Bengt Algotsson, Erik Persson och Ola Persson.
SUNNE (JB)
Mellanskog har under en vecka i september varit runt i Värmland och informerat skogsägare och andra intresserade om sitt arbete. En kväll handlade det om vad som hänt under de senaste 150 åren i skogen.
Ett 25-tal hade hörsammat kallelsen till Ulvsby herrgård, strax norr om Sunne. Bengt Algotsson, mångårig aktad tjänsteman i skogsägarrörelsen i olika positioner och bland annat virkeschef i Mellanskog under en tid, höll en mycket intressant föreläsning. Han hade även hjälp av Sivert Norén som bland annat varit skogvaktare i Bohuslän och som skrivit boken Möjligheternas sekel.
– Alla beslut som berör framtiden måste fattas med insikter om dåtiden, säger Bengt Algotsson, därför tar jag med er på en tidsresa.
Han berättar om skogstillståndet, virkesmarknaden, skogsarbetarnas vardag, teknikutveckling ,miljöfrågor och framtiden, samtidigt som han visar gamla bilder från SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet).
– Sverige är unikt i världen. Riksskogstaxering startade 1923 på prov i Värmland och den första rapporten kom 1930. Varje år genomförs denna taxering, som omfattar 11 000 provytor och ger oerhört bra skogsdata, berättar Bengt.
– Trädplanteringen började i början av 1900- och 1950- talet beroende på var i Sverige man var.
Första skogsvårdslagen kom till 1903 då man hade dimensionshuggning och blädning, berättar Bengt.
Blädning är en gallring där skogen efter avverkningen är fullskiktad. En fullskiktad skog har träd i alla storleksklasser från små plantor till stora träd. Svedjebruket var förödande för skogen. Äldre tiders exploaterande skogsbruk skapade rest- och trasskogar.
– Under 1900-talet fanns det drygt 50 skogsindustrier och idag, 2017 återstår sex massa/ pappersindustrier. År 1900 producerades 50 000 ton inom denna industri, 2015 så mycket som 1 750 000 ton. Det har gått framåt!
Första föreningsbildningarna i Värmland sker 1922- 1925. Det var Värmländska skogsägareföreningen, som omfattade 23 lokalföreningar. Ur dessa bildades senare Värmländska skogsägareföreningen och Värmlands Förenade skogsägare.
– 1970-talet var en turbulent politisk period. Det var aviserade industrinedläggningar, kraftiga prisstegringar, stormar med efterföljande barkborrehärjningar, berättar Bengt och fortsätter,
– Under 1980-talet och framåt bildades flera fusioner. Men varför var det bra med en skogsägarförening? Jo, för att göra sin röst hörd och för prisförhandlingsarbetet, för resurssamverkan vid stormar och bränder förstås och mycket mera, berättar Bengt.
I början av 1900-talet var det ingen sammanhållning bland skogsägarna. Man gjorde förutbestämda virkespriser och marknaden delades upp bland köparna, vilket medförde ett resultat av låga marknadspriser. Nu måste det till en uppstramning! Då gjorde aktörerna egna prislistor och nu vaknade medierna och blev intresserade. Alla bevakade alla.
– I dag fungerar prissättningen och konjunkturbilden är normgivande där tillgång och efterfrågan är en viktig faktor. Det absolut viktigaste, som inte nog kan poängteras, säger Bengt, är: Skaffa dig en seriös samarbetspartner!
Arbetsförhållandena i skogen var riktigt usla fram till 1950. Man jobbade manuellt med handverktyg, man körde ut virket med häst och man hade ingen yrkesutbildning. Man bodde i urusla förläggningar, åt ensidig kost, det var kallt. Man fick dålig lön via raka ackord och man låg borta under säsongen.
– Kvinnans roll var oftast småbrukarhustrun, som skötte hemmet, barnen och djuren, det vill säga allt! Den första kockan i skogskojan finns på bild från 1938, säger Bengt.
Mellan 1945 – 1970 var det fortsatt tungt arbete i skogen. Motorsågen kom först på 1950-talet. Nu byggdes många skogsvägar och skogsarbetaren kunde bo hemma. Handbarkningen försvann. Innan hade man handbarkat allt timmer som skulle flottas. Det måste barkas för att inte sjunka. Man hade fortfarande raka ackord.
– Branschen kämpade för att överleva. Kemikalier var inne och löv/björkskog ansågs som skräpskog. mekaniseringen möjliggjorde året-runtdrift men allmänheten protesterade högljutt mot alla kemikalier, berättar Bengt.
Trendbrotten på 1970-talet var skogsarbetarstrejk, som gav månadslön. Produktiviteten sjönk kraftigt i skogen. En tuff internationell lågkonjunktur, allt gjorde att lönsamheten sjönk drastiskt vilket utlöste en våldsam satsning på mekanisering. Efter 1970-talet hade man en vision:” Ingen man på marken – ingen hand på virket”. Här kommer skördarna in i bilden vilket medförde färre män i skogen. Yrkesutbildningar kom till i Värmland i Gammelkroppa, Södra Viken, Skogsstyrelsen och studiecirklar.
– I dag lyssnar vi med örat mot marken! Slutkunderna har mycket långt gående krav, säger Bengt.
– Om vi ska prata framtid så är den stora frågan: Kan vi attrahera dagens unga till skogarna? Vad vill morgondagens skogsägare? Är det coolt att äga skog i framtiden då miljöhänsynen blir allt viktigare? Skogen är basen för vårt välstånd, eller?
Frågorna tar vi med oss hem.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
