Förslag med enklare ersättningsregler för betesmarker och slåtterängar
Det ska bli nya enklare ersättningsregler för betesmarker och slåtterängar. Bild: HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAPET
SVERIGE (JB)
För att bevara den biologiska mångfalden är det viktigt med betesmarker och slåtterängar. Dagens ersättningssystem har dock brister och därför föreslår Jordbruksverket en enklare och mer attraktiv miljöersättning.
För att mark ska räknas som betesmark eller slåtteräng ska den vara bevuxen med gräs och örter och den ska skötas med bete, avslagning eller putsning. När man söker stöd finns det villkor för hur marken ska skötas. Sedan år 2000 används åtagandeplaner som lantbrukaren ska följa för att ha rätt till ersättning.
I miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar, som är den viktigaste ersättningen för bevarandet av biologisk mångfald och kulturmiljöer i odlingslandskapet, ska lantbrukaren till exempel hålla borta igenväxning.
Nu har Jordbruksverket på regeringens uppdrag utrett utformningen av ersättningen till betesmarker och slåtterängar från 2023. Under arbetet har Jordbruksverket fört en tät dialog med länsstyrelserna, som ansvarar för att utforma åtagandeplanerna.
En åtagandeplan innehåller individuella, särskilda skötselvillkor som ligger till grund för hur marken ska skötas. Jordbruksverket föreslår nu att åtagandeplanerna ersätts med generella skötselvillkor och rådgivning. Utgångspunkten har varit att det viktigaste för att bevara marker med höga natur- och kulturvärden är att lantbrukarna vill och kan fortsätta sköta markerna. Syftet är därför att skapa stöd och ersättningar som är enkla och attraktiva.
– Målet är att det ska bli enklare och mer rättvist för lantbrukarna. Genom att förenkla, och göra miljöersättningen mer attraktiv, vill vi bidra till att lantbrukarna fortsätter att hålla våra värdefulla naturbetesmarker öppna, säger Andreas Mattisson på Jordbruksverket.
Det har visat sig att lantbrukarna många gånger inte använder åtagandeplanerna som vägledning för skötseln av markerna. Det kan handla om att planen är för omfattande eller på annat sätt svår att ta till sig. Många lantbrukare har lång erfarenhet och hämtar information från annat håll.
Antalet villkor varierar också mellan lantbrukare. Det innebär att lantbrukare kan ha samma ersättning med helt olika krav på åtgärder, vilket i sin tur innebär olika kostnader till samma ersättning. Det finns även regionala skillnader i utformningen av åtagandeplaner som kan innebära olika krav för samma typ av marker över landet.
Flera av villkoren som idag detaljeras i åtagandeplaner finns också i andra styrande regelverk och i de grundläggande villkoren för ersättningen för betesmarker och slåtterängar.
Jordbruksverket har kommit fram till att de allra flesta marker kan skötas utan specifikt utpekad skötsel för respektive yta, och föreslår att de individuella skötselvillkor som sätts i varje åtagandeplan ersätts av generella skötselvillkor som är lika för alla.
För att värna de marker som kan missgynnas eller har tydliga behov utöver de generella skötselvillkoren ser Jordbruksverket att det är nödvändigt med riktade insatser på rådgivning, kompetensutveckling och information.
Jordbruksverket föreslår även omfattande satsningar på rådgivning för att säkra att marker sköts på ett sådant sätt att natur- och kulturvärden bevaras.
– För att generella skötselvillkor ska fungera krävs det en förstärkt budget för att kunna erbjuda rådgivning och kompetensutveckling. Dessa insatser ska finnas för lantbrukare som har behov av detta, samt riktas till lantbrukare med marker där det finns behov av särskild skötsel, säger Andreas Mattisson.
Text: TOBIAS PETTERSSON
