Lars med dottern Micaela Aronius, anställd. Hon har kommit för att få ett gott råd i jobbet av sin pappa.
GLAVA (JB)
Jordbrukaren möter Lars Aronius hemma på Hillringsbergs gård. Vid det här laget har han varit verksam inom lantbruket i fyrtioåtta år.
Egentligen har Lars jobbat inom lantbruket ända sedan barndomen. Tidigt under uppväxten hjälpte han till på föräldrarnas första gård i Västergötland både innan och efter skoldagen. Föräldrarna Daniel och Rut Aronius var mycket driftiga och angelägna om att uppnå förbättringar.
– Pappa gjorde flera gånger en driftslåneansökan hos länets lantbruksnämnd men fick avslag, uppger Lars. Även när han gick till kungs med ärendet avslogs det.
Till slut var det en helt annan väg som ledde till att det nödvändiga stödet beviljades. Det förde familjen Aronius till Värmland.
Det är nära ett halvt sekel sedan som Lars såg gården i Hillringsberg första gången. Han var i tjugoårsåldern och reste runt med sin pappa för att hitta ett ställe att driva lantbruk på. – Pappa lade ett anbud på arrende som antogs av Billerud, återger Lars. Jag tyckte att vi hamnade väldigt långt bort i skogen och dessutom var det snö överallt. Med tiden ändrar sig bilden av en upplevelse. Hillringsberg är inte alls långt bort och snön ligger inte kvar året om.
Lars tillägger med stolthet i rösten:
– Den 1 december 1972 köpte pappa gården.
De nya ägarna blev Daniel och Rut Aronius samt deras söner Lars, Bo och Mathias. Daniel som levde tills för bara några år sedan fick även uppleva lantbruksintresset hos flera barnbarn.
I dag är ägarna till Hillringsbergs lantbruk AB Lars och hans hustru Monica Aronius. Sonen Robert har vdrollen och sonen Christoffer och dottern Micaela ingår som anställda i driften av lantbruket.
Lars stora intresse vid fyllda 68 år är fortfarande lantbruket.
– Arbetet har flutit bra, konstaterar han.
Lars hamnade på rätt plats. Han är en kraftfull bonde som lyckats med vad han företagit sig. Du har ingått och ingår fortfarande i flera andra sammanhang. Vill du nämna lite om några av dem?
– Jag satt i Värmlandsmejeriers och Milkos styrelser under tjugosex år och har tagit vara på många erfarenheter från den perioden. Första tiden visste jag inte riktigt vad styrelsearbetet handlade om, anförtror Lars. Men mycket snart skulle jag upptäcka det! Tack vare min förstående fru kunde jag vara både lantbrukare och förtroendevald, tillägger han.
Han åtog sig även att representera Arla och det krävde sina timmar,
– Sedan några år ingår jag i Maskinringen Värmland, fortsätter han.
Lars Aronius är vald som ordförande i den ekonomiska föreningen. Landsbygdsföretagare är medlemmar och kan påverka utvecklingen framåt. Därutöver är Lars medlem i LRF länsförbund och han ingår i ett flertal vägsamfälligheter.
– När jag kom till Värmland fick jag stort intresse för motorsporten, inflikar han.
Jodå, Lars Aronius körde rally så det rök och yrde efter honom ända tills han blev en stadgad familjefar.
– Jag träffade Monica 1979 och efter det blev familjen mitt naturliga intresse bredvid lantbruket, säger han.
Samtidigt delar han gärna hustrun Monicas hundintresse. Den okuvliga drivkraften löper som en röd tråd i generationerna inom familjen Aronius.
– Tack vare en händelse 1968 så ordnade det sig till slut med pappas ansökan, småler Lars.
Han bjuder på en unik historia.
– Pappa och några fler blev utsedda till duktiga bönder av Hushållningssällskapet i Västergötland. Efter prisutdelningen ville de andra att pappa skulle hålla tacktal från dem alla och det gjorde han. Fast han valde att utesluta sig själv i hälsningen, avslöjar Lars.
”Jag duger inte till bonde”. Så uttryckte han sig nämligen i sitt tal.
Det ledde till att Lantbruksnämndens direktör tog till orda:
Stödet som Daniel Aronius behöver kan beviljas, om han bara söker sig till en bättre lämpad plats att driva lantbruk på.
– Vi hittade till Hillringsberg och senare skickade pappa brev till den nämnda direktören och tackade så mycket för avslagen som faktiskt fört oss till rätt plats.
Lars är utbildad på Lillerud utöver praktiken hos föräldrarna.
Under uppväxten i Västergötland, närmare bestämt i Ljurhalla i Våregårda, hade familjen hållit sig med 28 kor och Lars huvuduppgift hade varit att sköta kalvarna.
Idag finns en besättning på cirka 500 djur på Hillringsbergs lantbruk.
– Nu går vi över till ekologisk mjölkproduktion, berättar Lars nöjd.
Framtiden innehåller arbete, gott samarbete inom familjen och med andra parter. Exempel på ett lyckat resultat är Arvikabygdens mejeri som Hillringsbergs lantbruk driver tillsammans med Sälboda gård.
Slutligen Lars, har du några råd att ge till eventuella nybörjare inom lantbruket?
– Som företagare ska man uppträda korrekt, lyder Lars enkla svar.
Att satsa på specifik lantbruksutbildning ser han som ett krav. Praktik måste självklart till och det är väldigt viktigt att man passar som individ.
– Man måste ha en egen, riktig känsla för lantbruk.
Text och bild LIZZIE GERD JANSON
