföretaget Lindqvists skogsvård, arbetar ibland långa dagar med sin skördare.
ARVIKA (JB)
Arvikakillen Jan Lindqvist driver enmansföretaget Lindqvists skogsvård. På uppdrag ombesörjer han gallringar av skogsskiften med sin skördare. Avverkningsmängden rör sig om mellan 40-70 kubikmeter virke dagligen.
– Jag skördar på ackord, uppger Jan. För att samla upp efteråt anlitar jag en virkeskörare.
Den dagliga virkesskörden får inte lov att understiga den ekonomiska smärtgränsen. Jan har redan ett kubikmetertal framräknat vid arbetsdagens början och ibland krävs det extra arbetstimmar för att nå målet.
– Flera saker kan störa dagsflytet under avverkningen. Vad det än är så ger det fördröjning i arbetet.
Arbetet som Jan utför är högst imponerande och arbetsområdet är för tillfället ett skogsskifte i Glava, uppdragsgivare är skogsägarnas Mellanskog.
Idén till egen firma fick han 2008 och året därpå skaffade han skogsmaskin.
– Tidigare var jag anställd och utförde manuellt skogsarbete. Jag kände för ett friare sätt att arbeta på och satsade på eget företag.
Han bad erfarna förare om vissa råd när det gällde att köra maskinen, men allra mest lärde han sig genom att träna själv. I botten har han sin grundutbildning från Södra Viken.
Är det inte otryggt att arbeta helt ensam? Frågan känns nödvändig att ställa. En skördare är ändå ett väldigt högt och tungt fordon.
– Att jag fallit och slagit mig lite grand har hänt, som att jag brutit något revben till exempel. Det ordnar alltid upp sig, menar Jan.
Dessutom har han mobilen med sig. Oftast går den att använda där jag jobbar.
Familjen därhemma vet också var han befinner sig, åtminstone på ett ungefär.
– All form av stress är förkastlig, påpekar Jan.
Sakligt betonar han att säkerhetsrutinerna är A och O och verkligen till för att följas.
– För att ta ett skogsvårdsupp drag krävs certifiering, framhåller Jan vidare.
Arbetsdagen under höstperioden kan uppgå till tio timmar.
– Visst är jobbet tufft många gånger, men friheten och arbetsmiljön uppväger den biten. Intresset för skog upptäckte Jan redan i tioårsåldern.
– Jag hade fina upplevelser uppe på Glava glasbruk, vid mina föräldrars sommarstuga. Den tiden har bidragit till intresset, tror Jan. Senare, när jag fyllt arton, tog jag jägarexamen.
– Trädsorter ska bedömas. Sjuka och dåliga träd gallras ur först. Dessutom ska det avgöras vilka träd som når optimal värdeutveckling, säger Jan.
– Ser jag tjugo år framåt har jag nog bara ändrat fokus en del, ler han. Jag kan tänka mig att jaga och fiska mera och ha mer tid för rekreation.
I nuläget blir det inga långa semestrar. Mesta tiden handlar om skogsskötsel.
– Så måste det vara, maskinen måste betala sig, säger Jan.
Höstdagen uppe på skogsskiftet är klar. Luften är ren men lite kylig där vi sitter i naturens eget möblemang. Stockar och stenar har varit våra stolar och bord under pratstunden.
– Vi får inte glömma bort skogen, den är vår unika resurs, motiverar Jan enkelt.
Skogen är det bästa han vet och den fascinerar honom precis som när han var barn.
– Som liten kunde jag stå vid en avverkningsplats och betrakta arbetet på håll under långa stunder. Som ung fick jag häftiga sommarjobb, berättar han, jag planterade nämligen ny skog och det är ännu en nyttig erfarenhet.
– Jag kan varmt rekommendera alla skogsintresserade att börja från början inom skogsvård. Manuella jobb av olika slag blir värdefull kunskap på lite sikt, lovar han.
Text och bild: LIZZIE GERD JANSON
