”Har du något hö eller ensilage att sälja?”
Söderköping (LT)
När sommarvärmen slog till i början av maj månad var det väl ingen av oss lantbrukare som trodde att vi skulle få en sommar som denna. Då fanns det en del som sa sig vara ganska nöjda med vad första vallskörden hade gett dem av mängden grovfoder. Att våren sedan kom av sig och det blev sommar på en gång hade man inte räknat med. Det skulle sedan visa sig att skördeåret 2018 kom att bli ett väldigt speciellt år.
Tidigt insåg man att torkans konsekvenser kunde bli omfattande. Speciellt då den spannmål man sådde i våras inte fick något regn. Många lantbrukare hade även gått miste om möjligheten att så höstgrödor redan under hösten 2017 på grund av det ihärdiga regnandet. Sista gången det kom några regnmängder att tala om den här sommaren var i början av maj månad. Sedan dess har högtrycken avlöst varandra och mycket av det som förväntades komma upp ur jorden gick om intet.
Många är nu de åkrar som mer eller mindre går att likna vid ett ökenlandskap än ett moget spannmålsfält. I vart fall så som det brukar se ut ett ordinärt skördeår i Söderköpingstrakten. Men man är inte ensam. Alla bönder är drabbade i någon form. Alla bönder har att ett år som detta verka efter samma förutsättningar.
Det som ändå gav lite ljus i mörkret för djurbönderna var när beskedet kom att Jordbruksverket gav tillåtelse till att skörda även på den åkerareal som låg i träda. Många lantbrukare valde
dessutom att i ett tidigt skede ensilera sin spannmål för att därigenom göra grovfoder av den till djuren istället för att tröska den. Sedan ett par veckor tillbaka är ändå spannmålsskörden i gång här på den östra kanten av Östergötland. Många är de tröskor som kan ses utefter våra vägar. Oftast med ett stort efterföljande dammoln. Till följd av torkan blev även mängden halm betydligt mindre.
Tidigt uppmanades man som lantbrukare att lämna halm efter sig vid tröskning i stället för att hacka den. Detta för att hjälpa till så gott man kunde för de som ingen halm har. Och redan tidigt under sommaren var det många lantbrukare som valde att höra sig för om både foder och halm. Det har medfört många telefonsamtal. Alla kontakter har kontaktats och vet man om att någon har foder att avvara så har man försökt att höra av sig till dem. Är det någon som har grovfoder att sälja? Är din halm tingad?
Ändå tror man sig kunna ana att något gott ändå fallit väl ut av vad ett sådant här bekymmersamt år medfört vad gäller bristen på foder och halm. Just detta att man så gärna vill hjälpa till efter bästa förmåga. Denna önskan bland lantbrukare om att verkligen försöka hjälpas åt om man kan, så alla får mat till sina djur.
För många har det verkligen varit svårt att få fram den mängd foder och halm som man vet kommer att gå åt under den kommande vintern. Som lantbrukare och djurägare så önskar man ändå försöka hjälpa till så gott man kan. Har man hört att någon har foder till försäljning och man har den egna vinterns försörjning till djuren klar, så finns det ändå en vilja att gärna ta fram sin mobiltelefon, slå en signal till den som behöver foder, och om möjligt kanske förmedla en kontakt. Många tror sig förstå att man kanske har igen det själv en gång i framtiden.
Vissa lantbrukare säger sig överväga att sluta som bönder efter ett år som detta. Att leva som lantbrukare är förvisso en livsstil, men det är även så mycket mer än så.
Många lantbrukare bor på den gård där de alltid bott. Där de är födda och uppvuxna. På gården som kanske gått i arv under flera generationer. Det är här som de tagit del av vad tidigare generationer har lärt dem och vad deras förfäder utefter egna erfarenheter valt att förmedla vidare till kommande generationer. Det är alltså inte bara en gård som man valde att bedriva lantbruk och företagande på enligt vår nutids förutsättningar. Gården är dessutom både ditt hem och för många även en del av dennes identitet, något som bland annat lantbrukare själva valt att berätta om i nyhetsmedia.
Vad får då ett år som detta för konsekvenser på kort sikt och lång sikt? Ja, har du inte mat till djuren så har du kanske inte möjlighet att behålla dem. Detta har medfört långa slaktköer till slakterierna. Som en följd av detta har du därför kanske inte möjlighet att på kort sikt förvänta dig några intäkter och därmed svårt att betala dina räkningar. Sveriges regering har lovat visst stöd, men när dessa kommer att betalas ut är i dagsläget inte helt klart.
Vad ger detta för långsiktiga konsekvenser? Svårt att säga kanske. Gör många lantbrukare verklighet av sina uttalanden, att skicka sina djur och lägga ner sin verksamhet så tror man sig kunna ana, utan att vara allt för jordbrukspolitiskt kunnig, mer igenväxta landskap och i framtiden mindre tillgång på svenskt kött då det ofta är efterfrågan som styr utbudet.
Är vi villiga att betala mer för kött som är producerat i vår närhet? Är vi villiga att betala mer för djurvälfärd och andra förordningar som det Svenska lantbruket är underställt? Många är de som uppmanat oss konsumenter att i första hand köpa svenskt kött. Denna önskan har även framförts till staten och kommunerna. För några av oss en naturlig handling när vi handlar mat, för andra är det plånboken som styr, vilket i sig också är ganska naturligt. Svenskt kött är dyrare. Om nu detta blir en realitet är kanske för tidigt att säga. Det man däremot tyckt sig kunna ana redan nu är att ett år som detta synes ha manat till eftertanke i ganska stor utsträckning.
Oavsett vad vi har att vänta i framtiden så kommer telefonerna att fortsätta att gå varma lantbrukare emellan. Foder kommer att fortsätta förmedlas och vi kommer att få fortsätta att se de otaliga halm- och fodertransporterna på våra vägar bakom både lastbilar, timmerbilar och traktorer. En bonde vet att han måste ha mat till sina djur, och han måste ha så det räcker hela vintern.
Det kommer även fortsättningsvis att bli långa arbetsdagar för oss lantbrukare, flera veckor framåt i tiden, även om vädret nu har slagit om till både svalare väder samt att både regn- och åskskurar dragit in över vår trakt under senare tid. Så välbehövligt och så välkommet. Hoppet har återigen börjat spira precis som gräset i hagarna och på vallarna. Vi lantbrukare bär nu på en önskan om rikliga regnmängder ett tag framöver. En lantbrukare är van vid att kämpa vidare i både med- och motgång, men skulle det bli bra med regn nu vartefter borde det även förbättra förutsättningarna för en tredje vallskörd. Något som vi så väl behöver och som är varmt välkommet.
Text: Maria Lönnberg
