Drömmen om att bo på landet blev en mardröm
Flera var inbjuda till samlingen, både riksdagsledamöter, regionpolitiker och kommunpolitiker.
LÅNGBOGEN (JB)
Forum ”Nätverket för en trygg landsbygd” i norra Östergötland bjöd in Magnus Oscarsson (KD) och flera andra riksdagsdagsmän för att söka förståelse för deras svåra situation med att bo i Lång bogen – reviret. Magnus Oscarsson, ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, nappade på inbjudan och åkte dit.
– Jag ville ta del av hur människor som bor i ett varg – revir upplever sin situation. I debatten kan man få ett intryck av att det inte är så farligt –- men att träffa människorna och höra deras berättelser ger ett verklighetsperspektiv, kommenterar Magnus.
Han får berättelser om hur vargarna ylar alldeles utanför trädgårdarna, och hur de boende är rädda för att låta sina barn gå till och från skolan.
En man berättar att han på en skogspromenad mötte två vargar på stigen. De flyttade inte på sig och mannen fick uppleva stor skräck innan han kunde backa därifrån. En morgon går en djurägare ut till sina 17 får och han finner 14 av dem rivna. Vargarna har även gett sig på större tamboskap.
En annan boende trodde att hon skulle få bo mitt i sin dröm då hon flyttade från storstaden med sin familj till ett hem på landet. Drömmen var att bo i naturen med ängar och skog samt att ha får som skulle hålla landskapet öppet. Hon offrade gärna bekvämligheten i staden för att ge sina barn chansen för en uppväxt nära naturen.
Resultatet blev, nu när hon bor i ett vargrevir, en mardröm. Vargarna i reviret har tagit över och tryggheten är ett minne blott för henne och övriga som har vargarna gående fritt utan någon rädsla för människorna.
– Jag skulle önska att alla dessa som ropar så högt för att skapa vargrevir där människor bor själva skulle tvingas att bo där. Att sitta bakom trygga skrivbord och skapa bestämmelser är en sak, att uppleva verkligheten är en annan, påpekar Magnus.
Fler och fler upphör med att ha betande djur i reviret eftersom det är ett stort risktagande.
Stängsel som ska hindra vargarna är inte effektiva och de begränsar rörligheten i skog och mark för både människor och djur. Resultatet blir att ängarna och hagarna växer igen och det blir snårskog.
– Vargar som inte är rädda för människor är farliga och deras beteende är inte friskt, betonar Magnus Oscarsson.
Åsikten att orädda vargar är farliga är något som påpekats av forskare som studerat vargarnas beteende. Vargen är och förblir ett vilt djur och med minnet av olyckan i Kolmården påminns vi om att de hör hemma i vildmarken och att de har beteenden som hör dit. Det är inte vargarnas fel utan okloka beslut och romantiska drömmar skapade av människor som orsakar dessa problem.
Det behövs en ny rovdjurspolitik för att försvara vår levande landsbygd. När riksdagen tog beslut om hur många vargar skulle finnas i Sverige var det mellan 170 och 270 sedan lade Naturvårdsverket på 30 vargar så det blev 300. Under den senaste räkningen har 365 vargar konstaterats och då är inte Dalarnas antal räknat. KD har en vilja att antalet ska minska till 170 och det delas i dag av moderaterna.
– En levande landsbygd med livsmedelsproduktion går inte att genomföra i trakten jag besökt. Människorna och deras verksamheter är hotade av vargarna och de lever i rädsla och oro. Utöver denna oro hotas och smutskastas de av anonyma personer vilket ger ytterligare sten på bördan, kommenterar Magnus.
Magnus ska snarast lyfta frågan om en ny rovdjurspolitik i riksdagen. Det talas så mycket om en levande landsbygd – men då måste människor kunna bo och arbeta i trygghet. Ett kulturlandskap som vi är vana att se med ängar, hagar, skog och åkermark måste vårdas av människor som genom seklen fått erfarenhet och kunskap.
Man frågar sig om det finns en agenda som strävar mot att förvandla stora delar av Sverige till nationalparker och till rekreation för storstädernas befolkning?
Text: INGA BIRGITTA WIDÉN Bild: Privat
