Kent-Göran ”Putte” Karlsson förbereder sig inför årets älgjakt.
VALDEMARSVIK (JB)
Förberedelserna inför älgjakten i den här delen av landet är i full gång inför premiärmorgonen den 10 oktober. Pass har röjts, studsaren har skjutits in, ett eller annat jakttorn har åtgärdats och lite allt möjligt som hör till har ordnats. Men förutsättningarna och därmed förberedelserna kan te sig lite olika.
– Att ge upp det existerar inte, även om det många gånger känts lite omöjligt, säger Kent- Göran ”Putte” Karlsson i Ringarum.
Skogen, med jakt och fiske är en viktig del i Puttes liv. Redan vid 14 års ålder sköt han sin första råbock och året därpå började han jobba som skogsarbetare.
Såväl arbete som fritid har han i stor utsträckning tillbringat ute i markerna. Men det har även varit minst sagt motigt, särskilt den senaste tiden. Fast det började redan 1992 då han, trots skyddsutrustning med visir, fick en flisa av en kvist i sitt högra öga.
– Detta innebar att jag fick bli vänsterskytt. Det var inte så lätt i början, men det har gått bra.
På senare tid har det ena eländet efter det andra avlöst varandra. Dels har hans fru drabbats av demens, som gjort att hon inte kan bo kvar hemma.
– Det gick fort. Tog bara två till tre år och det finns ingenting att göra åt det. Jag försökte göra vad jag kunde, men det finns gränser.
Som om inte detta vore nog så har Putte under ett antal år haft problem med en fot, vilket inneburit svår värk. Detta ledde till att han inte kunde ägna sig åt sitt favoritintresse förra jaktsäsongen.
– Jag var med ett par gånger i början av älgjakten, men det enda jag ägnade mig åt på passet var att sitta och ändra ställning för att minska smärtan. Det gick bara inte.
Trots tre operationer hade det inte blivit bättre. Bakterier och cirkulationsproblem gjorde att det inte blev bra. Det var ständig värk och en massa värktabletter som gällde. Den 9 juni i år blev det amputation. Det första beskedet var att efter något halvår kan det bli aktuellt med protes. Benet hade tagits av strax under knät, just med tanke på protes.
– Det har läkt ihop bra och i augusti började vi. Nu har jag till och med klippt gräset. Fast gräsklipparen går lite väl fort.
Det har även blivit någon skogspromenad, men då har han haft en krycka till hjälp. Inför jakten blir det nog mest fråga om att sitta på pass för hans del denna säsong.
Detta är emellertid bara en av de prövningar som han gått igenom detta år. I januari fick han problem med tarmfickor.
– Det kändes som om någon stack med en kniv i magen.
Detta ledde till akut operation och nu är han stomiopererad med påse på magen. Men han klagar inte utan tycker ändå det går bra. Nämnas kan att han också har en hjärtinfarkt bakom sig.
– Det är viktigt att inte ge upp. Om man bara sätter sig ner och tycker synd om sig själv är det kört.
Istället har han satt upp som mål att under denna säsong kunna vara med under jakten och han är minst sagt på god väg. Hans förberedelsearbete har bara sett lite annorlunda ut än för de flesta.
– Till nästa år har jag tänkt mig att kunna köra med röjsåg igen. Det är klart att det inte kan bli samma tempo som förr, men det behövs ju inte heller.
Han fyller ju trots allt 70 år nästa år. Å andra sidan ingen ålder på en kämpe som Putte. Att hålla igång såväl kropp som huvud är naturligt för honom.
Just Puttes intresse för skog och mark samt jakten har varit en stark drivfjäder att komma igen och han personifierar devisen, ”det finns ingenting som är omöjligt – det omöjliga tar bara lite längre tid”.
Text och bild: HANS ANDERSSON
