Samuel och Klara är redo för att guida oss i skogen.
ÖDESHÖG (JB)
Hösten närmar sig och då är älgjakten aktuell. I Östergötland jagar man älg mellan den 10 oktober 2016 och 28 februari 2017. Samuel Stenstrand med fru och två barn bor i en gammal släktgård från 1700-talet i byn Björnseryd mitt i Lysingskogen, och han berättar här om sitt intresse för jakt.
– Från barndomen har jag ett stort intresse för skogen och naturen. Säkert har det gått i arv från min far att vårda naturen och ta väl hand om skogen. Jag ser jakt som ett medel att hjälpa naturen och att vårda de olika djurbestånden, säger Samuel.
Naturen har sina egna metoder för att reglera tillgång på olika djur. Han ger exempel genom att förklara hur det just nu finns mycket räv vilket innebär att rådjurstammen minskar. Det finns en stark koppling mellan antalet rävar och rådjur och räven tar väldigt stor andel av rådjurens kid. När rävarna blir för många sprids skabben lättare och antalet rävar kan då minska.
Vi går en promenad runt en stor damm som Samuels far en gång grävt. Med i sällskapet finns Klara, fyra år. Redan märks hennes medvetenhet om allt som händer i naturen och med stor säkerhet visar hon oss hur rävens spillning ser ut.
– Innan dammen byggdes var här en besvärlig myrmark som inte kunde användas till något produktivt. Nu är den här dammen till mycket glädje och vi kan både fiska och fånga kräftor i den, påpekar Samuel.
Förutom nyttan ligger dammen vackert inbäddad med skogen runt omkring. När vi promenerar gör Samuel oss uppmärksamma på många vilttecken. Tydliga små stigar visar att här har vilt passerat.
– Nu när det är så torrt i markerna söker sig många djur hit till dammen, och då inte minst vildsvin, förklarar Samuel och pekar på de typiska vildsvinstecknen.
I närheten av dammen har han även byggt jakttorn. Ett jakttorn ska placeras högt eftersom vittringen från jägaren inte sprids till djuren lika lätt. Ett högt torn ger även bra kulfång.
– Vart kulan tar vägen finns alltid med i tankarna eftersom säkerheten alltid är viktigast, betonar han.
Vid jakt är det viktigt att ha rätt utrustning, inte minst klädseln. Jackor och västar i starka färger är ett måste för att synas så de är oumbärliga, särskilt vid älgjakten. Samuel betonar även vikten av bra kikarsikte.
– Djur som inte ser färger som vi blir inte oroade – men det är annorlunda med fåglar, så att ha starka färger vid fågeljakt är inte att rekommendera, ler Samuel.
När vildsvin jagas på natten är även ett kikarsikte med belyst riktmedel bra.
– Att gå i skogen kan ha sina risker och alla vet att man plötsligt kan gå vilse. Då är en vanlig kompass jätteviktig. Telefoner och kommunikationsradio är beroende av batterier, men en enkel pålitlig kompass är verkligen att rekommendera i skogen. Att gå vilse händer även oss jägare, erkänner han.
Nu har vi kommit till slutet av dammen och Klara vill titta i kräftburen, och med spänning drar hon upp den. I år har inte kräftfisket gett så mycket, men Klara får ändå upp några stycken. Med skräckblandad förtjusning vill hon hålla i dem men så ber hon pappa om hjälp.
– Vi håller dem tillsammans, säger hon förtroendefullt.
På slutet av vandringen besöker vi ytterligare ett jakttorn och älgjakten kommer på tal.
– Egentligen är jag mycket för ensamjakt men det är socialt och trevligt att vara med i ett jaktlag. Här i Boet är jag med i Halvarby jaktlag. Gemenskapen är stor och man får tips och råd av varandra, kommenterar Samuel.
Solen är på väg ned och natten närmar sig. Det känns att i skogen råder inte människan utan vi är endast besökare. I samarbete människa natur kan relationer uppstå och någonstans känns att vi har samma ursprung.
Nu är Klara trött. När vi närmar oss den gamla gården lyser det varmt i fönstren och husets katter hälsar oss välkomna. De har kanske också varit ute på jakt?
Text och bild: BIRGITTA WIDÉN HANS BLOMBERG
