Men svenskt lantbruk har stora utmaningar
För Herrsäters gård är matproduktion ett hantverk som inte får slarvas med. Det gäller att vara noga med varje detalj, från att ta väl hand om djuren till att förfina slutprodukten.
ÅTVIDABERG (JB)
Den 15-16 oktober anordnas SM i mathantverk i Östersund. Några som vet hur det känns att vinna är Erik och Sara Carlsson på Herrsäter gård. Både 2016 och 2019 tog de hem guldet i klassen för småländsk ostkaka.
Kanske kan de upprepa bedriften i år. Hemligheten bakom den prisbelönta ostkakan är hursomhelst inget hokus pokus utan bygger kort och gott på att inte fuska och ta genvägar.
– Det är ett hantverk, det är inte en massproduktion, anger Sara som orsak till varför gårdens ostkaka är så uppskattad.
– Sen använder vi bara riktiga råvaror. Vi har ingen mandelolja i, vi har riktig mandel. Då får man både bitarna att tugga på och smaken. Det är mycket grädde i, och fett är en smakbärare. Vi tror på att inte ha en massa tillsatser, e-nummer och kuckelimuck, säger Erik.
– Det är ett gammalt släktrecept från vår mormors sida. Och sen har vi ändrat om lite grann, det var bittermandel i originalreceptet, säger Sara.
Det var 2012 som Herrsäters gård startade sin ostkaketillverkning. Tajmingen var bra, för i den vevan hade intresset för lokalproducerad mat börjat ta fart. Och sedan dess har utbudet av produkter utökats till att bland annat omfatta olika sorters ostar, sylt och marmelader.
– När man börjar och försöker få ut en vara så tar det ju tid att jobba upp en kundkrets. Men förhoppningsvis så kommer de tillbaka när de väl har köpt en gång, säger Sara och berättar att de velat växa i lagom takt.
– Vi har gjort det här jätteförsiktigt. Vi har inte lånat till det här utan vuxit sakta och använt gamla grejer. Nu på slutet har vi köpt lite nytt men då har vi också haft lite mer muskler. Vi har haft tur och kommit över bra saker. Vi köpte gamla skrotade ugnar från skolkök. Den ena gav jag 2 000 för och den andra kostade ett lass gödsel. Nya ugnar hade kanske kostat oss 100 000 och det blev inte ett dugg sämre ostkakor i de gamla, säger Erik.
– De tuffade och gick i många år. Men nu är de borta, säger Sara.
– Till slut brann de upp båda två men vi gräddade åtskilliga tusen formar i dem. Och de pengarna kunde vi lägga på annat som hjälpte oss att växa istället, så det gäller att ha lite tur, säger Erik.
Tur har de däremot inte med viltet i trakten. Erik berättar om viltets skadeverkningar och uppskattningar som visar på ett skördebortfall på 35 procent. Och det gäller de grödor som finns nu, för viltet gör att vissa grödor inte ens går att så. Man odlar det som ger minst skador vilket ger dåliga växtföljder.
– Stammen behöver minskas tycker vi. Men det är inte en lätt fråga, det finns nog lika många viljor som det finns gårdar, säger Erik som har en hel del åsikter om jordbruks – politiken, både på lokal, riks och europeisk nivå.
– Mycket styrs genom EU, men jag tycker det är så fel att vi släpper in mat i det här landet som är producerad på såna villkor som är förbjudna här. Att vi har olika regler i olika länder är inte ett problem så länge maten stannar i de länderna, men så funkar det inte eftersom det är fri rörlighet på varor. Men då borde det också vara samma regler, menar Erik.
– Speciellt vid upphandlingar och sånt tycker jag verkligen att det ska vara krav på att det är framtaget enligt våra regelverk, tillägger Sara.
– Och där är det viktigt att poängtera att jag inte tycker att vi ska släppa på de svenska reglerna och sänka oss till Europastandard. Mycket, speciellt djurhållningen, är jättebra i Sverige och det ska vi absolut inte sänka. Kanske inte skärpa heller. Men det kan bli så att konsumenten inte förstår skillnaden på maten men det syns skillnad på prislappen och då tar man det billigaste.
Vad kan kommunerna göra för att förbättra lantbrukarnas situation?
– När man talar om offentligt inköpt mat tycker jag att man borde se hela Sverige som närproducerat. Det är klart att det vore trevligt om någon ville servera nötkött från Åtvidaberg, men det blir också mycket jobb med att lösa det praktiskt. Det viktiga är att köttet är svenskt, sen om det kommer från Skövde, Valdemarsvik eller Norrtälje spelar mindre roll, bara det inte kommer från Brasilien, säger Erik och fortsätter:
– Sen kanske man skulle få elever i skolan att förstå var maten faktiskt kommer ifrån. Det är såklart ett långsiktigt projekt att utbilda människor om att mjölken inte kommer från Ica och att korna inte är lediga på söndagar, men där tror jag att vi skulle kunna jobba och förändra väldigt mycket. Sverige är duktiga på kunskap, men vår mat har vi glömt bort lite grann.
– Det har skett en liten förändring och det blir bättre. När jag är ute på marknader och någon säger att det är dyrt så brukar jag berätta varför det är så och då förstår de, men det behövs någon som berättar för dem, säger Sara.
– Går man ut på restaurang så är det väldigt många restauranger där det inte står i menyerna vad köttet har för ursprungsland. Och man kan ju fundera på: varför står inte det? För där det står så är det ju oftast svenskt, och då kan det ju till och med stå vilken gård det kommer ifrån. För ett tag sen kom ett moderat förslag på att det skulle bli krav på att skriva ut ursprungslandet på köttet i menyerna, och det tycker jag är jättebra, säger Erik.
Text och bild: TOBIAS PETTERSSON
