På Djurön avgörs vad som är vad
Djurön kan ta emot upp till 250 000 ton spannmål och är Europas största anläggning för export av spannmål.
NORRKÖPING (JB)
Djurön, en mil nordost om Norrköping är en halvö i Bråviken känt för sitt vackra läge och naturreservat. Djur öns historia har kopplingar till Bråborgs slott som uppfördes mellan åren 1588-1590.
År 1909 startade kvarnägaren Pehr Swartz från Norrköping kvarnverksamhet ute på Djurön.
I samband med det lät han uppföra arbetarbostäder i närheten av kvarnen. Några av husen står fortfarande kvar, för övrigt finns inte många spår efterlämnade av Swartz forna kvarnverksamhet.
Hamnen har allt sedan 1600-talet varit viktig för en industristad som Norrköping. Papper och textil skeppades ut på export men hamnen är också betydelsefull för spannmålsexport.
Under senare delen av 1970-talet började Lantmännen bygga upp siloverksamheten på platsen där Swartz kvarnanläggning legat.
Vid Djurön finns idag Europas största spannmålsanläggning för export som ägs av Lantmännen. Alexander Larsson är driftschef på Djurön. Han berättar om anläggningens kapacitet.
– Vi kan ta emot upp till 250 000 ton spannmål. Mycket av det går på export. Förra året var ett udda år, vi blev för första gången helt beroende av importerad spannmål. Bland annat mycket majs för att kunna försörja Agroetanols verksamhet.
– I år är lagernivåerna i bra balans. Slår man ut hela skörden totalt så är vi mer än halvvägs nu i augusti på alla volymer mot vad prognosen visar. Skörden kom igång ganska tidigt i slutet av juli och början av augusti. Men sen kom det regn som bromsade upp skörden. Då fick vi in ganska mycket spannmål med hög vattenhalt och det ger kvalitetsrisker. Dock ser det bra ut både volymmässigt och kvalitetsmässigt så det finns ingen anledning till oro, säger Mathias Carlsson, platschef Region Öst.
– Från vårt lager körs mycket spannmål ut till våra interna industrier som till exempel Lantmännen Ceralia och Lantmännen Unibake. För tillfället rensas det i vår anläggning fram glutenfri havre.
Några oljeväxter tas inte längre emot på Djurön vilket man gjorde tidigare. Oljeväxterna levereras nu till Lantmännens terminalanläggning i Norrköping. Inte heller tas det emot krav- och ekologisk odlad spannmål, det tas omhand av Lantmännens centralsilo som också den ligger i Norrköping.
– Vi har i år ett mycket bra skördeår. Det är högt tryck vid mottagningen av spannmål. I snitt kommer det in runt 130 fordon om dagen med kärror fulla av vete, havre, korn och råg. I slutet av augusti hade vi fått in 55 000 ton spannmål, säger Alexander.
– Leverantörerna är mestadels lantbrukare inom närområdet men Djurön används som också evakuering för andra anläggningar eftersom vi är den anläggning i Sverige som har störst lagringskapacitet. Vi kan lagra runt 250 000 ton och flödet hit kommer till största delen med båtar från Gotland för att evakuera anläggningen i Klintehamn, inflikar Mathias.
– Vi tar emot både torkad och otorkad spannmål. Anläggningen har tre stycken torkar med vattenburet system och vi har gått från diesel till bioolja eftersom Lantmännen satsar på miljövänligt bränsle. När vi torkat ner vattenhalten lagerläggs spannmålen hos oss innan exportbåtar från Europa och övriga delar av världen kommer för att hämta lasten.
Djurön har två hamnar, en mindre kaj och en 160 meter lång som kan ta emot mycket stora fartyg. I dagarna väntar vi in ett stort fartyg som ska hämta 30 000 ton vete som ska gå på export till norra Afrika. Ett 190 meter långt fartyg har tidigare lagt till här för lastning av foderhavre som exporterades till Texas. Men vi har även haft export av spannmål som skeppats till Saudiarabien, Kanarieöarna och Spanien, fortsätter Alexander.
– I terminallaboratoriet tas prover från spannmål som kommer in. Proverna tas direkt innan lasten lossas. Vi måste försäkra oss om att det inte förekommer några skadedjur som kan kontaminera en hel silo. Finns det skadedjur i lasten som äventyrar den friskvara som redan finns i våra spannmålssilos avvisar vi lossning. Skulle det finnas flyghavre med i lasten rensas kärnorna ut och går sedan till förbränning. Det tas även prover på spannmål från andra anläggningar. I labbet avgörs utifrån provsvaren om spannmålen ska bli kvarnvete eller djurfoder, avslutar Alexander.
Text och bild: CARINA LARSSON
