Highland cattle – boskap som röjer

Rebecca Reijers och Mattias Örtendahl med sina tre barn och hund driver Västby gård.

DEJE (JB)

Västby gård utanför Deje i Värmland är en av nitton producenter av Highland cattle på sajten gårdsnära, det kan jämföras med 341 producenter av nötkött och 114 producenter av gris på samma sajt. Gården drivs av Mattias Örtendahl med familj.

Mattias skulle egentligen bli Gis-ingenjör och hade inte en tanke på ta över gården från sina föräldrar, men då hans mamma blev sjuk började han hjälpa till allt mer och 2010 tog han över driften helt.
– Jag är ju född på gården och även om detta inte var planen så är det få saker som slår att få jobba hemma i naturen, säger Mattias.
Highland cattle, skotsk höglandsboskap på svenska, är en ko som är lite speciell, de har stora horn och är små och lätta.

– Hornen gör att de beter sig lite annorlunda vilket medför att de kostar mer att slakta, man blir inte highland cattlebonde för att tjäna pengar direkt, säger Mattias.
Från början var det Mattias pappa som införskaffade korna.
– Dels så är ju pappa lite okonventionell och highland cattle är ju lite ovanligt men sen så var gården helt igenväxt när mina föräldrar köpte den och då är highland cattle perfekt, säger Mattias och syftar på att highland cattle är duktiga på att beta sly och på så vis håller miljön i schack utan att lämna för mycket avtryck efter sig.

Mattias pappa föreläste om ekofilosofi på Karlstads universitet så det var främst hans mamma som tog hand om gården. Föräldrarna köpte gården på 60-talet och är numera pensionärer.
– Jag trodde ju att någon av mina syskon skulle ta över gården men det blev jag. Fast de bor ju i närheten och är med och hjälper till väldigt mycket så jag är ju inte ensam om driften, säger Mattias.
Det var också Mattias pappa som var initiativtagare till att korna betar i Luröskärgården.

– Tidigare har korna betat på en massa andra ställen också för kulturmiljöskötsel men just nu är det bara öarna kvar och det är för att jag tycker att det är så roligt. Korna gillar det också; de är vana med att simma och så är de ju väldigt bra på att beta, en av mina kor kan stå ute i vassen en hel dag och äta, säger Mattias och skrattar.

Mattias slaktar inte sina kor själv utan skickar dem till andra slakterier som är kravmärkta. Han får tillbaka köttet i lådor som han säljer vidare till främst privatpersoner. Hela processen är kravmärkt.
– Men man är ju väldigt skör, en gång använde jag ett slakteri som hade problem med sitt kylrum och det köttet som blev gick inte att sälja. Men det är alldeles för dyrt för att bygga och slakta själv, säger Mattias.

Västby gårds hus är K-märkt och hela fastigheten har områdesbestämmelser på grund av de många fornlämningarna. Förutom regler kring kravmärkning har Mattias alltså många fler regler att förhålla sig till om han vill bygga något på gården.
– Jag vill öka besättningen till 150 kor men då måste jag ha ett stall för djur under två år för vintern och det kostar ju några miljoner. Hela projektet är lite moment 22 eftersom jag behöver djuren för att finansiera stallet men jag kan inte skaffa djuren innan stallet är byggt, säger Mattias.

Målet med besättningen är att den ska bestå av två tredjedelar Hereford och en tredjedel highland cattle.
– Highland cattle är små och söta men de kräver mycket tid för att hållas tama, säger Mattias.

Text: MIMMI TÖRNBERG
Bild: PRIVAT

Share