I veckan delade jag ett inlägg på Facebook. Det handlade om hur Girjasdomen nu tolkas olika för olika samebyar. Girjasdomen är den… domen för några år sedan som fastställde att Girjas sameby har genom sin hävdvunna rätt, rätt till jakt och fiske. Inte markägaren som i detta fallet råkade vara staten.
Jag blev lite peppad av kommentarerna på min inledande text till inlägget. Jag tycker det är synd att så många så instinktivt och ryggradsmässigt ställer upp på samernas verklighetsbild. Missförstå mig rätt, jag är den första att ”erkänna” att Sverige som nation historiskt behandlat samerna som folkslag på ett allt annat än smickrande sätt. Men ska den historien för all framtid ge samerna en form av VETO-rätt och skapa låsningar i en rad frågor som även berör oss här nere?
Ett exempel är vargfrågan. Eftersom att vi beslutat om att vi ska ha frilevande varg i hela Sverige UTOM i renbetesland som faktiskt rent fysiskt utgör cirka 50 procent av Sveriges totala landyta (exklusive Gotland), så har vi samtidigt då sagt att vi ska klämma in en genetiskt hållbar vargpopulation på södra halvan av Sveriges yta. Den södra halvan som råkar ha mest trafikerade vägar, städer, mest befolkning, mest hundar och hästar och flest hektar naturbetesmarker med hög biologisk mångfald och tillhörande naturbetesdjur. Samtidigt som vi då med hänsyn till rennäringen säger nej till varg i den norra halvan av Sverige som råkar vara den naturliga invandringsvägen för nya individer och nytt genetiskt material. Vi kommer aldrig någonsin kunna hitta en godtagbar kompromiss i ”vargfrågan” så länge vi har denna låsning som mycket få uppenbarligen vågar tala om inbyggd.
En annan aspekt är att vi i jakten på att bygga framtidens hållbara samhälle behöver mera metaller av olika slag. I Norrland finns tradition, kunskap och tillräckligt låg befolkningstäthet för att storskalig mineralbrytning kan vara hanterbar. Det är mycket få platser i södra Sverige som detta är realiserbart på om vi ska beakta alla olika formella skydd, närboende överallt och andra areella näringar som exempelvis högproduktivt jordbruk. Men även här kommer samernas ”veto-perspektiv” kraftfullt understött av en apokalyptisk miljörörelse i vägen och driver ned mineralutvinning i södra Sverige.
Ett argument som alltid kommer upp är samernas rätt till marken och sitt sätt att leva. Här finns både förpliktelser i internationella konventioner om urfolks rättigheter och det kollektiva dåliga samvetet över ”samefrågans” historiska hantering som kraftfulla drivkrafter. Men vi måste våga problematisera mera. Var verkligen samerna först överallt i norra halvan av Sverige? Eller är att ge samebyar gräddfiler över äganderätten – samebyar som egentligen är en ekonomisk förening som själva väljer vilka som ska få ingå i dessa och inkluderar endast tio procent av alla etniska samer – verkligen rätt verktyg för att kompensera historiska oförrätter?
Reaktionerna i mitt inlägg och kanske framför allt de uteblivna reaktionerna från personer som annars brukar engagera sig på olika sätt visar att det finns många men fortfarande alltför få i södra halvan av Sverige som förstått hur komplex samefrågan är och hur mycket den verkligen påverkar oss i hela Sverige. Reagera inte ryggmärgsmässigt med ”tycka synd om-nerven” nästa gång. Börja fundera och reflektera hur vi ska hantera viktiga framtidsfrågor där vi både respekterar urfolks rätt till sina sedvänjor och samtidigt på ett bättre sätt behåller den grundlagsskyddade äganderätten kvar värd namnet.
Må så gott i det ryggmärgsmässigt reagerande Sverige önskar Peter
PETER BORRING
samhällsdebattör och opinionsbildare
