Älgen fälldes med faderns gamla bössa från 50-talet
Per med sin fars gamla bössa, en Huskvarna från 1950-talet. Det var med den bössan som Per sköt den stora älgtjuren.
BOXHOLM (JB)
Per Björkegren är i princip uppväxt i skogen, och nu på äldre dagar bor han kvar i samma trakt. Jakt har varit en stor del av hela hans liv, även om han absolut inte ser sig som en storjägare. Men i och med att hans barn blivit stora och har ett stort jaktintresse så drar de gärna med pappa till jaktskogen. Och gammal är ju äldst, för det var Per som nyligen fällde en stor älgtjur med nio taggar!
Att jakt är ett stort intresse för Per Björkegren är knappast särskilt förvånande. Bor man i Danielshammar Skogvaktarbostad, det vill säga i skogarna drygt 18 kilometer sydost om Boxholm, så ligger det kanske nära till hands att hålla på med jakt.
Per växte dessutom upp i Mellansjö Mejeri, ungefär fyra kilometer från den nuvarande bostaden, och med en mycket jaktintresserad far och storebror.
Pers pappa hette Fred Björkegren. Han var född 1924 och var bördig från Närke. Fred var yngst i en barnaskara på åtta syskon. Han utbildade sig till skogvaktare och kom i mitten av 1950-talet att få anställning på Boxholms AB. Första bostaden blev i Sund. Därefter bytte Fred distrikt och han och familjen hamnade i Persmålen.
– Där föddes jag 1964, berättar Per.
Per blev familjens minsting. Övriga syskon heter Jan, Ola och Eva.
År 1967 fick Fred erbjudande att bosätta sig i Mellansjö Mejeri som stod tomt. Fred var tveksam till att flytta dit, men hustrun Ragnhild var mer positiv så det blev en flytt.
– Så därifrån har jag alla barndomsminnen, ler Per.
Pappa Fred jagade väldigt mycket, och det blev naturligt att sonen Per följde med ut i jaktskogen ibland.
Så även för Per blev jakten ett stort intresse men kanske inte lika stort som för sin far och storebror. Men det fanns en period då även Per jagade mycket berättar han. Det var från 20- till 25-årsåldern, det var en tid då han arbetade i skogen. Jaktlaget var lagom stort och ett väldigt sammanhållet gäng, och Per tycker att det var en himla rolig tid.
I början av 1990-talet träffade Per den blivande hustrun Marie och tiden för jakt blev mindre och mindre. I familjen fanns snart fyra barn, och Marie hade en son sedan tidigare. Per spelade fotboll tills han var 38 år, och därefter var han fotbollsledare för barnen.
– Så på 90-talet gick jag ur jaktlaget här i skogarna, även om jag varit med i skogen ibland ändå, berättar Per.
I hela sitt vuxna liv har Per haft jaktarrende i Närke, det vill säga från den trakt som pappa Fred kommer ifrån. Där finns en stor del av Björkegrens släkt, och när Pers barn blev större så har de varit med till Närke, det vill säga sönerna Benjamin och Axel, samt Maries son Patrik. Så det var nog inte så underligt att några av barnen också blev intresserade av jakt.
– Nu är pojkarna jätteintresserade, och det är de som drar med mig! Men jag tycker ju att det hade varit himla roligt om de fortsatt med fotbollen också, säger Per med ett leende.
Per har ju kvar intresset för fotbollen, och han är rejält engagerad i Strålsnäs FF. Där är han både lagledare och tränare för seniorlaget.
Att även få tid att jaga är inte helt enkelt och han är dessutom med i två jaktlag. Det sistnämnda är nog en bidragande orsak till att han inte har jagat så mycket som nu sedan han var 25, men Per menar att det är barnen som drar med honom. Samtidigt tycker han ju att det är väldigt roligt!
Och helt nyligen fick Per vara med om något han aldrig tidigare upplevt. Det blev ståndskall från jakthunden. Per såg sedan en älg sakta komma gående, men den gick i fel riktning. Men plötsligt vänder älgen och den kommer tillbaka. Därefter stannade älgen bakom en stor tall och Per berättar att han och älgen sedan stod och väntade en lång stund.
– Men när älgen sedan vände sidan mot mig så sköt jag direkt berättar Per. Det var lite spännande faktiskt…
Per berättar att därefter kom sonen Axel farande och han kunde inte fatta att hans far kunde vara så lugn!
– Vilken jävla älg du har skjutit, utbrast Axel!
Per berättar att han hade sett att älgen hade en krona, men att den var SÅ stor hade han inte sett. Nio taggar! Visst har Per skjutit några älgar i sitt liv, men faktiskt aldrig en älg – tjur tidigare. Förr sköt Per mycket rådjur när han jagade och på senare tid har det även blivit några vildsvin.
– Men jag hör ju inte till kategorin storjägare, säger Per med ett leende.
Han säger att han vill hålla på med många saker och lite lagom mycket med allting. Per är inte heller mycket för dyra bössor och kikarsikten. Han är ägare till två stycken bössor, och den ena av dessa var hans pappas bössa. Det är en Huskvarna från 1950-talet. Per säger att han gärna använder faderns gamla Huskvarna för den är lite lättare än den andra bössan. Och den fungerar ju alldeles utmärkt, för det var med den gamla Huskvarna- bössan som Per sköt älgtjuren!
– Enligt mina pojkar så är det gammal skit som jag jagar med, men det går bevisligen ganska så bra ändå skrattar Per.
Barnen tycker att deras far borde skaffa sig ett vettigt kikarsikte åtminstone, men Per säger att han känner sig som en novis när det blir prat om prylar. Och så lägger han till att grejer inte är speciellt viktigt för honom. För Per är det viktigast att vara med och jaga i lite lagom mängd, och det är ett trevligt sätt att umgås med barnen.
Nog låter detta väldigt sunt.
Text och bild: KLAS JOHANSSON
