– alla dar i veckan!
Bläcket på Arlas pressmeddelande hann knappt torka innan facebook-upproret mot flyttningen och nedläggningen av Boxholms ost till Östersund drog igång. Upproret lever under parollen Ost ska vändas inte flyttas. Något som det rent spontant kanske inte är så svårt att hålla med om. Låt mig vara tydlig med att jag som östgöte inte gillar beslutet att flytta tillverkningen av Boxholmsost till Östersund.
Jag betraktar det som en långsam nedläggning. Med all respekt för att det finns duktiga medarbetare i Östersund också. Jag har dock mycket svårt att se att man – åtminstone med samma måttliga marknadsföringsinsatser som Arla gjort hittills för just Boxholmsosten – ska kunna upprätthålla ett mervärde och den idag så viktiga ”story – tellingen” bakom detta varumärke när stommen i form av kopplingen till bygden i råvaran och hantverkskunnandet i väggarna inte längre finns.
Så för bygden, Boxholm som ort och för de berörda anställda tycker jag det är mycket tråkigt beslut. Sett i efterhand kanske det ändå var dömt att misslyckas att sälja till Arla och det är intressant att det inte redan då uppkom en proteströrelse och en massa pigga idéer om att någon annan lokal aktör skulle ta över driften? För ska man vara ärlig, jag älskar flera av Boxholms ostarna och köper dem då och då, men de ostarna är ju inte så högt upp på premiumstegen att man kan ta ut ostens rätta värde.
Det är en volym ost med guldkant som ska konkurrera med importerade premiumostar. Den bistra sanningen är att det kanske inte i det prissegmentet är möjligt att fortfarande 2018 stå och handvända ostar? Någon förändring skulle ha behövts oavsett vem som äger mejeriet, tänker jag. Den andra bistra sanningen är att 60 procent av all hårdost i Sverige är importerad och tyvärr ökar andelen, inte minskar, trots allt vackert tal om svensk märkning och lokal mat.
45 procent av yoghurt/fil och 40 procent av smöret är också importerat. Så konsumentens ”lojalitet” och vilja att betala för svenska mejeriprodukter är tydlig och stark för dryckesmjölken men betydligt mera läpparnas bekännelse på andra mejerivaror! Det kan därför vara så att Boxholmsosten utanför Östergötland inte alls kommer lida så mycket av flytten som vi östgötar tror… Det är därför glädjande, rörande och i grunden väldigt roligt att se det engagemang som uppkommit hos många vanliga konsumenter mot flytten, långt utanför Boxholm.
Uppställningen för det lokala mejeriet och livsmedelsproduktionen är underbar. Man kan bara hoppas att samma engagemang för lokala råvaror fortsätter för andra ostar, mejeriprodukter och andra råvaror i allmänhet. Tyvärr är det inte riktigt så i verkligheten. Till och med i samma kommunhus serverades så sent som för några år sedan ostar av annat ursprung utan att någon reflekterade… Vi har flera exempel på lokala och regionala entreprenörer, inte minst inom kött och mejerisektorn, som haft en mycket tuff resa.
Det är lätt som lekman att skylla på konkurrensen från stora aktörer som Arla, men sanningen är att alltför många konsumenter fortfarande i alltför många köp fortfarande föredrar billigare mat, oftast importerad. Man kan hoppas att Arla dock funderar till hur man kan övertyga konsumenter i Östergötland med omnejd hur man även i framtiden säkrar att vi har lokala mjölkbönder kvar. Arla är inte världsbäst på ödmjuk kommunikation kopplat till lokala budskap och här finns ju fortfarande möjligheter för Arla att mitt uppe i detta göra något som folk i bygden och på orten uppfattar som positivt.
Må så gott i gräddostens land önskar
Peter PETER BORRING
peter.borring@telia.com
regionordförande för LRF Östergötland
