Hänsyn är markägarens ansvar – god tro finns inte längre
Om alla äldre lämningar vore som Ale stenar vore det enklare att hitta dem.
SVERIGE (JB)
Att upptäcka, känna till och skydda kultur- och fornlämningar i skogen är inte alltid enkelt. Ändå är det markägarens ansvar.
I skog och mark gömmer det sig många spår från tidigare generationer. En del är mycket uppenbara och lätta att upptäcka och identifiera. Andra, tyvärr väldigt många, kräver närmast ett mycket tränat öga, ibland räcker inte ens det för att avgöra med blotta ögat.
Det finns följaktligen registrerade som oregistrerade lämningar. Kultur- och fornlämningar är generellt skyddade och det är en enskilda markägarens ansvar att iaktta nödvändig försiktighet för att inte skada dem vid sådant som körning och avverkning. Här görs för enkelhetens skull ingen direkt uppdelning mellan forn- och kulturlämning.
Som markägare har man ett ansvar att känna till om det finns kulturmiljövärden och fornlämningar på sin fastighet. Här finns också ett ansvar att informera den, exempelvis entreprenör, som utför arbeten i skogen, om dessa. I Skogsvårdslagen står: ”… vid all skötsel av skog ska skador i och invid hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar i skogen förhindras och begränsas”.
Frågan är då hur skogsägaren som inför en avverkning ska försäkra sig om att inte skada några lämningar. Det finns flera vägar att gå, men ett bra verktyg heter Fornsök, som är Riksantikvarieämbetets söktjänst. Här finns information om ”alla kända registrerade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i Sverige, både på land och i vatten.” och utöver det finns information om arkeologiska uppdrag. En riktigt bra sak med Fornsök är att informationen där är sökbar för alla.
Ett svar lär också ges efter att en avverkningsanmälan lämnats in. Såhär säger man på Länsstyrelsen:
– Vi får avverkningsanmälningar på remiss till oss och de brukar vi svara på och tala om att där och där finns det fornlämningar. Då ska man förhålla sig såhär till det. Det brukar följas upp efter att det är avverkat och man har planterat och så.
– Även okända lämningar har ett lagskydd. Det är ju inte alla som vet om det. Folk tror att det bara är de som finns i Fornsök som är skyddade, men så är det inte.
Om man kör med skogsmaskin i god tro och skadar någonting man inte ens visste fanns där?
– God tro kan man inte hävda idag. Det kunde man förut. Man har skyldighet att ta reda på vad som finns och om något påträffas så ska man omedelbart avbryta arbetet. Vi talar om vilka lämningar som finns när vi får avverkningsanmälningar och vilka försiktighetsmått man ska vidta vid arbete vi de här lämningarna.
– Misstänker vi att det kan finnas oregistrerade lämningar på ett ställe då får man ju inte avverka just där. Då får man vara lite försiktig, helt enkelt. Man får förstå att när man kör stora maskiner fram och tillbaka i skogen så blir det inte mycket kvar.
Något man kanske inte heller tänker på i första hand är att det finns biotoper med kulturhistorisk koppling, till exempel odlingsrösen, alléer och stenmurar, så det finns flera skäl att inte skada lämningar.
Den som anser att hänsyn till alla de här lämningarna har ett tveksamt värde kan i alla fall ha med sig det som står i i första paragrafen av Kulturmiljölagen:
”Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer.”
Text och bild: BO BÄCKMAN
