Anders Ramström, delägare i Nira lant AB, tror på mjölkens framtid. Han har många järn i elden.
ÖSTRA ÄMTERVIK (VB)
På Gunnerudsgården har man byggt nytt och ökat sin ekologiska besättning från 160 till cirka 220 mjölkkor. 1990 startade Nira lant AB, som i nuläget ägs av Anders Ramström, Göran Nilsson och Leif Backlund.
Tidigare bedrevs mjölkproduktionen i två bolag. En kravbesättning här på gården sedan 1994 och en konventionell besättning på en arrenderad gård sex mil bort. I augusti 2016 flyttade den konventionella besättningen in och plötsligt fanns det 250 kossor på gården.
Det är en karenstid på sex månader innan alla djuren får vistas i samma ladugård. Tiden har gått och djuren verkar samsas gott under samma tak. Här finns till och med ett BB, där nyfödda kalvar med sina mammor får vara tills det är dags att flytta på sig. På den här gården kör man med mjölkgrop och inte med robot.
Det är Erika Jonsson, Sunne, som är huvudansvarig för djuren. Hon sköter mjölkandet tillsammans med Misha från Ukraina och båda jobbar heltid. De går omlott oftast och Erika börjar mjölka klockan 05.00 vissa dagar och Misha börjar lika tidigt när det är hans pass.
– Vi ringer Växa Sverige varje morgon för att tala om vilka djur som är brunstiga så de vet när de ska komma och inseminera. Vi försöker att se till så att det föds lika många kalvar varje månad i möjligaste mån, berättar Erika, som själv har tre ridhästar hemma i Ås att ta hand om.
– Jag älskar djur och visste tidigt att jag ville syssla med det. Jag har gått på Lillerud och sen fick jag jobb här, något som känns väldigt bra. I Östra Ämtervik finns en speciell anda, här hjälper alla till och man konkurrerar inte ut varandra, säger Erika.
Vi går till kossornas BB i ett hörn av den lugnare ladugården. Där får man se de söta dygnsgamla kalvarna och deras mammor. När Erika går in till dem så ser man hur tillgivna de är. Kalvarna slickar och suger på hennes fingrar och hon är så lugn och fin i sitt sätt. Det är tydligt att denna tjej, som arbetat här i sex år, har funnit sin plats.
– I Sverige ger vi inte antibiotika till djuren mer än i yttersta nödfall så vi ligger väldigt bra till i den debatten, säger Erika. Vi har en frisk och fin besättning, säger hon.
Inne i den stora ladugården, som är rymlig och fin väntar korna på att bli mjölkade. Erika släpper iväg några av dem till mjölkgropen. De andra får vänta på sin tur. Det finns 20 platser i mjölkgropen. Mjölkbilen kommer och hämtar mjölk varannan dag.
Det är dags att prata lite med en av Erikas arbetsgivare, Anders Ramström, som känner att detta med lantbruk och mjölkkor är en livsstil för honom. Han är född i Karlstad, utan djur, men morfar hade djur. Så lite van vid kor var han från barndomen.
– Östra Ämtervik är den absolut bästa platsen att vara egen företagare på. Här får man en klapp på axeln och folk frågar hur de kan hjälpa till? Det är helt fantastiskt. Jag tror att vi alla som bor och verkar här kan hålla med om det.
Just nu så är det många småbönder som slutar med mjölkkor därför att det inte lönar sig. Men Anders har en optimistisk läggning och tror att när det gått nog långt och folk ser konsekvenserna så tror han att det vänder.
– Vi här ute på landsbygden har naturen och platsen, det är bara att komma hit och titta, säger Anders och skrattar. Det är bra om man som vi går ihop och kan ha en större besättning.
Anders Ramström har många järn i elden. Han har varit förtroendevald på olika nivåer i Milko och Arla under 20 år. Han är revisor i LRF:s riksförbund, han sitter i styrelsen för Växa Sverige, semin och rådgivning och han är ordförande i Fryksdalens sparbank.
Om han händelsevis skulle få tid över så gör han och sambon Anna gärna en liten resa någonstans.
– Vi är ju flera som kan rycka in här på gården så det hindrar oss inte att resa någon gång. – Mitt valspråk är: Vi måste vara med i utvecklingen – vi måste vara förändringsbenägna – och vi ska ta oss an utmaningarna.
En mycket klok inställning som gör att man rider ut stormarna om de kommer.
Text och bild: INGEGERD LÖWGREN-JANSSON
