Åsa Harrysson med sin strävhåriga vorsteh väntar på att påbörja spårningen….
VALDEMARSVIK (JB)
Nu har den första kursen hållits för att av Jägarnas Riksförbund, JRF, bli auktoriserad eftersöksjägare. Den som hållit kursen är Ewa Zander, som är nybliven eftersöksinstruktör, efter att ha gått den första kursen för Per ”Bula” Kristoffersson, som hölls i Almunge. En närmast legendar på området, som fortfarande är fullt verksam och genomför ett otal eftersök varje år.
– Den här utbildningen är helt annorlunda än den som gäller vid en kurs i viltspår. Vi utgår från en bok skriven av Per ”Bula” Kristoffersson och Dan Thörnström, säger Ewa.
Hon framhåller att de träningstillfällen som ingår i kursen är att betrakta som momentträning. Det handlar om att träna på vissa svårigheter, inte lägga ett långt spår, utan fokusera på vissa saker.
Vid den här första kursen, med fyra deltagare, gjordes en övning på ett stort fält. Förresten tycker Ewa att det var bra med endast fyra deltagare vid denna första kurs som hon höll i.
På fältet fick de fyra deltagarna lägga ut lika många spår på längden, med klövar från olika djurslag. Dessa spår låg dessutom ganska nära varandra i sidled, så en hund som drar i vind kan säkert känna vittringen av flera spår samtidigt. Dessutom lades två spår tvärs över dessa med vildsvinsklövar. Allt för att krångla till det för hundarna och träna dem att vara fokuserade på sitt ”eget” spår.
En övning som de deltagande ekipagen klarade, men det märktes att hundarna i olika mån reagerade på de korsande spåren. En ställande hund, typ spets, kan ha det lite jobbigare att fokusera på spårningen, eftersom de i en jaktsituation ofta drar i vind. Men utbildningen går ut på att lära hunden att skilja på löshundsjakt och att spåra ett skadat vilt.
I kursboken delar de båda författarna av sig av sina gedigna erfarenheter.
– Jag tycker de tar upp allt som är viktigt i samband med ett skarpt eftersök, framhåller Ewa.
Samtidigt poängterar hon att ett eftersök inte är det andra likt, utan det finns hur många scenarier som helst som kan dyka upp.
Bland huvudrubrikerna i boken, tas sådant som juridiken vid eftersök upp, eftersökshunden och dess förutsättningar, frågor om vapen och skytte. I det senare fallet kan också det mesta inträffa och inte sällan går det undan. De ges också artspecifika eftersökstips i boken och vilken utrustning som är nödvändig, eller kan vara bra att ha.
– Kursen är egentligen avsedd att hållas under ett veckoslut, men jag har valt att vi träffas vid två tillfällen, säger Ewa.
Något som deltagarna i premiärkursen lovordar, eftersom det ger möjlighet att tillämpa en del av det man lärde sig vid första tillfället, samt hinner smälta den myckna informationen och kanske fråga något vid tillfälle två.
Deltagarna var det äkta paret Malin och Anders Kutas som bor både på Värmdö och i Norrtälje, samt särboparet Åsa Harrysson från Älgarås och Markus Lejon från Askersund. De hade självklart lite olika bakgrund och Malin hade till exempel inte jägarexamen.
– Jag brukar vara med min man ute på eftersök och vet inte om jag är till någon nytta och ville därför lära mig mer, säger Malin.
Till hösten tänker hon ta jägarexamen och det är först då hon kan bli auktoriserad efter genomgången kurs.
– Det krävs att man har skyttedelen också och efter godkänd utbildning får deltagarna ett kort utfärdat av Jägarnas Riksförbund som visar detta, säger Ewa.
Alla deltagare är överens om att kursen givit massor. Bara detta att utifrån olika erfarenheter få träffas under dessa former och dela med sig av sina egna erfarenheter är synnerligen värdefullt.
– Det märks också att du har erfarenhet av eftersök, säger Anders vänd till Ewa.
Både Åsa och Markus tänker utbilda sig till skogsmästare, Markus är igång med utbildningen och Åsa förbereder sig. Hon påpekar emellertid att det hade hon tänkt sig, redan innan hon träffade Markus.
– Jag har planer på att bli eftersöksjägare för Nationella Viltolycksrådet. Jag vet att de har behov av avfångningshundar för rådjur, och då passar min vorsteh, säger Åsa.
Hur som helst hade såväl kursledare som kursdeltagare idel lovord över den här formen av utbildning, som de menar är ovärderlig för att kunna göra ett bra jobb när det gäller.
Text och bild: HANS ANDERSSON
