Gården Stensätter i Vånga behåller ladugården
Olle Josefssons ladugård på gården Stensätter i Vånga byggdes mellan åren 1904-1905.
NORRKÖPING (JB)
Ekonomibyggnader i lantbruket täcker många behov. Spannmåls- och grovfoderförvaring, uppställningsplats för maskiner och jordbruksredskap samt stallplats för gårdens djur.
Under 1800-talet slut skedde en stark ökning av nybyggnationer i det svenska lantbruket. En starkare produktion av spannmål och grovfoder krävde större lador men framför allt behövdes större ladugårdar i takt med ökade antal djur i djurbesättningar främst under början av 1900-talet.
Under medeltiden var gårdarnas ekonomibyggnader ofta utspridda och bestod av fähus, sädeslador och torkbyggnader Under 1800-talet börjar en mer genomtänkt planlösning ta form och ekonomibyggnaderna sammanfogades i en enda lång länga.
Än idag står de gamla ladugårdarna kvar runt om på den svenska landsbygden.
Några inhyser mjölkkor, köttdjur eller enbart hästar medan andra står helt igenbommade och uppfyller endast behovet av förvaring för grejer som inte får plats någon annanstans.
Ladugården hos Olle Josefsson på gården Stensätter i Vånga byggdes mellan åren 1899-1905. 1985 övertog Olle gården av sina föräldrar och har drivit mjölkproduktion där från 1989 till 1999 då han sålde korna.
Sedan dess har stalldelen enbart fungerat som förvaringsutrymme för prylar som är bra att ha. Det vill säga mycket skräp. Här syns tydligt de brister som uppstått med åren. Timret i bärande konstruktioner är uppruttet och måste därmed åtgärdas.
– Jag anser det som en nödvändighet att bevara gårdens byggnader i ett gott skick. Frågan jag ställde mig var, ska bärlinor bytas ut och allt övrigt repareras?
Jag kommer inte in med en bil ännu mindre en traktor.
Trots det måste något göras för ladugården tillhör gårdsbilden. Det var helt otänkbart att riva hela ladugården, resonerar Olle.
2016-2017 behövde en ny väg byggas vid ladugården av praktiska skäl. I samband med dräneringen sjönk ladugårdens stenfot och en ny vot, det vill säga extra förstärkning i grundens kant, gjöts som ladugården nu vilar på. När det mest akuta arbetet var klart startade nästa stora projekt.
Istället för att renovera ladugårdsdelen har Olle låtit bygga ett 450 kvadratmeter stort körbart plan över ladugårdsdelen och höskullen. Arbetet påbörjades i januari detta år och har precis avslutats.
– Det här var bästa alternativet. Nu kan jag riva ner golvet till höskullen och får bra takhöjd i gamla kostallet. Eftersom jag är mycket förtjust i trä så föll valet på limträbalkar istället för järnbalkar. Trä är ett mycket bra byggmaterial, förnybart, miljövänligt och klimatsmart.
Träd lagrar kol från koldioxid och det som lagrats finns kvar även då det blivit en träprodukt, förklarar Olle. Spillvirke som inte är användbart samt gammalt virke som rivits ner går att användas som biobränsle. Då frigörs lagrad koldioxid men till skillnad från koldioxidutsläpp från fossila bränslen tas träets utsläpp upp av växande träd och släpps inte ut i atmosfären.
Naturen är därmed med och löser klimatfrågan.
Till hjälp med byggnadsarbetet har Olle anlitat ett byggföretag men han har hela tiden varit med och jobbat.
– Jag har mest skött om skruvdragaren. Många skruvar har det gått åt för att lägga golvet som består av gran.
Grovt räknat har det nog gått åt omkring 8 000 skruvar till enbart golvet.
För att få upp de långa limträbalkarna använde vi en vinsch mellan min lilla skogsmaskin och en lastmaskin. Först av allt byggde vi ett golv och ställningar så vi hade något att gå på. Hela arbetet har tagit knappt nio veckor, allt har gått mycket smidigt utan några missöden.
Planerna nu är att hyra ut den nybyggda delen av ladugården som uppställningsplats för husvagnar, husbilar, båtar och motorcyklar med mera.
Olle känner sig mycket nöjd med nybygget, kostnaden till trots.
– Det är väl investerade pengar. Jag behåller en ladugård som är värd att satsa på och jag har förutom uthyrda ställplatser stor användning av byggnaden i min verksamhet Allskogsservice.
Text och bild: CARINA LARSSON
