VIKBOLANDET (LT)
En lördag i mitten av april besöktes Gisselö av två grupper för att titta på bebyggelsen och besöka solcells – parken som är en av Sveriges största privatägda. Den har nu varit i drift ett år och svarar upp mot förväntningarna på att leverera 330 000 KWh på ett år.
Grupperna, den ena bestod av medlemmar i Västra Husby hembygdsförening och den andra var LRF-medlemmar, samlades uppe vid gården och började där med en rundvandring bland husen. Förutom den nationalromantiska huvudbyggnaden från förra seklet finns ett par sommarstugor som flyttats till gården. Den ena kommer från Landeryd utanför Linköping och den andra från Svärtinge utanför Norrköping.
Båda har renoverats med traditionella metoder och är i mycket fint skick. Efter att Mikael Saksi, som bor på gården, berättat om sin satsning på först vindkraft och när det blev för svårt att genomföra av olika skäl kom han att besluta sig för solenergi i stället.
Byggstarten invigdes av dåvarande miljöminister Lena Ek (C) den 29 augusti 2014 med en massa människor närvarande. Nu ett och ett halvt år senare har anläggningen varit i drift ett år och fungerat utmärkt.
Närheten till en å gör expansion svår att genomföra som följd av strandskydds-lagstiftningen och av miljöskäl. Nyligen har Mikael Saksi slutit ett femårigt avtal med Vattenfall om att leverera el till Vattenfalls nät och blir då en av två svenska producenter i det nätet.
Vattenfall importerar även solel från bland annat Italien och Belgien. Man vill kunna erbjuda sina kunder här i landet förnybar solenergi. Hela skaran promenerade några hundra meter ner till solcellsparken där Mikael Saksi gav en mera teknisk beskrivning av anläggningen.
En av gästerna, med en gård vid Göta Kanal, Åke Öberg, berättade om sin solcellsanläggning som ger 9 kW och då är inte vinklarna helt optimala på cellernas montering.
Gissningsvis fick många av besökarna idéer om solkraft. Det är en intressant teknik och vid samtal med installatörer och andra kom vi fram till att det finns flera än tjugo anläggningar bara på Vikbolandet.
Text och bild: LARS-T JACOBSON