Hammar säteri ett av Värmlands äldsta gods
KARLSTAD
Nära Väse och granne med Vänern på väg ut mot Arnön i Vänern ligger ett av Värmlands äldsta gods, Hammar säteri. Det finns ett gammalt pergamentbrev på Värmlands Museum där gården omnämns och det är daterat 1268. Då ska lagmannen Höld Stråhle ha skänkt bort gården till ett nunnekloster för att frälsa sin själ.
Men nu bor Marianne och Svante Ingemarsson på gården och de driver jordbruk. Vägen från Väse slingrar sig genom skog några kilometer. Sedan går den genom en allé av små träd och då öppnar sig fält på båda sidor vägen. Efter en liten krök syns två grindstolpar och där ligger det stora vita stenhuset med sina två flyglar. Från baksidan av huvudbyggnaden är det bara några hundra meter till Vänern.
Då och då händer det att någon ringer och vill komma och se gården. När det händer visar Marianne gärna, men den är en privatbostad och inte öppen för allmänheten. – Svantes pappa köpte gården 1973 och jag har bott här sedan 1985. Vi har renoverat de båda flyglarna. Svantes bror bodde i den ena och vi i det andra. Men han har flyttat så nu hyr vi ut den flygeln, säger Marianne och pekar.
Hammar säteri är skyddat byggnadsminne. När det är så innebär det att det finns regler om vad man får göra och inte göra. Till exempel ville Marianne och Tore ha ett lusthus, men det fick de inte ha. – Området runt gården kallas skyddsområde och vi hade köpt ett lusthus som stod bakom ett par buskar men det fick vi ta bort. Lusthuset betydde mycket för oss, det blev en liten oas.
Vi hade inte förstått att vi inte fick ha det. Det var av den typen som det bara var att lyfta bort. Det gav ju inga spår. Huvudbyggnaden står tom och Marianne säger att de ibland tänker att de ska renovera men de har ingen användning för så mycket utrymme själva. – Fasaden har vi putsat om och vi har lagat alla fönster. Det fick vi bidrag till men får vi 90 procent av kostnaderna så blir det ändå 100 000 som vi får betala själva.
Vi behöver ju egentligen inte det stora huset. Jag tycker att det är ett bevarande i sig att ha jordbruk och betande djur här. Det är bättre än att stycka av husen från resten av gården som man gör på så många andra ställen. Jag hade bed and breakfast ett tag men det blev slitsamt. Alla vill gå runt och titta i det gamla huset när de är här och då blir det mycket städning.
Det är gammalt och inte så lättstädat heller. Det blev mycket arbete för en ganska liten inkomst. Det hade gått att utveckla om vi hade fått göra badrum men det får vi inte, säger Marianne. Det ska finnas ett spöke på Hammar Säteri, hon heter Sophia Soop. Släkten Soop bodde på gården på 1600-talet.– Det är nog den mest kända släkten som bott här, de var väldigt rika.
De hade det finaste biblioteket i Värmland på den tiden. Det var under Sophias tid som gården såldes och det är väl därför hon går igen här. En släkting till Tore är helt säker på att han såg någon i ett fönster i huset en gång trots att det inte var någon där inne då. En annan gång var det ett par som skulle sova i ett av sovrummen. Då vaknade mannen av att det var någon som kom in genom dörren på natten.
Vem eller vad det nu var gick rakt genom rummet och ut genom fönstret. Men det var stängt och rummet ligger på andra våningen. Svantes kusin skulle sova i det sovrummet en sommar när hon var här för att hjälpa till på gården. Men vi förstod att hon inte sov en enda hel natt. Hon hörde något hela tiden. Det gick någon i trappen och det kom någon utanför som gick in. Jag vet ju inte om det var fantasi eller vad det var, säger Marianne. Text och bild: CICCI WIK
