Den 31 juli 2014 utbröt i Västmanland den största skogsbranden i Sverige under modern tid. Gnistan från en markberedare startade branden och ett område stort som 30 000 fotbollsplaner ödelades. Skog för hundratals miljoner kronor gick förlorad och totalkostnaden för räddningsinsatser och skador uppskattades till minst en miljard kronor.
Men som efter alla stora katastrofer vänder livet åter och idag växer ny grönska i området. Fåglar, växter och insekter har återvänt till det ändrade landskapet. Länsstyrelsen i Västmanland har under 2016 och kommer fortsättningsvis under 2017 att arbeta med att göra området tillgängligt för allmänheten.
Området besöks stadigt av ett tiotal forskningsgrupper för att inventera speciella djuroch växtliv för att på så sätt införskaffa sig nya historiska kunskaper som uppstår genom en skogsbrand. Forskargrupperna studerar även hur människorna i och omkring området klarat av situationen efter branden.
Hälleskogsbrännan är numera ett naturreservat med informationstavlor, vägar och vandringsleder och i Länsstyrelsens planer finns att anlägga ett utsiktstorn, rastplatser och toaletter. Hälleskogsbrännan är södra Sveriges största skyddade skogsområde och omfattar omkring 6 400 hektar.
– Vi håller på att jobba med skötselplanen för skogen som brunnit och all skog kommer att lämnas som den är just nu. I det allmänna skogslandskapet är det stor brist på död ved och de artgrupper som behöver bränd död ved har det väldigt svårt idag.
Skogen är inte användbar som virke längre. Däremot var den användbar från augusti det året branden startade till april året därpå. Ett sågverk tog emot det brandskadade virket och sågade upp det till timmer. Men både sågverk och massavedsindustrin är otroligt rädda att ta hand om brännskadat virke på grund av all sot vilket ger en nedklassning av den färdiga produkten. Det går inte att använda skogen till varken timmer eller massaved, däremot fungerar den som energived, säger Jan-Inge Tobiasson på Länsstyrelsen i Västmanland.
Huruvida frön från frötallar är överlevare efter en skogsbrand finns det inga 100 procentiga belägg för men Jan-Inge säger att det är möjligt att frön som hamnat djup i skrevor där hettan inte varit för svår har chanser att överleva.
– Vi tror att de kottar som suttit kvar på tallarna kläckts efter branden och släppt frön som kommer att gro i den förna som finns nere i skrevorna. Tallen är dessutom mer härdig mot brand än gran beroende på tallens bark som är motståndskraftig mot värme. Granen har tunn bark och blir utslagen direkt samt att granens rotsystem ligger mycket ytligare än tallens vilket gör att gran är mer känslig för bränder. Tallen har en långsiktig överlevnadsstrategi och har genom tiderna anpassat sig bättre eftersom skogsbränder faktiskt utbryter vart hundrade år.
Den stora skogsbranden har lett till biologisk mångfald och gett sällsynta och rödlistade arter en ny chans.
– En svamp som heter rotmurkla har dykt upp efter branden. Den äter på plantors rotsystem och vi har noterat att svampen har fått en stor spridning i det eldhärdade området. Det har även kommit in kända arter av växter och örter som inte tidigare funnit där. Till exempel Svedjenävan som har registrerats i ett fåtal exemplar i området men i sommar har det hittats över 50000 exemplar. Den är beroende av brand och dess frö ligger i marken under hundra år och väntar på att det ska börja brinna. Elden skadar skalet på fröna och året efter en brand börjar de att gro. Klövdjuren försvann under branden och konstigt nog var det endast ett fåtal djur som skadades. Det har hittats fyra döda älgar men de övriga lyckades ta sig ut ur området. Nu har älgarna återvänt för att beta av det stora beståndet av rallarros och lövsly som kommit upp. I vinter blir det dock dåligt med föda för älgen som då försvinner de antagligen, tror Jan-Inge.
Många var de människor som direkt eller indirekt blev drabbade av den stora skogsbranden. En händelse som alltid kommer att föra med sig starka minnen.
– Det var verkligen en fruktansvärd händelse som för alltid kommer att sitta kvar i huvudet även om livet återvänt. Första vintern var det deprimerande att köra genom området där den vita snön var i stark kontrast mot det svartbrända, säger Jan-Inge.
Det är lätt att förstå vad han menar. Vissa delar av skogen kan liknas med ett månlandskap där stora stenar kommit upp i dagen efter markbranden. Förkolnade stubbar och kullblåsta träd där rotsystemet sträcker sig spökligt upp mot himlen förstärker insikten om att något hemskt utspelade sig där sommaren 2014.
Text och bild: CARINA LARSSON
