Det eskalerande hotet tvingar fram för tidig avverkning
– Så här kan timmer se ut efter angrepp, verkligen inte kul, kommenterar Samuel Stenstrand.
HOLAVEDEN (JB)
Skogsägare har de senare åren fått en svår fiende som hotar granskogen, och år 2018 blev ett år då problemen eskalerade. Södra skogsägarna är väl medvetna om problemen och stöder medlemmarna bland annat med utbildning.
Jan Fransson och Samuel Stenstrand, skogsägare i Hola – veden (sydvästra Östergötland), kan berätta hur granbarkborren har förändrat situationen och hur de söker rädda sin skog.
Jan-Åke Melkersson, inspektor hos Södra, ägnar det mesta av sin tid åt att arbeta med hur barkborrens härjningar ska begränsas.
– Träden dör av vattenbrist eftersom baggarna stryper vattentillförseln, och det är därför man ser hur toppen på träden först angrips. Ett träd som är angripet går inte att rädda, kommenterar Jan-Åke.
Torrt och varmt klimat gynnar granbarkborren och därför exploderade härjningarna torrsommaren 2018. Granbarkborren har alltid funnits, men den har hållits under kontroll. De senaste tre åren har granbarkborren varit skogsägarnas stora bekymmer.
– I Sydeuropa finns skräcksyner där endast röda skogar syns på stora områden. Det är sorgligt att se och riskerna finns för att samma sak ska drabba vår skog. Klimatet med torka och värme är den största boven och då särskilt när barkborren svärmar. Visst vore det även bra med kyla och regn i höst men nu är det varmt igen och en stor risk för omfattande spridning med utdragen svärmning, påpekar Jan-Åke.
Södra har satsat mycket på utbildning för det är svårt att upptäcka de skadade träden. Därför är det viktigt att vistas i sin skog och se ett angreppen tidigt.
– Kunskapsnivån har höjts rejält och många är duktiga på att upptäcka angreppen, tilllägger Jan- Åke.
Jan Fransson och Samuel Stenstrand är två skogsägare i Holaveden i Ödeshögs kommun. Båda har övertagit sina föräldrars skogsfastigheter och de känner ansvar och har känsla för sin skog.
Jan Fransson har ägt skogen i 15 år, men tidigare har han bott i Mjölby. Nu har han flyttat hem till sin gård och känner att skogen måste räddas.
– De senare åren har barkborrens angrep eskalerat. Visserligen får man hyfsat pris för skadat virke men det blir ändå betydligt mindre. Det som även skadar skogsbruket är att man måste avverka fastän skogen inte är mogen. Här och var blir det stora luckor där egentligen skogen skulle stå och växa, vilket gör det svårt att följa skogsvårdsplanen, kommenterar Jan.
Samuel Stenstrand övertog skogen från föräldrarna för ungefär två år sedan. Han med familj bor mitt i skogen sedan flera år och kan på nära håll se hur skogen mår. Hans ambition är att skydda sin skog från granbarkborren, och han strävar efter en varierad skog med flera olika trädslag.
Han pekar också på att angreppen gör att skog måste tas ned trots att den inte är mogen men något kalhygge vill han inte ha.
– Jag vill ha en vacker miljö omkring mig och eftersom jag inte är ekonomiskt beroende av skogen så kan jag låta olika trädslag växa. Det gynnar även jakt och som jägare så ser jag till viltets behov. Bra mat för dem är ju exempelvis asp, rönn, sälg och ek, påpekar Samuel
Jan och Samuel är två ambitiösa skogsägare som fokuserar på att rädda skogen så långt det är möjligt. Klart är att det fordrar mycken tillsyn och för framtiden ett nytt tänkesätt. Kanske är det så att granskogen, som vi är van att se den, försvinner så småningom. En blandskog och mycket tall har större chanser att överleva.
– En kall och regnig höst skulle begränsa svärmningen, men den värmebölja vi ser nu inger stor oro, kommenterar Jan-Åke från Södra samt både Jan och Samuel.
Text och bild: INGA BIRGITTA WIDÉN, HANS BLOMBERG
