Samarbete mellan Grålleklubben och Södra
Närmast i bild ser vi den mest långväga gästen på skogsdagen Leif Larsson från värmländska Östmark. Han assisteras av Micke Magnusson.
GRYT (JB)
Det rörde på sig i skogen på gården Danebo strax öster om Valdemarsvik, utmed vägen till Gryt. Svenska Fergusonklubben Grålle i samarbete med Södra Skogsägarna och med makarna Else-Marie och Ulf ”Uffe i Bygget” Jonsson i spetsen, bjöd på nostalgi i snålblåsten.
Det rådde länge tveksamhet om det skulle gå att arrangera en skogsdag. Detta med tanke på avsaknaden av riktigt vinterväder med tjäle i marken. Istället har det i dessa trakter varit mest plusgrader och en hel del regn. Arrangörerna med ”Uffe i Bygget” och Grålleklubbens ordförande Paul Johansson, hittade emellertid en bra skogssluttning som låg i bra anslutning till ett gärde. Detta fält kunde sedan fungera utmärkt som parkering, avlägg för virket och även plats för medarrangerande Södra Skogsägarnas informationstält. Och inte att förglömma utrymme för korvgrillning och kaffeservering.
Förutom att deltagarna fick gissa årsmodell på ett antal traktorer på bild, som ordföranden i Norrköpings SBO, Anders Ek, totat ihop, blev det mycket barkborreprat ute i skogen.
På plats fanns skogsinspektorerna Robert ”Robban” Andersson och Peter Lundin. De konstaterade att i princip allt som avverkades var relaterat till barkborreangreppen. Men det torgfördes också en teori att den milda vintern missgynnat borrarna. Den kommande sommaren får utvisa om detta stämmer.
Serveringen var det som vanligt Else-Marie som basade för, samtidigt som hon tagit hjälp av sin sonhustru och en bekant. Det som serverades gick åt som smör i blåst. Som vanligt när Else-Marie håller i det går överskottet till Världens Barn. Denna gång blev det 2 000 kronor. Det var flera Fergusonmodeller i farten i skogen. Fattas bara annat när det är Grålleklubben som arrangerar. Ordföranden hade förstås en Grålle, medan Johan Mobäck rattade en riktigt snygg Guldkalv. Ola Andréasson var på plats med sin MF 35, utrustad med vajerkran och tillhörande kälke.
Tillsammans med sin medhjälpare, Bengt Åbring, som antingen är hjälplastare eller förare av ekipaget, skulle det nu köras ut timmer. Men av detta blev intet. Vajern till spelet lyckades kliva av trumman och sätta sig fast. Det som då gällde var att skruva bort trumman för att få loss vajern. Detta reparationsjobb fick emellertid vänta till ett annat tillfälle. Det var trevligare att köpa sig en varm korv och en kopp kaffe, med tillhörande hembakad sockerkaka.
Men de övriga ekipagen rullade på. Virket kördes ut till avlägget med hjälp av dessa gamla nostalgimaskiner. Självklart gick inte detta så fort som vid användandet av dagens moderna maskiner. Det var flera i den intresserade publiken som konstaterade att det skett en enorm utveckling på den tekniska sidan i skogen. Lite av en katt bland hermelinerna var ”Uffe i Bygget”, som med sin Fordson Höglund körde med en skogsvagn med vajerkran. Det var på så sätt en hel del olika redskap som kom till användning till de olika traktorerna.
En annan typ av Grålle var också i farten. Det var det nordsvenska stoet Samira, tillsammans med Bengt Lindgren som lugnt och metodiskt körde ut den ena stocken efter den andra. Lugnt var det förstås inte alldeles i början, eftersom Samira sin vana trogen är lite het på gröten inledningsvis. Bengt hann inte spänna fast stocken innan det bar iväg. Så det var bara att ta det från början, som Martin Ljung sade när han skulle läsa sagan, ”Det var en gång en liten gube”
Text och bild: HANS ANDERSSON
